Kära församlingsbor!
Tro, hopp och kärlek. Välkända ord hämtade ifrån Korintierbrevet i Nya Testamentet.
Symbolerna som ibland kan ses i form av berlocker till armband eller halsband är ett kors för tron, ett ankare för hoppet och ett hjärta för kärleken.
Lite längre fram i detta nummer av tillTro kan du läsa om vad hopp är om man ser det ur psykologins synvinkel. Det är Ingela Steij Stålbrand, doktor i psykologi vid Lunds universitet, som beskriver konceptet.
Tron och kärleken är de andra två delarna som nyss nämnts. Störst av allt är kärleken, står det i Bibeln. Tron, relationen mellan människan och Gud, den är nog lite mer personlig.
Hur kommer gudstron egentligen till oss? Det vore enkelt att säga att den bara är. Kanske är det ändå det som är svaret. Ibland letar vi så förtvivlat efter tron men har svårt att hitta den. För mig handlar det om att våga släppa kontrollen, att inte kräva bevis eller söka vetenskapliga förklaringar. Det är att våga överlämna sig själv och lita på att det håller.
Tron har burit mig genom alla mina år som präst, de senaste trettio åren som kyrkoherde. Hoppet och kärleken har varit trons ständiga följeslagare genom livet. Det känns gott att veta att jag aldrig är ensam.
När detta nummer av tillTro kommer ut är sommarlovet slut för barnen, många har haft sin semester från jobbet och hösten nalkas.
Hösten med dess glödgande färger och ibland otroliga värme markerar så tydligt hur tiden rör sig framåt. Innan vi vet ordet av är det november och allhelgonahelg.
Kanske hör du till dem som tycker att tiden just kring denna helg är extra tung? Vet då att du aldrig är ensam. Gud finns överallt och bär dig.
Och kyrkan finns här för dig.
Dit är du alltid lika välkommen.
Allt gott,
Susanne Keyser
Kyrkoherde