– Välkomna hit. Vi hoppas att ni ska trivas i detta hus. Det är så roligt att det återigen är liv i prästgården, förklarade diakon Stina Dittschlag och prästen Tore Karlsson från grannen Bymarkskyrkan, när de knackade på en novemberkväll för att hälsa de nya ägarna välkomna.
Det var på sensommaren som Jönköpings församling genomförde försäljningen av Bymarkens prästgård, enligt den lokalförsörjningsplan som kyrkofullmäktige fastställt.
Försäljningen sammanföll med husletande
För familjen Barkinge, som ursprungligen kommer från Kungälv, sammanföll försäljningen med husletande i Jönköping. Nytt jobb för pappa Johan som platschef för Bubs godis förde familjen från Riga till Jönköping, där letandet efter hus satte igång, sedan de först ”mellanlandat” i en lägenhet.
Johan Barkinge berättar hur han och sonen Erik gick runt i Jönköping och tittade på olika bostadsområden. Familjen hann också med en och annan husvisning innan Bymarkens prästgård dök upp som ett objekt.
– Vilket fantastiskt hus. Det var väldigt spännande när vi skulle skriva kontrakt, säger Rebecka Barkinge.
Renovering och vardagsrutiner
Hösten har varit en intensiv period för den fem personer stora familjen. Sedan inflyttningen 4 oktober har de hunnit renovera en hel del, samtidigt som alla vardagsrutiner med arbete, skola och fritidsaktiviteter ska fungera.
– Även vår hund Polly har funnit sig väl tillrätta, konstaterar Rebecka, som nu arbetar med HR-frågor på Husqvarna AB.
Jönköping var en mer eller mindre okänd stad för dem, men det har varit en hel del utflykter under helgerna för att lära känna omgivningarna.
Nu ser de fram emot sin nya bostadsort och hus, med Bymarkskyrkan som närmaste granne.
– Ja vi brukar skoja om att vi har kyrkan i ryggen, säger Rebecka.
Prästgården byggdes 1931
För Bymarkens prästgård har en historia som sträcker sig tillbaka till 1931, då huset på totalt sju rum och kök, nästan 250 kvadratmeter stort, byggdes som bostad till tjänstgörande prästfamilj.
Bymarkens prästgård byggdes i en tid när Bymarken och Dunkehalla växte befolkningsmässigt, och dåvarande Sofia församling såg behov av en kyrkolokal bland annat på Bymarken.
För det var som en kombinerad prästgård och församlingshem som prästgården startade.
Bymarkskyrkan byggdes några år senare, 1935, men det kom att dröja ända tills 1963 innan kyrkbyggnaden fick just namnet kyrka samtidigt som bland annat Österängskyrkan. De kyrkliga ceremonierna fortsatte också många år senare i prästgården.
”Fantastisk plats att leva på”
Här har bland annat prästerna Sigfrid Estborn, Olof Thulin, Ragnar Nordh, Bertil Alberius, Folke Hyltén-Cavallius,Magnus Hullfors, Bertil Johansson och Martin Ahlqvist, med familjer bott.
– Vi flyttade in i prästgården efter Bertil Alberius, jag tror det var 1982 och bodde där tills vi flyttade till Tallnäs stiftsgård, 1988. Prästgården var en fantastisk plats att leva på, med en sådan utsikt ut över Vättern, säger Magnus Hullfors, idag vikarierande präst i Voxtorps pastorat utanför Värnamo.
Han konstaterar, liksom andra hyresgäster, att prästgården hade många användningsområden.
– Vi hade stora ungdoms- och konfirmandgrupper i prästgården, min fru Elisabet och jag. Det var bland annat biskop Fredrik Modéus och andra tonåringar som var hos oss. Vi använde prästgården till mycket. Det var intensiva år, då vi bland annat samlade in kläder och andra saker för att skicka till barnhem i Polen som hade stora behov de sista åren på Sovjettiden. Prästgårdens källare hade vi som förråd där vi stod och sorterade, ett arbete som vi gjorde tillsammans med Dalvikskyrkan.
Som byggnad minns han prästgården med visst eftersatt renoveringsbehov, men betonar att de trivdes fint där.
– Det var väldigt förutseende av församlingen att bygga prästgård och senare kyrka på det växande Bymarken. På den tiden var det ingen ”gräddhylla”, utan ett område för bland annat fiskarbefolkning.
