Den kristna fastan handlar om att påminnas om Jesu väg som följer kärlekens mönster, att ge och att ta emot. Att kunna ge av sig själv och det liv man fått, utan tanke på vinst. Att kunna ta emot utan att det kräver prestation. Det var den väg Jesus gick, och som är vårt uppdrag att följa. Under fastan får vi ha påskens drama för ögonen om hur Jesus går genom döden till livet före oss. Allt för att vi ska kunna gå kärlekens väg med frimodighet utan att gå under i våra misslyckanden.
Ge för att kunna ta emot
Ordet fasta får oss kanske att tänka på att avstå, mat, dryck eller andra saker. Andra religiösa fastetraditioner har ibland tydligare regler som märks mer i samhället än den kristna fastan. Samtidigt är det en del av kristen tro att fastan handlar mer om vårt liv gentemot oss själva, varandra och världen i vardagen, än om synliga religiösa bruk.
I berättelserna om hur Jesus går vägen mot korset och döden, finns flera händelser och bilder som berättar om vad fastan handlar om. En av de människor Jesus möter längs vägen är en människa som är sjuk och Jesus frågar: Vad vill du att jag skall göra för dig? (Lukasevangeliet 18:31-43). Jesus kanske redan vet vad han ska göra. Men den människa han möter får en chans att se sitt liv på nytt och formulera att det är hans önskan att vilja se livet igen. Så när mannen formulerat och gett av sin längtan att se livet igen, säger Jesus att du kan se. Du har en ny möjlighet. Din tro har hjälpt dig, säger han. Människan Jesus möter avstår bilden av sig själv, ger av sin längtan för att kunna ta emot livet igen.
Kärlekens väg
Vid ett annat tillfälle ger Jesus en bild av att kärlekens väg handlar om att ge och ta emot. Det är bilden av vetekornet. ”Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, ger det rik skörd.” (Johannesevangeliet 12:24). Vetekornets lag har bilden ibland kallats, den kärlekens lag som fastetiden handlar om. När vi ger av vårt eget utan förbehåll ger det liv och mening åt oss själva och andra.
Martin Luther säger: ”Tron är en förändring som gör att ögon, öron och hjärta, ser, hör och känner annorlunda än förr”.
Fastetiden är en väg där våra ögon, öron och hjärtan kan få tränas i att se på oss själva och andra på nytt. Där vi kan tränas i att kunna ge och kunna ta emot. Fastan kan i vår tid påminna oss om hur kärleken kan ta sig uttryck i vardagen och världen. Som kristna i västvärlden kan vi ofta avstå mat, pengar, och annat. Men fastan kan också uppmana oss till handlingar som i vardagen handlar om att ge av oss själva, men också kunna inse vår brist och ta emot av andra. Vad behöver du bli påmind om att kunna ge och att kunna ta emot?