Domkyrkoarkitekten och professorn Carl Georg Brunius vilar under ett mäktigt solkors av granit. Tidningsmannen och naturvännen Waldemar Bülow vilar inom kyrkogården liksom konstnären Carl Fredrik Hill och Kulturens skapare Georg Karlin. Där finns också gravplatser för studentnationerna Småland, Västgöta, Göteborg och Sydskånska.
Numera är kyrkogården en lummig oas mitt i Lund med mängder av konstnärligt och kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar och rader av välkända namn. Professorn och biskopen Carl Adolf Agardh har utan tvekan fått det ståtligaste monumentet i Lund på sin gravplats.
Östra kyrkogården är sannolikt den enda begravningsplats i Sverige som finansierats och förvaltats som aktiebolag. Genom att den tidens tongivande lundabor hade tecknat aktier, som samtidigt var bevis på rätt till gravplats för 10 gravar, blev kyrkogården ett sista vilorum för många av dem som under större delen av 1800-talet och 1900-talets första hälft i hög grad satt sin prägel på staden.
Genom stadens försorg underhålls kyrkogården till 1952 då kyrkliga samfälligheten tog över underhållet. Gravgrävningarna hade i stort sett hela denna tid ombesörjts av personal från Norra kyrkogården och sedan från kyrkogårdsförvaltningen. Från och med 1981 överlät staden även äganderätten till Lunds kyrkliga samfällighet, vilket innebar att Östra kyrkogården fick status som allmän begravningsplats. Lediga gravplatser upplåts på nytt om än med vissa restriktioner vad gäller gravvårdar, som skall passa in i den gamla miljön.
Ett aktiebolag bildades och ”Reglor för det nya Kyrkogårdsbolaget i Lund” undertecknades i januari 1846 av 90 akademiker och borgare. Samtidigt skrevs en ansökan till konungen där behovet av en ny begravningsplats utförligt motiverades med att Norra kyrkogården var otjänlig för sitt ändamål.
Den nya begravningsplatsen om drygt 1 ha, som senare kom att kallas Östra kyrkogården, invigdes 1847 och drevs privat fram till 1885. Ett gravkapell uppfört norr om kyrkogården togs i bruk 1862 och revs 1933. Bolaget ägde marken norr om kyrkogården och begärde 1876 att få utvidga. Då detta ej medgavs överlät bolaget såväl äganderätten till kyrkogården som övriga tillgångar på staden och trädde i likvidation.