Dopet är heligt

Dopet är en gåva från Gud

En teologisk fördjupning 

Alla har fått livet av Gud. Gud har omsorg om varje människa och hela skapelsen. Också dopet är en gåva från Gud: Dopet försäkrar att Guds omsorg gäller just den som döps. Därför nämner vi namnet på den som ska döpas högt och tydligt, Jesaja 43:1–2: 

”Var inte rädd, jag har friköpt dig, 
jag har gett dig ditt namn, du är min. 
När du går genom vatten är jag med dig.” 

Dopet är en enkel handling, den omfattar hela livet i alla dess dimensioner. Livet innehåller både medgång och motgång. Den som är döpt kan lita på att hela livet är inneslutet i Guds kärlek. Det är löftet som ges i dopet. Därför är dopet något att ständigt komma tillbaka till och att hålla fast vid. 

Kyrkan döper på Jesus uppdrag 

Vi döper för att Jesus givit kyrkan i uppdrag att döpa. Vi har också fått löftet att Gud är med oss alla dagar, och aldrig överger oss, Matteusevangeliet 28:19:

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” 

Du kan döpas i vilken ålder som helst 

Du döps bara en gång, för dopet gäller hela livet. Den som inte blivit döpt som barn kan döpas som ung eller vuxen. Många unga döps under konfirmationstiden. Det finns olika skäl till att döpas senare i livet. Kanske har det inte blivit av tidigare, kanske har någon just upptäckt den kristna tron. 

I Svenska kyrkan döps de flesta som spädbarn. Att få barn är stort. Den som just har fått barn kan känna glädje, kärlek och ansvar, men kanske också oro. Hur får barnet de bästa förutsättningarna? Hur får det lära sig vad det behöver för livet? Hur ska jag kunna hjälpa och skydda mitt barn? 

Dopet är ett tillfälle att välkomna barnet till livet. Det är en högtid där glädje, förväntan och oro ryms samtidigt. 

Dopljuset slocknar aldrig 

När en förälder tar emot dopljuset som tänts vid det lilla barnets dop, riktas Jesus ord till den nydöpta, Johannesevangeliet 8:12: 

”Jag är världens ljus. 
Den som följer mig ska inte vandra i mörkret 
utan ha livets ljus.”

Den som döps som ung eller vuxen tar själv emot sitt ljus. Många tänder det på sin dopdag, men det går också att ta fram när livet är tungt, eller tända för att tacka för livet. Det är ett ljus som aldrig slocknar, som vägleder, ger livsglädje, styrka och hopp. 

Vi dör och uppstår med Kristus 

Att leva är att ha livskraft och glädje, förmåga att förundras och att göra bra saker. Men att leva är också att behöva uppleva det som tar kraft och glädje från oss. Sådant som gör att vi tappar hopp och mod, eller som får oss att inte alltid vara vårt bästa jag. Allt det som tär på livet är med Bibelns synsätt olika former av död. 

Kristna tror att Jesus är både Gud och människa. Genom att bli människa (det som kallas inkarnation) delar Gud människors livsvillkor. Inget faller utanför. När Jesus dör innebär det att Gud inte är främmande för något i mänskligt liv. 

Att Jesus uppstår innebär att livet är starkare än döden. Att tro på uppståndelsen är inte detsamma som att alltid vara optimistisk. Snarare handlar det om att ha tillit till Gud, som lovar att bära genom olika former av död i livet, till nytt liv. Som lovar ny kraft, nytt hopp och nytt mod. Därför säger kyrkan ibland att dopet är att dö och uppstå med Kristus. 

Ibland talar kyrkan om att ”leva i sitt dop” eller om dopet som livstydning. Dopet är en hjälp att komma ihåg att Gud har lovat oss att vara med alla dagar – de hopplösa, de hoppfulla och alla dagar däremellan. 

Dopet är gemensamt för alla kristna 

Vid dopet sägs inte något om just det trossamfund som dopet sker i. Dopet sker i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn i alla kristna kyrkor. Den som döps tillhör den världsvida kyrkan. Samtidigt blir den som döps i en gudstjänst i Svenska kyrkans ordning medlem i just Svenska kyrkan och i församlingen där man bor. 

Dop och undervisning hör ihop 

Jesus sa att vi skulle döpa och lära. Dop och undervisning hör ihop. Att spädbarn döps betyder att dopet inte handlar om att först klara ett kunskapstest, som belönas med dopet. Men när vi lär oss mer om vad kristen tro innebär får också dopet en djupare innebörd.  Kristen tro är en relation med Gud som ger erfarenheter och insikter, som leder till handling och ger ett sammanhang med andra människor i historia och nutid. Att växa i tro är ett gemensamt uppdrag för alla kristna. Det sker genom hela livet. Som döpta blir vi delaktiga i en tolkningstradition, en lång kedja av textläsning, reflektion och upptäckter gjorda av många människor. 