Men dåtidens präster hade vissa privilegier.
– Jag har hört via David Estborn, bror till första prästen Sigfrid Estborn, att det ingick jungfru som bodde i huset. Och jag har för mig att jungfrukammaren intill köket fanns kvar när vi flyttade in, säger Magnus Hullfors.
Flyttade in 1989
När han och hustrun lämnade Bymarkens prästgård för att bli föreståndare för stiftsgården Tallnäs var det i stället prästen Bertil Johansson som flyttade in. Ett beslut som var självklart 1989.
– Det var en underförstådd förväntan att man skulle bo där som präst och det var en bra privatbostad. Det är inte så många rum, men de är stora. Utsikten från Bymarkens prästgård är fantastisk. Det är nog en av stiftets vackrast belägna prästgårdar och var en bra privatbostad, säger Bertil Johansson, som bodde i huset i hela 22 år.
Han drar sig till minnes alla aktiviteter i prästgården.
– Den kyrkliga verksamheten var på andra våningen medan den privata bostaden var på den första. Det är åtskilliga barn som blivit döpta i prästgården och par som blivit vigda där, konstaterar Bertil Johansson.
Ända sedan byggnationen 1932 har det varit en prästbostad i obruten följd fram till 2023.
Stora träffar genom åren
Det innebär åtskilliga besök och stora träffar i huset genom åren. Alltid ifrån biskopsbesök, till syföreningsmöten och träffar med lekmannakåren.
Bertil Johansson minns de 22 åren i huset med glädje. Att det nu är sålt som den näst sista prästbostaden i Jönköpings församling har han inte så mycket känslor kring.
– Men visst är det lite sorgligt när det är en gammal tradition som bryts, säger han.
Ahlqvists var sista hyresgästen
Martin Ahlqvist, idag kyrkoherde i Skillingaryd, är med sin familj den sista hyresgästen i huset.
– Vi bodde där åren 2012 till 2023 när jag var arbetsledande komminister i Bymarken, Järstorp och Dalvik. Jag har alltid haft grundinställningen att det är bra att bo på det ställe där man arbetar. Men idag pendlar jag mellan vårt hus på Bymarken och arbetet i Skillingaryd… säger han.
När han och hustrun Karin flyttade in var de tre barnen 12,11 och 7 år, medan deras fjärde barn, idag 10 år, föddes under åren i huset.
Utökade med sovrum
– Vi hade det gott i huset och det hände mycket roligt. Det är ett anrikt hus, men kanske inte alltid anpassat efter en barnfamilj. Från början var det bara två renodlade sovrum, sedan gjorde vi om den gamla expeditionen på övervåningen till sovrum. Genom åren fick vi också en del omtapetseringar, men det var alltid problem med fukt i källaren, minns han.
Martin Ahlqvist tycker att historiken kring huset är spännande.
– Det byggdes ju på 1930-talet, först som församlingshem. Jag har sett bilder på den förste prästen i huset, Sigfrid Estborn, med syföreningen runt omkring sig i huset.
Under familjen Ahlqvists år i huset har såväl prästkollegor, biskopar som blivande ärkebiskopar varit på besök, en och annan med övernattning. Överhuvudtaget beskriver Martin Ahlqvist att familjen tyckte att det var viktigt med ett öppet hem dit alla var välkomna.
Bjöd på glögg på julafton
– De första åren som vi bodde där bjöd vi in församlingsborna efter gudstjänsten på julafton för att dricka glögg. Vi har ju kyrkkaffe efter gudstjänsterna varenda söndag, utom på julafton. Då är väl tanken att man ska åka hem och fika. Men många har ingen familj att fika med, därför bjöd vi på glögg.
Han minns åren i Bymarkens prästgård som positiva, men kanske inte helt anpassat till en barnfamilj.
– Det var inte alltid praktiskt för en barnfamilj som ville ha studsmatta, fotbollsplan och moppeverkstad i trädgården, säger han med ett skratt.
Att många prästgårdar nu försvinner är förstås ett tidens tecken.
– Det är tyvärr så. Församlingarna har inte längre råd med kulturen att hålla präster med bostäder, vilket är synd eftersom det är en fördel vid rekrytering av nya präster, säger han.
Reportage: Mikael Bergström