På juldagsmorgonen är det julotta i Mariakyrkan klockan 7. För många är det en mysig tradition att just denna dag bege sig till kyrkan. Även om klockslaget kan tyckas lite väl tidigt för en del, så är det ju rena, rama sovmorgonen jämfört med hur det var förr.
Då var det inte ovanligt att folk fick stiga upp vid fyratiden, eller ännu tidigare om man hade lång väg till kyrkan, för att ge sig av till julottan som började klockan sex, ett klockslag som bestämdes av kyrkolagen 1686. Innan dess hade ottan till och med börjat ytterligare ett par timmar tidigare, eller åtminstone en.
Julig gudstjänst för de döda
Det gällde dock att inte komma till ottan alldeles för tidigt, för då kunde kyrkobesökaren få sig en väldigt speciell, säkert ovälkommen, upplevelse. Åtminstone om man ska tro den gamla folktron.
För under julnatten firade de döda sin julotta. Därför var det också viktigt, för de levande som kom till kyrkan på morgonen, att stryka med handen över sittbänken för att sopa bort eventuell kvarbliven jord eller grus som gastarna råkat få med sig när de steg ur sina gravar för att gå på nattlig gudstjänst.
Otta med förskräckligt slut
Det sägs att en kvinna från nordostskåne råkade komma till kyrkan när de dödas julotta pågick. Hon tyckte det var lite märkligt att hon inte kände igen en enda av alla dem som satt i bänkarna och blev väldigt förskräckt när hon plötsligt tilltalades av någon som hon så småningom förstod varit hennes avlidna mormor. På väg ut ur kyrkan var det någon som slet kappan av henne och den låg kvar, riven i tusen bitar, när de ordinarie julotte-
besökarna kom dit ett par timmar senare.
Rusfylld slädfärd
Hästdragen släde var ett vanligt fordon som användes vintertid och därför fanns också särskilda stall som hästarna kunde ställas in i under tiden julottan pågick.
De långväga kyrkobesökarna hade ofta ätit matsäck på färden – en matsäck som inte sällan bland annat bestod av brännvin. Och även för dem som bodde närmare kyrkan stod ofta kaffe och brännvin, tillsammans med överbliven mat från julafton, på frukostmenyn. Vilket förfall att dricka starkt i arla morgonstund! Men, som ett slags ursäkt för brännvinsdrickandet före, men även under och efter julottan, kan ju nämnas att kyrkorna för det mesta var helt oeldade. Mitt i vintern var kylan svår och rusdrycken bidrog antagligen till viss värme.
Åtråvärd förstaplats
På många håll blev slädfärden hem igen en riktig tävling, där slädarna kappkördes. Det fanns förstås en mening med det, nämligen att den som kom först hem till sin gård, enligt folktron också skulle bli den som tidigast blev färdig med att bärga nästa års skörd. Dessutom blev förstaplaceringen något att skryta om, för den vittnade om att hästarna som drog släden var riktigt fina, fartfyllda fålar.
För flera hundra år sedan hölls hela tre mässor på juldagen, varav julottan alltså var en. Den allra första hölls mitt i natten, den andra tidigt på morgonen och den tredje var den ordinarie högmässan vid middagstid ungefär. Julottans vara eller icke vara i Skåne och i Sverige, har kommit och gått. Så sent som på 1820-talet var det bara ett fåtal skånska församlingar som firade otta och de flesta av dem låg i norra delen av landskapet.
(Källa: ”Den svenska julboken” av Jan-Öjvind Swahn)