Gud och det onda

Om Gud är kärlek – varför finns då ondska och lidande?

När livet är som bäst trivs vi med oss själva, våra vänner och våra dagliga sysslor. Vi känner oss värdefulla och älskade. Vi kanske planerar och drömmer om en framtid då allt ska vara gott och bra. 

Men ibland blir livet inte som vi tänkt oss. Kanske drabbas vi av sjukdom eller att någon i vår närhet dör. Och när vi ser ut i världen finns mycket att känna oro för. Oro för vad klimatkrisen betyder nu och för kommande generationer. För de krig som pågår. För alla människor som svälter, naturkatastrofer, mobbing, hat, människor som utnyttjar andra människor, förföljelser och förtryck av människor, korruption, tortyr, kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Listan kan bli nästan hur lång som helst. Det är ingen helt god tillvaro som vi lever i. Ibland ser vi tydligt att människan ligger bakom det onda som sker, aktivt eller genom att inte ingripa. Men ofta sker förfärliga saker utan människans medverkan. Det onda finns och ter sig oförklarligt. 

Om Gud är kärlek borde ondskan inte finnas

Under årtusenden har generationer, precis som vi, funderat på varför Gud inte sätter stopp för all ondska. Om Gud är den gode och kärleksfulle guden som Bibeln beskriver borde det väl vara hur enkelt som helst? Den gud som har all makt i himlen och på jorden?  Ändå tillåter Gud att ondska, lidande och död finns i världen. 

Frågan är alltså varför det onda existerar om det finns en Gud som är kärleksfull, har all makt och kunskap och som dessutom är helt och hållet god. Det finns inget enkelt svar på frågan som i kristen tradition brukar kallas teodicéproblemet.  

Bibelns beskrivning av paradiset och det så kallade syndafallet skildrar mänsklighetens utsatthet i berättelsens form och med hjälp av symboler.

Från början var allt gott. Världen var en perfekt plats, ett paradis utan ondska och lidande. Bibeln berättar att Gud såg på allt som var skapat och tyckte att det var mycket gott, Första Moseboken 1:31. Så hände något. En del av Guds skapelse ville själv vara Gud. Som ett trotsigt barn som säger ”kan själv” gjorde människan uppror. Människan som är en tänkande varelse med fri vilja tänkte att hon skulle klara sig utan Gud eller åtminstone inte vara så beroende av Gud.

Människan kan välja att samarbeta med Gud eller att inte göra det. Människan är fri att välja att göra gott och vara god eller att göra sådant som är ont och destruktivt för henne själv, för andra och för världen. Enligt Bibelns berättelse frestades människan att göra det onda. På så sätt kom synden till världen som från begynnelsen var utan ondska. Synden – att människan vänder sig bort från Gud – är orsak till människans onda handlingar, Första Moseboken 1–3. Så började kampen mellan gott och ont. En kamp som pågår än i dag.

Guds kärlek ger människan en fri vilja

Att vi människor har en fri vilja hör samman med att Gud älskar oss och vill att vi ska älska Gud. Så mycket ”älskar Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv” står det i Johannesevangeliet 3:16. Eftersom ömsesidig kärlek alltid är frivillig måste människan ha en fri vilja att älska. Annars är det inte äkta kärlek. Att kunna älska, att visa omtanke om andra och om skapelsen är det yttersta beviset på en fri vilja. Av detta följer även att kunna ta ansvar för att göra gott eller ont och att ta ansvar för vad som då händer utan att Gud ställer allt till rätta. En del av svaret på frågan varför Gud tillåter ondska i världen hör samman med människans fria vilja.

Tänk vilken konstig värld det skulle vara om Gud alltid grep in och stoppade det onda. Tänk vad konstigt om Gud plötsligt tog över och styrde oss människor som om vi var marionettdockor. Då skulle människan inte ha någon fri vilja eftersom Gud skulle stoppa allt som ledde till något ont. Bibeln berättar att det inte var en sådan värld Gud tänkte sig. Gud skapade en värld där Gud litar på människan så mycket att hon får en fri vilja att välja att vara och göra både gott och ont. Människan har ett uppdrag att efter bästa förstånd och förmåga förvalta sitt liv, både i stort som i smått.

Guds allsmäktighet ger människan ansvar  

Frågan om ondskan hör alltså ihop med tanken om människans frihet. Den hör också samman med tanken på att Gud har all makt, det kristen tro kallar allsmäktighet. Om Gud är allsmäktig behöver Gud inte tillåta allt det onda vi ser runt om i världen, men ändå gör Gud det? 

