Johanna Björknes och Maria Wanloo.
Lyssna

Öppna kyrkor ger energi i vardagen

"Det är vila, kravlöst, så oändligt skönt!" Johanna Björknes ler när hon och Maria Wanloo pratar om sina besök i kyrkan på sistone – Öppen kyrka i Mariakyrkan på Öckerö och Sinnesrogudstjänst i Hönö kyrka.

Maria och Johanna ses över en kopp kaffe. För Johanna, som har tre små barn och en intensiv vardag, innebär besöken i kyrkan en stund av utandning och påfyllning av energi. Johanna växte upp på Hönö och efter att ha bott på andra håll i Sverige och Norge flyttade hon för ett antal år sedan tillbaka med sin norske make.
– Vardagen är rolig och väldigt intensiv. Vi har fått tre barn på tre och ett halvt år och periodvis har jag varit väldigt trött, säger hon med eftertryck.

Maria känner igen sig. Hennes fyra barn är vuxna, men hon minns hur det var när barnen var små och allt gick i ett. Kontrasten är stor när de beskriver vad de upplever i Sinnesrogudstjänst och Öppen kyrka.
– Mitt i stressen få man andas ut. Det är fint att få stanna upp lite, säger Johanna.
– Jag längtar efter att gå dit, säger Maria.

Även Maria har rötter på öarna. Efter att ha bott i USA flyttade hon tillbaka hit när barnen gick i skolan. De senaste åren har hon delat tiden mellan Sverige och USA.
– Jag har alltid haft en tro, men är försiktig när det gäller organiserad religiositet, säger hon. Det är så lätt att kyrkan blir de väggar den huserar inom. Kärlek, gemenskap och enhet kan finnas på de mest oväntade platser.

Sinnesrogudstjänsten passar henne som hand i handske.
– Den är som gjord för mig. Och för alla! tillägger hon. Alla är välkomna. Oavsett om man är glad eller ledsen, stark eller skör. Den som vill kan säga något – dela en händelse eller upplevelse eller bara sitta tyst. Man delar sorg, glädje, hopp och sjunger några psalmer.

Gudstjänsten är cirka 40 minuter lång och efteråt finns möjlighet att fika tillsammans. Uppåt ett trettiotal personer deltar. Många kommer regelbundet och det dyker ofta upp nya.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Sinnesrobönen

Musiken öppnar upp

Johanna har nyligen besökt sin första Sinnesrogudstjänst. Hon nämner musiken – och tystnaden.
– Det händer något när jag lyssnar på musik. Jag öppnar upp på ett särskilt sätt för den röst som jag tror på, och jag blir mer mottaglig.

Ibland är det texten som ger starkast upplevelse, ibland tonerna. I både sinnesrogudstjänst och Öppen kyrka spelas musik. Ibland instrumentalt, ibland sång. Olika typer och genrer. Men även tystnaden får ta plats.
– Man tillåter tystnaden, säger Johanna. Det händer något i den. Ibland är det så mycket program, så intensivt, även i kyrkan.
Även Maria uppskattar tystnaden. Även om hon ibland också tar till orda och säger något. Delar någon erfarenhet eller upplevelse som kan vara till tröst och hopp för någon annan.

Onsdagkvällar i Mariakyrkan

I mitten av mars startade Öppen kyrka i Mariakyrkan på Öckerö. Inspirationen kommer från prästen Olle Carlsson i Stockholm, som samlat stora skaror, de flesta ovana kyrkobesökare. På onsdagkvällar finns nu möjlighet att tända ljus, sitta ned och lyssna in musiken – och tystnaden. Någon läser en kort text ur Olle Carlssons bok Just idag – 365 tankar för sinnesro.
– Att tända ett ljus i ljusbäraren är väldigt konkret för mig, förklarar Johanna. Där kan jag lämna ifrån mig det jag bär på.

Hon var med vid första tillfället i Mariakyrkan – och blev positivt överraskad. En god vän föreslog att de skulle gå tillsammans. Under åren har hon varit med i olika kyrkor och sammanhang och vet att olika former tilltalar olika människor.
– Jag kände inte direkt till Olle Carlsson, men hans andakter är klockrena – han träffar huvudet på spiken.
Hon rekommenderar fler att besöka Öppen kyrka.
– Jag hade en strof från en sång i huvudet långt efteråt. Det ger positiv kraft i vardagen.

Symboliska handlingar präglar både Sinnesrogudstjänst och Öppen kyrka. Att tända ljus, lägga en lapp med ett ord på i en korg och så vidare.
– Jag tror att vi behöver symboliska handlingar, säger Johanna. Gud behöver dem inte, men vi gör det. Den mest konkreta handlingen är ju nattvarden. Där blir jag påmind om att Jesus dog på korset för mig.
– Ritualer kan kännas sköna, instämmer Maria. Att få lämna ifrån sig ”skräpet”. Jag bär saker till kyrkan, jag kan lämna det där.
– Ibland säger någon ”jag önskar att jag hade en tro”, men jag säger att du behöver inte ha en tro för att komma till kyrkan, säger Maria. Gud är Gud, låt honom vara det, tills du hittar honom. Vi måste låta människor komma som de är.

Text: Cecilia Sundström (april 2016)