Jag har alltid varit mest intresserad av det som rör sig på insidan och på djupet i oss människor och har haft många berörande samtal under årens lopp. Det har varit samtal i grupper för sökande människor och grupper för de som haft sorg, samt enskilda samtal med människor i olika livssituationer och med många i kris, både unga och äldre.
Dessa samtal hör till det mest meningsfulla som jag upplevt i min tjänst och har varit berikande och fördjupande på många sätt. Man lär sig mycket av att verkligen lyssna på varandra. Kanske är det också därför jag ofta upplever det vara meningsfullt att ha begravningar, eftersom man då ofta möts bortom fasader och masker.
Ibland möter jag människor som säger att det måste vara mycket roligare att ha en vigsel än en begravning. Jo, roligare förstås, men inte nödvändigtvis meningsfullare för det. Men ibland kan en vigsel verkligen ta tag i en också.
Jag minns särskilt en vigsel jag hade i Mariakyrkan när både brud och brudgum var i 90-årsåldern. De var förväntansfulla och väldigt ömsinta mot varandra och vi var inte många i kyrkan, men jag tror att vi alla var väldigt berörda av stunden. Ofta är det mindre och avskalade sammanhang, med mer känsla och närvaro, som verkligen bär.
Även musikupplevelser, som jag får i samband med gudstjänster, under konserter och tillsammans med konfirmander, är berikande. Musiken berör de flesta människor och jag tror att den många gånger är bättre på att öppna oss för Gud, än alla ord är. Så jag kommer att sakna att så ofta, också till vardags, få höra levande sång och musik av församlingens musiker.
Jag började som sjukhuspräst i Ystad för elva år sedan och övergick några år senare till vanlig prästtjänst. Nu väljer jag att gå i tidig pension för att få mer tid till annat i livet. Jag längtar efter att få gott om tid att ta hand om mig själv och min hälsa och min relation till Gud, att ha tid att måla, och i lugn och ro hinna träffa vänner och barn som är utspridda i världen.
Det har varit roligt att jobba i Ystad och jag har fått vara på en arbetsplats med mycket skratt och gemenskap och det har varit ovärderligt under åren som gått
och för det mesta har jag åkt till mitt arbete med glädje, och det känner jag stor tacksamhet för.
Inger Appelgren, präst