Kyrkoherdens tankar i nr 3/2022

Kära församlingsbor!

Tacksamhet. Lovsång. Trons kraft. Vad tänker du när du hör orden?
För mig handlar det om att leva i tro, men också att vara människa, livet i stort.

Det bär oss i vardagen, finns där i medgångar och i motgångar. Att våga tro kan betyda allt. Både att tro på Gud men också att tro på sig själv. Att ha modet att tro på sig själv i en situation som känns jobbig och rentav omöjlig. 

Eller att våga tro att den förändring som någon just berättat om för dig, ska vara det som förbättrar i stället för försämrar.

En del människor omfamnar förändring, andra vägrar ta dem till sig. Vi är alla olika och det är jag glad för, annars hade ju livet blivit ganska tråkigt, eller vad tycker du?

Tacksamhet är en stor känsla, som ibland kan ligga långt borta, som ibland är svår att vilja känna. Det förstår och respekterar jag till fullo. Vi måste få lov att tycka att allting känns bedrövligt och outhärdligt, men får inte heller glömma bort det som är fint och bra. Att bara tänka i negativa banor trasar sönder själen.

Senare under hösten infaller Allhelgonahelgen. En helg där sorg blandas med goda tankar. Sorgen över att ha mist människor vi älskar, goda tankar över att just vi fick möjligheten att lära känna dem som lämnat oss. Tacksamhet. Tro på återförening.

Lovsången uttrycker vi ofta bokstavligt i sång och musik, men kanske också genom att göra vårt bästa för att leva våra liv så bra som möjligt, både för vår egen och för andras skull?

En del saker som händer kan vi inte själva bestämma över. Men, många av de val vi gör, hur vi ska leva, ja de valen gör vi själva. Ibland gör vi bra val, ibland mindre bra.

Oavsett hur du väljer, så finns Gud alltid vid din sida. Det är en av de saker som ger mig kraft. Tron.

Allt gott,
Susanne Keyser, kyrkoherde