”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig
ska aldrig hungra, och den som tror på mig
ska aldrig någonsin törsta.” (Joh. 6:35)
Den långa fastetiden föregås av tre festdagar, som kallas fastlagen. Fastlagen börjar med fastlagssöndagen och avslutas med fettisdagen. På Fettisdagen vankas det ofta semlor, eller fastlagsbulle, eller hetvägg, som dessa bullar med grädde och mandelmassa kallas. Fett, sött och gott.
Dagen efter är det askonsdagen, som inleder den flera veckor långa fastan. Fasta i fyrtio dagar är förvisso en sanning med modifikation, eftersom fastan bryts varje söndag, till Herrens ära.
Och att fasta behöver inte betyda ”inte äta”, utan kan göras på många olika sätt.
De första veckorna är lite tyngre och allvarsammare. Men, då kommer Midfastosöndagen som en lite lättsammare god vän och hälsar på, så där mitt i fastetiden.
Denna söndag handlar mer om glädje än botgöring och blir ett fint avbrott i fastetiden.
Ordet ”Midfastosöndagen” består bland annat av en språkdel som kallas förled och i detta fall är det delen ”mid”. ”Mid” kommer från det fornsvenska ordet för ”mitt” – alltså som mitten – ”midher”.
Denna söndag kallas också ofta för brödsöndagen. Men, det handlar inte om hembakta limpor eller köpta, färdigskivade rostfranska. Nej, det handlar om livets bröd, vilket är Jesus själv och därför ligger fokus på nattvarden.
Dessutom handlar denna söndags bibeltexter också om hur Jesus gav mat åt femtusen människor.
I katolska länder kallas Midfastosöndagen ibland för ”Glädjesöndagen” eller ”Rosensöndagen” och därför brukar prästens mässhake ut mot en rosa. I en del svenska församlingar förekommer det också att mässhaken är rosa.
Annars är den liturgiska färgen, alltså den färg på vissa detaljer i kyrkan och i prästens klädsel som markerar vilken tid på kyrkoåret det är, lila eller blå.
På altaret brukar man ställa fram fyra ljus och rosa eller guldgula rosor.
På midfastosöndagen den 30 mars 2025 firar vi mässa tillsammans i Klosterkyrkan klockan 11.
Efteråt är du välkommen att njuta av en härlig sopplunch i Mariasalen på Klostergården.
(Källor: isof.se, wikipedia.se, svenskakyrkan.se)