Tomtarnas julnatt. När ljusen tändas. En jul när mor var liten. Sverre Broström och hans vänner levererade den ena julsången efter den andra när de besökte torsdagscafét på S:t Olofsgården. Sverre som bor i Kättilstorp, brukar själv delta i torsdagscaféet, men den här gången gästade han tillsammans med sina musikervänner.
– Väldigt trevligt att vara ute så här och spela, tycker han.
Musikintresset har han med sig sedan ungdomen. Genom åren har det sedan blivit många musikframträdanden för Sverre som hunnit bli 96 år.
Fick en radio på julafton
– Jag minns när vi fick den första radion. Min far byggde en kristallmottagare som man lyssnade på i lurar. Men en julafton knackade det på dörren och då kom cykelhandlaren med en Centrumradio. Vi tre pojkar blev överlyckliga, berättar Sverre.
I yrkeslivet har han arbetat som grafisk tecknare.
– Jag gick fem år som lärling på litografiska innan jag var utlärd. Det var ju nästan som en akademisk examen. Sedan jobbade jag fyra år till innan jag blev frilans, berättar han.
Musikintresset har alltid funnits där, även i form av att skriva egna texter. Sammanlagt är de 14 medlemmar i IOGT/NTO:s sånggrupp, som bland annat träffas på måndagar, och sedan fredagar till våfffelcafé i Bankeryd. I denna sånggrupp återfinns också de fyra i Sverre och hans vänner. Just nu i december har de flera bokade spelningar i kyrkor och församlingshem.
”Gruppen ger fin gemenskap”
– Den här gruppen ger en så väldigt fin gemenskap. De är vänner. Ibland åker vi ut tillsammans på olika aktiviteter, till exempel för att grilla korv.
De fyra vännerna som besökte S:t Olofsgården beskriver alla hur roligt de har det tillsammans, med en mängd aktiviteter.
– Vi är fullt uppbokade, barnbarn och barnbarnsbarn får boka in oss, säger Ingegärd Karlsson.
Återupptagit fiolspel
Sverre har nyligen återerövrat sitt fiolspelande.
– Jag gick i musikskolan ett par terminer när jag var grabb. Sedan gick min fiol sönder och jag hade inte råd att laga eller köpa någon ny. Men nu fick jag en fiol av en vän. Jag köpte nya strängar och mejlade Mart Hallek, som jag känner väl, om han ville stämma den åt mig. Det ska bli en ära att få lära dig att spela, svarade han.
Så våren 2024 började Sverre träna igen, nu vid 96 års ålder.
– På julafton, som vi firar hos mig, ska vi spela tillsammans några stycken. Så jag övar inför det, utan att störa någon, säger Sverre med ett skratt.
I sin egen grupp behövs det dock ingen mer fiol, men i en annan grupp tillsammans med sonen och Mart Hallek, förväntar sig de andra att Sverre ska vara med.
Ser fram emot 100 år
Sverre konstaterar att hundraårsdagen bara ligger fyra år bort.
– Jag vill gärna fylla hundra år. Ibland tänker jag på hur det ska sluta. Man är ju närmare för varje dag som går. Blir jag hundra är det möjligt att vi hinner bli sex generationer. Det är mycket gener. Mina föräldrar blev 94 och 97, och min mors syskon blev hundra år nästan allihop, säger han.
De konstaterar också att just musiken, till exempel körsång, har stor betydelse för välbefinnandet.
– Vi sjunger visan ”Det är toppen för kroppen” med egen text av Sverre, säger Ingegärd Karlsson.
Reportage: Mikael Bergström