– En pilgrimsvandring är ett möte med dig själv, med andra, med Gud och med naturen. Det är en fysisk vandring, men också en livsvandring, med uppförsbackar, nedförsbackar, korsningar och behov av att vila. Allt som finns i det liv vi lever under kanske hundra år, finns också i en vandring, säger Ewa Lund, diakon i Jönköpings församling och fortsätter:
– – Det fysiska målet är också viktigt, som Nidarosdomen i Norge eller heliga Birgitta i Vadstena. Kyrkan som byggnad är bra att ha, men inte nödvändig för mig. Det är mötet med andra och med Gud som är det viktiga. För många är det lättare att följa med mig på en vandring än att besöka en kyrka.
”Alla ska trivas och må bra”
Hon har under många år lett pilgrimsvandringar i såväl Sverige som andra länder.
– Som ledare är ansvaret att alla ska trivas, må bra, ha omsorg om varandra och hjälpas åt. Rasterna varje timma, vissa med andakt, är också fina tillfällen. Många vandrare återkommer och de flesta är i ålder 30 till 80 år. Det är väldigt blandade kön och åldrar som vandrar.
Men vilken sträcka ger den bästa upplevelsen?
- Alvastra-Vadstena, svarar Ewa Lund snabbt. Det är fyra mil med många upplevelser. Man går två mil per dag, med en övernattning. Men det handlar inte bara om att gå. Pauserna är viktiga. Man måste hinna njuta och ta till sig ord från Bibeln, säger hon.
Att ge sig ut på vandring är närmast en folkrörelse. Men vad är skillnaden med en pilgrimsvandring?
– Man går ofta från kyrka till kyrka och upplever historiska platser utmed vägen, ensam eller i grupp. När man vandrat en hel dag och ska övernatta i ett församlingshem, blir det plötsligt ens hem, säger Ewa Lund som en bild av upplevelsen.
Fundera över existentiella frågor
Att pilgrimsvandra i tysthet är ett sätt att få en andlig upplevelse, att fundera över existentiella frågor och lära känna andra människor. Det handlar om att hjälpa varandra i gruppen och se till att all logistik med övernattning och mat fungerar. Men det kan också handla om att manifestera ett klimatansvar som handlar om att göra så små avtryck i naturen som möjligt.
Just sträckan Alvastra-Vadstena var hennes första pilgrimsvandring som nyvigd diakon år 2000, med tjänst på Kristinegården och Ekhagskyrkan.
– Jag kände direkt att pilgrimsvandring var något för mig utifrån min tro och intresset för djur, natur och klimatet. Det grep tag i mig, säger hon.
Så starkt att det sedan blev arbete i 20 år på Pilgrimscentrum i Vadstena innan hon återvände till Jönköpings församling.
I dag talar hon sig varm för pilgrimsvandring, planerar ytterligare en tvådagars kurs till hösten för intresserade och blivande vandrare, och hoppas att fler ska upptäcka den relativt nya Norra S:t Sigfridsleden, som går från Sofiakyrkan i Jönköping till Falköping.
– En mycket trevlig och vacker sträcka utmed den gamla allfartsleden. Den ska vi ha ledda vandringar på varje år, säger Ewa Lund som ingår i ledens styrelse.
Hängivna pilgrimsvandrare
InaSiv och Bertil Ahlinder i Tenhult är hängivna pilgrimsvandrare, ofta på hemmaplan. Regelbundet ger de sig ut med fika tillsammans med vänner för att få en upplevelse av kulturlandskapet och historiskt viktiga mål.
– Det är fantastiskt att vara ute i Guds stora katedral och det finns så fantastiskt mycket vackert att upptäcka på nära håll. Det är också roligt att ha en aktivitet som vi gör tillsammans, nu när barnen flyttat ut. Dessutom har vi ett väldigt gott ekumeniskt samarbete, säger InaSiv som tillsammans med maken Bertil är medlemmar i Pingstkyrkan, men varit med i andra församlingar också när de bott på andra platser.
Hon fick upp intresset efter några pilgrimsvandringar tillsammans med väninnor och tillsammans valde de att gå en pilgrimsvandringsledarkurs i maj 2022.
– Jag tyckte väldigt mycket om den formen av vandring, där man knyter ihop det med existentiella frågor, vilket ger en annan dimension, säger hon.
– Det är väldigt trevligt att vandra i gamla kulturlandskap, och pilgrimsvandringar gör ofta det, konstaterar Bertil.
De lyfter bland annat fram Munkaleden, mellan Nydala och Byarum, fyra mil.
– Den gick vi i somras med en grupp på 15 personer och övernattade på stiftsgården Tallnäs. Väldigt trevligt och Tallnäs ligger mycket vackert.