Kanske är förklaringen att Gud inte är allsmäktig på det sättet vi ofta föreställer oss allsmäktighet. Alltså att den som är allsmäktig precis när som helst kan göra vad som helst. Till exempel är Gud ordningens Gud och inte kaosets och oordningens Gud, Psaltaren 148:6.  Därför finns system i skapelsen, kemins och fysikens lagar som vi brukar kalla naturlagar.

Guds allsmäktighet visar sig snarare i att Gud använt sin makt till att ge människorna en fri vilja. Genom att Gud har all makt kan Gud också ge människan full frihet att älska eller hata. Med en fri vilja följer ett eget ansvar. Gud som är kärlek vill kärlek, 1 Johannesbrevet 4:16b–21. Också människan vill kärlek, men ofta blir det fel. 

Ändå kvarstår frågan varför inte Gud i sin allmakt utplånar allt ont? Som livets skapare har Gud makt att göra det. Och kristna tror att Gud en dag ska göra slut på allt ont genom att skapa himlar och en ny jord som helt igenom är god, 2 Petrusbrevet 3:13.

Orsaken till att Gud hittills inte har visat sin allmakt på det sättet hör samman med Guds kärlek till människorna. Så länge som vi har en fri vilja måste Gud tillåta att det onda finns. Ansvaret är vårt. När vi frågar varför Gud tillåter allt ont som sker, kan vi ofta lika väl fråga oss själva varför vi tillåter allt ont som sker. Mycket av det som sker kan vi inte skylla på Gud. Gud har gett oss den här blåa planeten att leva på och vi har fått ansvaret att vara medskapare med ansvar för varandra och naturen som omger oss.

När människor i vår värld plågas av krig och hungersnöd är det vi som sviker, inte Gud. Rätt fördelade räcker jordens rikedomar för alla. John F Kennedy sa i ett av sina tal i Förenta nationerna: ”För första gången i historien har vi medel att ge mat åt alla. Vi saknar bara viljan”. Sextio år senare har människan fortfarande samma ansvar. 

Lidande och ondska som människan inte kan påverka

Samtidigt kan väl inte människan vara orsak till allt lidande? Det finns ju en hel del lidande och ondska som människan inte kan påverka, till exempel naturkatastrofer som jordbävningar, sjukdomar och pandemier. Det tillhör universums naturlagar att jordplattorna rör sig, att virus muterar så att vi blir sjuka. Gud skulle kunna ställa allt till rätta, men gör det inte just nu. Varför vet vi faktiskt inte, men kristen tro har löftet om ett nytt universum med nya himlar och en ny jord. Och där finns ingen sjukdom, ingen ensamhet, inget lidande och ingen plåga.

När du eller någon som står dig nära drabbas av lidande, kan du undra varför just du är drabbad. Kanske ställer du dig frågan om du har gjort något ont eller om det är Guds straff. Kanske gnager frågan: Vad har jag gjort för att behöva vara med om detta lidande? Det känns så orättvist. Är Gud arg på mig? 

Visserligen innehåller Bibeln textställen som idealiserar lidande, och som uttrycker att Gud är arg och straffar människor. Men grundläggande i kristen tro är övertygelsen att Gud vill människan väl. Gud vill inte att människor ska lida.

Gud finns med i lidandet

En evangelisk-luthersk människosyn betonar att människor är både syndare och rättfärdiga, simul iustus et peccator på latin. Det betyder att samtidigt som vi helt och fullt är rättfärdiga, förlåtna och upprättade genom Guds nåd, är vi syndare som gång efter gång vänder Gud ryggen och gör sådant som är mot Guds vilja.

Det kan vara stora och allvarliga saker som våld eller svek men oftare handlar synd om mer vardagliga fel och brister. När vi upptäcker att vi gjort fel och ångrar oss finns förlåtelsen eftersom Gud ”är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet”, 5 Moseboken 4:31 och Psaltaren 86:15.

En stark tanke i kristen tro är att Gud finns med i allt lidande som ondskan orsakar. Men Gud vill aldrig ont eller är orsak till det onda. Det onda är inte starkast eller det som segrar i ett evighetsperspektiv. Genom Jesu lidande, död och uppståndelse bekämpar Gud det onda och segrar över det onda. Jesu död och uppståndelse är den avgörande konfrontationen mellan gott och ont, mellan Gud och allt som står mot Gud, synden och ondskan.