Vi tar emot kyrkans tradition och vi ger våra bidrag till den. Därför är det viktigt att församlingen ger utrymme för dialog, där alla får bidra med sina insikter i tron och sin erfarenhet av hur Gud bär och ger styrka. 

Vi är kyrka tillsammans 

Genom dopet blir du en del av kyrkan. Kyrkan beskrivs som Kristi kropp – den består av många olika delar och är ändå en helhet, Romarbrevet 12:4–8: 

”Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.”

Att kristna är en enda kropp är ett starkt uttryck för samhörighet. Att vara döpt är att ingå i samma kropp som många andra. Vi har inte valt varandra, men Jesus har gett oss budet att älska även dem vi inte har valt att höra samman med, till och med dem vi inte tycker om. 

Detta skiljer gemenskapen i kyrkan från många, ja de flesta, andra sammanhang eller organisationer. Det är ett ideal som är svårt att leva upp till. Men det är ett ideal som vi heller aldrig kan bortse från eller upphöra att sträva efter att förverkliga. Som gränsöverskridande gemenskap har kyrkorna ett viktigt bidrag till samhället, som ju också behöver vara en gränsöverskridande gemenskap, trots allt som skiljer oss åt. 

Ett sammanhang att leva i 

Dopet ger nåd, kraft och uppgifter. Guds nåd är den förmåga Gud har att ändra det som inte kan ändras – att tända ljus i mörkret, öppna det instängda, lyfta bort skulden från våra tyngda axlar. Nåden är inte någon försäkring i vanlig mening, som lovar kompensation för en skada. Däremot är det en försäkran om att Gud inte ger upp om någon av oss. Därför är dopet också något du kan återvända till och hämta kraft ur, något att leva i varje dag. Dopet kan locka fram det bästa hos dig och det håller när du har det som sämst. 

Det berättas att Martin Luther skrev ”Jag är döpt” när han var förtvivlad. Om dopet ska kunna betyda något för oss, måste det på något sätt vara en del av vår verklighet. Kanske fick du ett halsband när du döptes som du kan ta på dig ibland? Och när du deltar i gudstjänsten påminns du om dopet på olika sätt, inte minst genom att du bjuds in till att fira nattvard. Dopet gör att vi hör ihop med Kristus och ett liv tillsammans med honom. Nattvarden behåller oss i den gemenskapen och bekräftar den varje gång vi tar emot den. 

Ett sammanhang att utgå från 

Som döpta hör vi hemma i kyrkan, men vi ska inte stanna innanför dess väggar. Dopet är också en ”sändning”. Det innebär att vi sänds ut för att göra gott i världen och för våra medmänniskor. Alla döptas engagemang behövs. Det gäller de personer vi möter. Som döpta ska vi med våra olika resurser delta i byggandet av det goda samhället. Hela världen är Guds värld. 

Berättelserna handlar också om oss 

Dopet handlar om våra liv, sådant som vi alla kan känna igen. Där finns tacksamheten och glädjen över att finnas till, där finns skulden och tyngden vi vill bli befriade från, där finns längtan och frågor. Allt läggs i Guds famn. I Jesus ser vi den Gud som möter oss i dopet.  Tron handlar om relation och kristen tro rymmer en särskild relation till Jesus. 

Berättelserna om honom kan öppna sig och upplevas som ett personligt möte. Den kristna församlingen hör inte bara talas om honom, utan finns med i berättelsen. Det han sa och gjorde riktas inte bara till Bibelns människor, utan också till oss. Därför är det viktigt att vi samtalar om texterna tillsammans. Vad säger de oss? Kan de ge vägledning eller tröst? På vilket sätt utmanar de oss? 

Dopets mening 

Dopets mening kan uttryckas på många olika sätt. Olika tider har haft olika fokus. I Lilla katekesen skriver Martin Luther om att synderna är förlåtna, döden är övervunnen, djävulen är besegrad och saligheten given. Idag beskriver vi oftast livets och dopets dramatik med andra ord: mening som trotsar meningslöshet, tillhörighet som ges som gåva och inte bygger på prestation, kärlek som övervinner allt som står emot den, tillit som gäller både i livet och inför döden. 

En välsignelse – ett flöde som tjänar livet 

Dopets välsignelse påminner oss om att vi är sedda och älskade. Guds ansikte är vänt till oss. Det gäller också när vi hamnar utanför gemenskapen och när vi har svårt att se oss själva i ögonen. Vi har uppdraget att ge välsignelsen vidare. Den vilar inte, den är ett flöde som tjänar livet. 

Herren välsignar dig och beskyddar dig. 
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. 
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.