– Vi har så roligt och trevligt när vi träffas. När vi framträder möter vi en sådan glädje hos alla och de känner igen låtarna. Ofta är vi äldre än publiken, säger bland andra Ingegerd Karlsson och Marianne Lundström.
I sin ungdom var Marianne med i SGU, Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund. Där fanns också Sverre Broström.
– Ja Marianne är min äldsta vän i livet. Vi lärde känna varandra när vi var 14 år, säger Sverre Broström, ledare för gruppen och inne på sitt 97 år, Marianne ett år yngre.
Sverre med vänner är alltså en årsrik grupp. Yngsta medlemmen, Gunnel Friman, är inne på sitt 79:e år, de övriga drygt 80 år. Men nu är det inte åldern som är det viktiga, utan gemenskapen och musikglädjen som skänker både dem själva och lyssnarna mycket glädje.
Gitarr, dragspel och sång
Gitarr, dragspel och sång är instrumenten.
– Det började med att Hasse och Iréne startade verksamheten Gyllene Tider 1994 inom IOGT-NTO, riktad till personer som var daglediga. Vi träffades första måndagen i varje månad för att prata och ha lite underhållning, och det gör vi fortfarande, berättar Sverre.
Träffarna växte snabbt med deltagare, så 60-70 personer var inget ovanligt. Därför blev det tidigt en flytt från föreningsexpeditionen till föreningsgården. Även Martingården i Norrahammar har genom åren ofta varit en samlingsplats.
– Till varenda träff gjorde vi ett eget musikprogram. Vi godtemplare har alltid sjungit mycket och ofta har vi gästmusiker, säger han.
Gyllene Tider finns fortfarande kvar, idag med omkring tolv musicerande medlemmar.
Bildade Sverre med vänner
Ur den stora gruppen har de senaste åren gruppen Sverre med vänner vuxit fram, med två dragspel, en gitarr och sång.
– Ja jag har svårt att hålla fingrarna i styr, säger Sverre Broström med ett skratt.
Sverre Broström visar ett tjock pärm med olika programblad. Det har blivit en mängd framträdanden genom åren i olika konstellationer, i föreningslokaler, församlingshem och pensionärsträffar. Men också till exempel spelningar på dåvarande Rigoletto eller dragspelsstämman i Hjo.
För hans del har det genom åren blivit en stor produktion av såväl dikter som sånger, ibland där han skrivit både text och musik. Ett intresse som också gått i arv till hans dotter Christina Nordquist.
Framträtt med dottern
– Christina och jag har varit ute mycket tillsammans och spelat och läst dikter.
Efter lite diskussion kommer de fram till att dagens grupp, Sverre och hans vänner, nog startades 2021 av just Sverre och Ingegerd.
– Men jag behövde skjuts och då kom våra supportrar Iréne och Hasse, som vi då tog in i kören! säger Ingegerd.
De sex medlemmarna träffas regelbundet för att repetera, skriva program och förstås fika. Denna gång är det hemma i Sverres vardagsrum. De konstaterar att det är viktigt att komma med ett program som är anpassat till målgruppen, oavsett det är ett församlingshem eller någon förening.
Den senaste tiden har de framträtt i bland annat Österängskyrkan, Hjärtats hus (samlingspunkt för patienter på Ryhovsområdet), Gräshagskyrkan, S:t Olofsgården, Bankeryds församlingsgård och polisens pensionärsförening.
Blev jubel i Bankeryd
Egentligen började de besöka Bankeryd för samlingar med våfflor.
– Men så tog vi med oss instrumenten och spelade, och det blev jubel, säger Sverre.
Nu under våren 2025 återvänder de till såväl S:t Olofsgården som Gräshagskyrkan på allmän begäran.
– Vi brukar sätta ihop ett program med 13-14 låtar. Det blir 35 minuter och sedan tio minuters tal, så vi landar på 45 minuter totalt. Det är viktigt att det blir en bra helhet.
Deras koppling till Svenska kyrkan är annars inte så stark.
– Jag har tidigare sjungit i Hakarps kyrkokör, säger Ingegerd.
Sverre har en viss förkärlek för S:t Olofsgården på Ljungarum.
– Under flera år var jag om min hustru där på soppa var fjortonde dag. Sedan kom pandemin. Nu går jag på fikastunderna sedan min fru gick bort för ett och ett halvt år sedan, konstaterar han.
Spelglädje och gemenskap
Spelglädjen och gemenskapen är förklaringen till att de fortsätter med sitt spelande trots hög ålder.
– Folk är nöjda. Och vi är inte så dyra…vi begär bara fika, säger Ingegerd Karlsson, gitarrist boende i Huskvarna.
Några planer på att lägga av finns inte. Gunnel Friman, på dragspel, berättar att hon är med i tre olika musikgrupper.
– Vi älskar detta vi håller på med, konstaterar Sverre.
Själv har han nyligen börjat öva på ett nygammalt instrument. I sin ungdom spelade han fiol några år, en fiol som sedan gick sönder. Nyligen kom han över en fiol igen. Nu har han börjat öva för den välkände violinisten Mart Hallek.
– Det går ganska fort framåt. Men läxorna blir svårare och svårare, säger han.
Reportage: Mikael Bergström
Se filmklipp: