Porträtt av en man med prästkrage och glasögon
Lyssna

Biskop Fredrik: ”Kyrkorummet ska vara en missionsstation, inte ett museum”

Det finns en kyrka som bär. Det var rubriken när biskop Fredrik Modéus inledde vårens föreläsningsserie på torsdagskvällen i Sofiakyrkan. Om nu rubriken kunde tolkas som ett frågetecken så svarade biskop Fredrik med att leverera fyra utropstecken i sitt föredrag, följt av ett panelsamtal.

–         Lita på det vanliga! Satsa på kyrkorummen! Rusta för en andlig vårtid! Våga ta ställning! Detta är fyra utropstecken som är särskilt viktiga att tänka på i vår tid, förklarade biskop Fredrik.

Hans föredrag handlade bland annat om hur Svenska kyrkan uppfattar sig själv och hur människor upplever den.

–         Jag tror att kyrkan genom sin blotta existens, att göra det den alltid har gjort, fyller en omistlig funktion i vår tid. Vi gör klokt i att tänka på att vi gör något bra för människor när vi gör det vi alltid har gjort, oavsett det handlar om att döpa, begrava, bry oss om de ensamma eller höja rösten mot orättvisor. På alla sätt bär vi den kristna tron vidare till nästa generation.

”Viktigt odla tilliten”

Samtidigt, konstaterar han, kan de människor som utgör en kyrka tillsammans, ibland känna sig lite slitna och deppiga.

–         Vi undrar inför framtiden. Mitt i allt detta är det viktigt att vi odlar tilliten. Man kan betrakta sig själv lite på distans och tänka att man ska göra skillnad för människor som gått före mig och som kommer efter mig, för att skapa en helhet.

Biskop Fredrik konstaterar att tre ord är det viktigaste för kyrkan: Relation, relation, relation. Allt handlar om att möta människor på ett respektfullt sätt. Den som väljer att lämna kyrkan gör det ofta som ett väl genomtänkt beslut, den som väljer att stanna gör det på grund av människor den möter, konstaterar han.

–         Ibland har vi som kyrka för stort fokus på antal medlemmar. Vi har tappat cirka 30 procent sedan början av 1970-talet, medan det finns politiska partier som tappat 85-90 procent, konstaterar han.

Många i ”stand-by-läge”

Slutsatsen är att många visar fortsatt förtroende för Svenska kyrkan, men också har en relation i ”standby-läge”, menar biskop Fredrik och citerar sin namne Fredrik Lindström, alltså att många människor känner att de ibland behöver kyrkan, ibland inte.

När det gäller Svenska kyrkans framtid finns det en rad ljuspunkter. Antalet konfirmander pekar uppåt, såväl nationellt som lokalt, unga vuxna är allt mer intresserade av existentiella frågor och söker sig i större grad till kyrkan. Att Ungdomsbarometern uppger att Jesus fått epitetet ”2025 års” influenser, är förstås en indikator.

Även om biskop Fredrik inledde med att tycka att kyrkan har en viktig roll i att göra som den alltid har gjort, så pekar han också ut områden där han vill se utveckling.

”Satsa på kyrkorummet”

Som kyrkorummet, hans andra utropstecken.

–         Riten, rytmen, relationen och rummet. Det är de största resurserna som kyrkan kan bidra med i samhället. När något stort händer, som i Örebro, fyller kyrkan en fullständigt omistlig funktion, konstaterar han.

Rytmen, handlar om kyrkoåret och vad som händer dag för dag, vecka för vecka. Relationen är alla de samtal som präster, diakoner och andra i församlingen har med medlemmarna.

–         Men vi lider av ett anonymitetsöverskott och ett gemenskapsunderskott. Vi vill inte störa och är inte tillräckligt bra på att ta människors sökande på allvar, tycker han.

Så har vi då själva kyrkorummet. Viktiga rum, poängterar biskop Fredrik, men det kostar pengar, och det upplevs inte alltid öppet även om det rent fysiskt är öppet och lättillgängligt.

–         Som besökare ska man bli nyfiken. Blir en 15-årig besökare det? Åtta av tio kommer till våra kyrkor när de är tomma. Men det ska vara lätt att hitta dit, en lätt väg till ett samtal och det ska vara lätt att vara kristen.

”En missionsstation, inte ett museum”

Hans uppmaning är därför att utveckla kyrkorummen, göra dem mer lockande för besökare.

–         En kyrka ska vara en missionsstation, inte ett museum med tickande golvur från 1800-talet och blekta vykort från renoveringen…Vi behöver göra kyrkorummet spännande med dofter och intryck, så att det finns något att upptäcka, menade biskop Fredrik och uppmanade till att våga mer.

De återstående utropstecknen är ”rusta för en andlig vårtid!” och ”våga ta ställning!”

Det handlar om att ta vara på det ökade intresset för tro och andlighet.

–         I december 2024 var antalet inträden i Svenska kyrkan för första gången fler än utträden, sedan mätningarna startade. De existentiella frågorna är på tapeten. Det finns ett nytt allvar i vår tid, konstaterar biskop Fredrik.

Ett exempel är kyrkans Ungas Vintermöte som har utfrågning av biskopen. För ett antal år sedan handlade frågorna kanske om favoritidrottslag eller tv-serie, nu handlar de om hans tro på framtiden.

Men kyrkan måste också våga ta ställning, tycker han. I vilka frågor då, blir hans egen motfråga.

–         I alla de frågor som är viktiga för människan. De är då också viktiga för kyrkan, säger han och tar integration, demokrati och fred som några exempel.

Ska kyrkan vara politisk?

Men kyrkan ska väl inte vara politisk? funderar han retoriskt.

–         Att kyrkan inte skulle vara politisk är för mig ren dumhet. Kyrkan har i alla tider varit salt och ljus. Saltet som kryddar och ljuset som är tänt i mörkret. Kyrkan ska ta ställning utifrån sitt arv och sitt DNA. Vi behöver inte krångla till det, men våga säga det vi tror på. Präster och diakoner behöver bli bättre på att ta plats i debatten, våga vara provokativa och stå kvar med raka ryggar i den tid som nu är. Vara salt och ljus, säger biskop Fredrik Modéus.

MIKAEL BERGSTRÖM