Men ofta vandrar de på hemmaplan, alltså Tenhult med omnejd, både av historieskäl och miljöskäl.
Startade lördagsvandringar
– Vi kom igång våren 2023 med lördagsvandringar, ungefär en per månad och cirka åtta kilometer per gång, men också en längre tur, och har bjudit in människor från olika kyrkor, men man behöver absolut inte ha kyrklig koppling för att vara med. Man ska ju ha ett heligt mål med sina vandringar och vi har valt att fokusera på kyrkor och den lokala historien som är jättespännande. Öggestorps kyrka grundlades på 1100-talet, Rogberga kyrka på 1200-talet. Många kyrkor i området grundades på 1100-talet utmed leder där människor gick, beskriver de.
På vandringarna har det varierat med upp till 16-17 deltagare. Makarna Ahlinder påpekar att det ska vara enkelt att vara ute och vandra, och utan kostnad. Och vandringarna i sig har stor betydelse:
– De ger väldigt mycket. Det är gott att få möta andra människor och man får mer tid att tänka de långa tankarna. Det ger mycket att få samtala med andra människor om inte enbart väder och vind, även om man inte behöver djupdyka existentiellt om man inte vill.
Lyfter temaord
Pilgrimsvandringarna brukar inledas med morgonbön. InaSiv brukar också lyfta något temaord inför vandringen, ibland hämtat från pilgrimens sju nyckelord. Dessutom alltid en stund där man vandrar under tystnad.
– Under vandringen finns det också möjlighet att dela sina egna tankar tillsammans med gruppen.
De upplever att pilgrimsvandring uppmärksammas allt mer, vilket kan tolkas som ett ökat intresse.
– Jag tror att många funderar över andliga och existentiella frågor, men inte riktigt hittar in i kyrkan, utan tycker det är lättare att fundera på de frågorna i ett annat forum, säger InaSiv.
– Förr var behovet kanske att sätta sig ner och lyssna intellektuellt som avbrott mot fysiskt arbete. Idag ser behovet annorlunda ut, att få komma ut och röra på sig och skala bort andra frågor och vanor. Dessutom är pilgrimsvandring ett väldigt trevligt sätt att umgås, där det är enkelt att prata med olika människor, säger Bertil Ahlinder.
Reportage: Mikael Bergström
Visste du att:
I Växjö stift finns ett antal pilgrimsleder, bland annat Sigfridsleden, Västra, Östra och Norra Sigfridsleden, Nydalaleden, Munkaleden, Franciskusleden samt Norra S.t Sigfridsleden, Jönköping-Falköping.
Läs mer: Pilgrimscentrum.se, Pilgrimisverige.se, samt Facebookgruppen ”Pilgrim i Södra Vätterbygden”.
Pilgrimsfest på Vidablick annandag påsk 1 april
En pilgrimsvandring kan vara kort eller lång utifrån förmåga och intresse. Upplevelse av motion, andlighet, historia och natur är det gemensamma. Annandag påsk, måndag 1 april, är alla intresserade välkomna att under ledning pröva delar av de pilgrimsleder som finns i Södra Vätterbygden, med fest på Vidablick i Bankeryd som mål.
– Våren 2023 provade vi detta för första gången och det samlades cirka 300 personer. Så nu satsar vi igen på en gemensam pilgrimsfest, säger Karin Grännö Engkvist kyrkoherde i Bankeryds församling, kontraktsprost i Södra Vätterbygdens kontrakt, Växjö stift.
Den som är intresserad har ett antal vandringar, och även cykling, att välja på:
Habospåret, 10 km, Bankerydsspåret 3,5 km, Vilhelmsrospåret, 7 km, Jönköpingsspåret, 11 km, Cykelspåret, 11 km (börjar vid Sofiakyrkan, ledare Sven-Olof Ydreborg, kyrkvärd), KFUM-spåret, 10 km (börjar vid Järstorps kyrka 11.00, ledare Magnus Lönnberg och Per Green.
På KFUM-gården Vidablick i Bankeryd börjar festen klockan 15.00, med minikonsert med KFUM:s orkester, följt av pilgrimsmässa klockan 16.00 då Anna Alebo Swedenborg, pilgrimspräst i Lund, predikar. Det blir också sång och musik av Jon och Maria Peterson.
– Alla som är intresserade av att testa pilgrimsvandring är välkomna, säger Ewa Lund, pilgrimsdiakon i Svenska kyrkan Jönköping.
Bakom detta ekumeniska arrangemang står KFUM Jönköping, Jönköpings kristna samarbetsråd och kyrkorna i Bankeryd och Habo.