Den kan vara fylld med chokladbitar, leksaker, pyttesmå skönhetsprodukter. Eller små bilder. Oavsett vad som döljer sig bakom varje lucka, så är adventskalendern – eller julkalendern som den också kallas – ett kärt inslag i många hem. En efter en öppnas luckorna, från den första december och fram till och med julafton.
Kreativitet döljer tålamodsbrist
Visserligen händer det nog att åtminstone de i choklad töms på sitt innehåll långt före den 24 december. Jag har till och med hört historier om hur kreativa småttingar i hemlighet först ätit upp allt det goda redan efter bara ett par dagar och sedan lika hemlighetsfullt begett sig till närmaste livsmedelsbutik där ett par kakor blockchoklad köpts och vid hemkomsten smälts ner för att de små
plastformarna i kalendern ska kunna fyllas med nya små chokladbitar. Allt för att dölja gottegrisens bristande tålamod.
Så började det
Men, hur började seden med adventskalendern egentligen? Jo, enligt uppgift ska det ha varit en liten tysk pojke vid namn Gerhard Lang som inspirerade sin kära mor att uppfinna en kalender. Gerhard levde i slutet av 1800-talet och han längtade väldigt mycket till julen.
Att längta och vänta kan göra tillvaron lite småjobbig, förstås. Så för att underlätta för sin lille pojke, bakade den ömma modern 24 kakor som hon lade ut på en bit färgglad kartong. Varje dag fram till jul fick Gerhard äta en av kakorna. Ett mumsigt sätt att vänta på!
Så småningom växte Gerhard upp och blev vuxen, men han gillade verkligen konceptet julkalender. Så han gjorde om kak-kalendern till en tryckt papperskalender med 24 julmotiv. Behöver jag säga att det blev en succé?
På 1920-talet skapades en ny version. Då hade kalendern luckor att öppna och innanför varje lucka fanns en bild. Så spännande! Motiven på de första tyska kalendrarna med luckor var hus, julmarknader och små städer, blandade med en del religiösa motiv.
Den första svenska kalendern
1934 kom den allra första svenska adventskalendern, ritad av Aina ”MasOlle” Stenberg. Sveriges Flickors Scoutförbund sålde den. Till skillnad från de tyska, hade de svenska varianterna i början mer lantliga och världsliga teman som natur, snögubbar och tomtenissar.
Några årtionden efter adventskalenderns intåg i Sverige hakade teve på här. 1960 visades ”Titteliture” och resten är historia.
För egen del har jag haft många favoriter av just teve-kalendern. Jag tittar troget varje år, vissa fastnar jag mer för än andra. Papperskalender har jag däremot inte haft sedan de numera vuxna barnen blev tillräckligt stora för att inte längre vilja ha det. Kanske att en och annan chokladkalender ändå fått följa med hem från affären, även de senaste åren. Det är ju så gott.
Anna Söderquist