56 år efter att den invigdes första advent 1961 står kyrkan där fortfarande mitt i Österängsområdet. Inte längre lika ung, men fortsatt djärv till sin arkitektur med uppgift att hysa både glädje och allvar.
Österängskyrkan blev på 60-talet i många avseenden modell för ett distriktsarbete inriktat på unga familjer i ett sovstadsområde. Här inrättades så kallade äktenskapsskolor till vilka nyförlovade och unga äkta makar inbjöds, föräldraklasser i söndagsskolan för medföljande föräldrar där samtal fördes om kristen tro och kristet liv etc.
Från början var kyrkans utsmyckning sparsam. Altaret pryds av ett krucifix i brons och dessutom lägger man märke till de små men strategiskt utplacerade glasfönstren av Raudi Fischer. I församlingslokalerna finns en bildvävnad av Inga-Mi Vannérus-Rydgran. Under senare år har en bildvävnad av konstnären Mary Moeschlin tillkommit. Den hänger på korsväggen bakom altaret.
2003 startade kyrkan en musikskola. Musikskolan i sin nuvarande form lades ner 2017, men musikundervisningen har fortsatt, men på annat sätt. Idag är den ett sätt i arbetet med integration.