Kyrkomiljön ingår i ett större område av riksintresse för kulturmiljövården och utgör även ett välbesökt turistmål av internationellt intresse, eftersom Rökstenen är uppställd i direkt anslutning till kyrkogårdsmuren. Den är landets märkligaste runsten genom sitt språkliga innehåll och antal runor.
Den medeltida kyrkan, som var uppförd av kalksten på 1100-talet, revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1842-1845. Den nya kyrkan uppfördes av sten med ett rektangulärt långhus med rakslutet kor och halvrund sakristia i öster samt västtorn. Ritningarna är utförda av östgötabyggmästaren Abraham Nyström och reviderade av arkitekt Carl Gustaf Blom Carlsson vid Överintendentsämbetet.
Fasaderna är vitputsade och det relativt flacka sadeltaket är plåttäckt. Huvudingången är via tornet i väster, men ingångar finns även centralt placerade på långhusets nord- och sydsidor. Kyrkan är mycket välbevarad såväl exteriört som interiört och är en av de bäst bevarade empirekyrkorna i landet.