Jag fick frågan om att skriva något i krönikan här i tillTro, så varför inte?
Mitt namn är Helen, fyller snart 55 år, är gift och har två vuxna barn.
Jag tänkte börja med hur jag fick jobbet som kyrkogårdsarbetare på kyrkogårdsförvaltningen i Ystad-Sövestads församling.
Tidigare har jag jobbat många år inom industri. Sjutton år på slakteri/styckeri och tretton år som maskinoperatör inom läkemedelsindustrin. När jobbet på kyrkogården dök upp sökte jag det och blev kallad till intervju hos Jan som var chef då. Han frågade hur mina kunskaper var inom skötsel av grönytor, beskärning, klippa rosor med mera och ville gärna höra att jag inte hade tummen mitt i näven.
”Inga problem, jag har goda kunskaper. Det fixar jag!” svarade jag.
Och jag fick jobbet! Men om jag ska vara helt ärlig så hade jag ALDRIG klippt en ros i hela mitt liv.
Från allra första dagen har jag trivts. Visst kan vissa dagar vara dryga och långa när regnet öser ner och det blåser från alla håll och kanter, man står i lera upp till knäna eller känner snön piska i ansiktet och dessutom är det minusgrader. Då kan man hålla sig för skratt. Men det som väger upp allt är de dagar när solen skiner från en klarblå himmel. Vem skulle inte trivas på en sådan arbetsplats? Tänk att få ha detta som sitt ”kontor” varje dag, året om.
Ta Gamla kyrkogården, till exempel. Den ligger som en oas med sina rosor i alla färger och en otrolig grönska, nästan mitt inne i Ystad. Där kan man verkligen känna historiens vingslag från svunna tider från förr till nutid. Från Charlotte Berlin till proffscyklist Per Christiansson.
Eller Nya kyrkogården som bara ligger ett stenkast från havet där man kan se solen gå både upp och ned. De lummiga alléerna som är mäktiga att gå igenom. Även här förnimmer man historien, med gravstenar som pryds av namn som Baltzar von Platen – han uppfann kylskåpet – och Ehrling Wahlgren, kroppsbyggaren.
Sen har vi alla landsortskyrkor. Hedeskoga, Bromma, Sövestad, Högestad och
Baldringe som alla bär på sin historia. Dessa ligger i ett böljande landskap som omsluts av raps och vetefält, ett rikt djurliv bestående av rådjur, vildsvin, en och annan örn samt en massa annat vilt.
Varje årstid har sin tjusning, men det som gör jobbet så givande och roligt är ju mina kollegor. Visst, vi är inte alltid överens om allt, men för det mesta går det bra.
Var och en tillför så mycket till gänget, då vi är en skara av olika individer med olika kompetenser, som blir så bra i slutändan. Vi får inte heller glömma mina kollegor på Klostergården som är ett riktigt gott gäng de också.
Det som är allra bäst är alla möten med de människor som kommer till våra
kyrkogårdar. Var inte rädd att komma fram och prata med oss som arbetar på kyrkogården, om du vill fråga något eller bara komma fram och säga hej. Vi finns där för dig!
Förresten, för dig som eventuellt är orolig för dina rosor när jag är i farten, kan jag berätta att min kollega Johan har lärt mig hur man klipper rosor.
Tack för mig!
Helén Nilsson, kyrkogårdsarbetare