Att vara kyrka mitt i centrala Stockholm gör att vi ofta hamnar mitt i händelsernas centrum. Från den gången Svartenbrandt och Lilja tog gisslan inne i kyrkan 1979 i samband med ett rån, där vår dåvarande klockare och vaktmästare ingick, till när Olof Palme mördades år 1986, till bombdådet 2010 och senast terrordådet på Drottninggatan 2017. Då blev Adolf Fredriks kyrka en trygg plats dit rädda människor, som befann sig i närheten, sökte sig under själva dådet.
Kyrkoherde Annika Millde berättar om tiden vid och efter terrordådet på Drottninggatan.
– Det var väldigt intensivt precis när det hände. Vi var beredda och placerade
extra personal inne i kyrkan innan vi ens visste exakt vad som hade hänt.
Men det mesta av vårt arbete skedde egentligen efteråt. Efter det akuta, när dammet har lagt sig börjar nästa stora del av arbetet. Präster och diakon besöker anhöriga till offren och många behöver krissamtal i kyrkan. Människor fortsatte att komma till Adolf Fredriks kyrka efter terrordådet för att mötas och försöka förstå det ofattbara som hade hänt och omorientera sig. Då märktes det tydligt
vilken viktig roll vi har i att vara en trygg plats där man kan bearbeta sina känslor, både ensam i tystnad, i enskilda samtal, eller tillsammans med andra under en konsert eller gudstjänst.
Som kyrka möter vi ständigt människor i personlig kris till exempel i samband med sorg, sjukdom, skilsmässa eller ekonomiska svårigheter. Men vid större kriser är vi även en del av samhällets beredskap i samarbete med andra aktörer. I kris och höjd beredskap gör vi i kyrkan det vi alltid gör, men då för fler och ännu mer. Erfarenheten vi har i Adolf Fredriks församling gör att vi har en god medvetenhet och snabb beredskap.
Så kom Covidpandemin 2020 vilket innebar många utmaningar för församlingen. Hur skulle vi bibehålla relationer med våra församlingsbor och sprida hopp mitt i en pandemi då allt fick ställas in? Vi kunde inte fira nattvard och slutligen inte heller gudstjänst. Kyrkan var hela tiden öppen under pandemin och vi bad i kyrkan varje dag. Men i församlingshuset där det annars sjöd av liv ekade det tomt mellan väggarna. Hur är man nära på distans? Vi fick alla ställa om.
Några exempel på det är att kommunikatören gjorde filmade hälsningar av olika slag. Vår husmor fick ringa samtal till de som var ensamma i stället för ordinarie husmorsuppgifter. Diakonen handlade hem mat till de som inte hade anhöriga som kunde hjälpa. Hon fick även ökade antal samtal från människor som drabbats av arbetslöshet och ekonomiska svårigheter direkt orsakat av pandemin. Vi började erbjuda Walk and talk – promenad-samtal för de som behövde komma ut och umgås. Trots att vi är ett litet arbetslag var det enkelt att samarbeta och hjälpas åt att lösa problem mitt i det svåra. Många människor skrev ned sina böner och tankar i den minnesbok som låg i kyrkan under pandemin.
I november 2023 utsattes hela Svenska kyrkan av en omfattande cyberattack som slog ut alla våra administrativa system och vår webb. I ett par månader fick vi även här ställa om. Men det gick bra och blev en påminnelse om att vårt flertusenåriga uppdrag; att vara i relation med Gud och människor går utmärkt att utföra även utanför cyberrymden!
