Lucia kommer och lyser upp i vintermörkret

”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva…”. Känns det igen?

Fjät betyder spår eller steg. Stuva är samma som stuga. Alltså går natten med tunga steg runt gård och stuga. Kanske bottnar denna första strof i den klassiska luciasången i hur man tänkte förr i tiden kring den 13 december. För just detta datum var mycket speciellt långt innan seden med luciatåg kom.

Lucianatten räknades, enligt den julianska kalendern, som årets allra längsta natt och den var farlig, med övernaturliga makter som härjade och höll på. Det var bäst att hålla sig vaken, om man kunde.

I Tyskland fanns också en tradition där en flicka kläddes upp för att vara lilla Jesusbarnet, med tända ljus i håret som skulle föreställa en gloria. Traditionen togs upp i delar av Sverige, men här var det istället en vuxen kvinna som kom med mat till de adliga gårdarnas folk medan de satt upp och försökte hålla sig vakna. Allt för att undvika de onda krafterna.

Men, Lucia då? Jo, hon föddes i Syrakusa på Sicilien på 280-talet. På den tiden var det inte populärt att vara kristen där, så hon dödades när hon var sisådär 25 år gammal.

Legenderna är många om denna unga kvinna. En av dem berättar att hon föddes i en rik familj och redan som barn bestämde sig för att aldrig gifta sig, men hon ville ge allt hon ägde till de fattiga. Hon ville bli nunna.

Hennes föräldrar hade dock inte riktigt samma plan för henne, utan lovade bort henne till en man. När hon gav hemgiften till de fattiga blev fästmannen, enligt ytterligare en legend, rasande. Han avslöjade att hon var kristen och därför dödades hon.

Lucia är enligt katolsk tradition skyddshelgon för de blinda. Det sägs att hon rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade. Men, då fick hon ännu vackrare ögon!

Det moderna luciafirandet i Sverige fick ett ordentligt uppsving när Stockholms Dagblad arrangerade det första offentliga luciatåget för snart hundra år sen.