Ludwig Anefur är uppvuxen några stenkast från Ljungarums kyrka och har genom åren varit med i såväl miniorer som juniorer och kör.
Han beskriver konfirmationsläsningen våren 2024 som en höjdare, med ungefär lika många tjejer som killar, både från den egna och andra klasser, och roliga inslag som läger och en resa till Berlin.
– De flesta av mina kompisar är inte troende, men flera av dem som konfirmerades tror nog på Gud, konstaterar han och förklarar att han ibland också får beskriva för icke troende kompisar vad hans tro innebär.
Ludwig beskriver sin gudstro
Att beskriva en Gudstro kan förstås vara svårt. Men Ludwig gör ett försök.
– Det kan vara ganska skönt att tänka att det finns en Gud. Det känns tryggt på något sätt. Jag kan också be Gud om hjälp med olika saker, och ofta blir det så. Jag vill tro att bönen har betydelse. Jag tror på att det finns en större kraft som skapat oss och hela världen, och under konfirmationen fördjupades min tro, säger han.
Liliana Mabior, 38, har också utvecklat sin tro under uppväxten i en kristen familj som regelbundet besökt kyrkan. Men då i Khartoum, huvudstad i dagens Sudan.
När hon kom till Sverige 2008 för att förenas med sin man hade tron en stor betydelse.
”Tron hjälpte mig igenom svåra saker”
– Min tro hjälpte mig igenom svåra saker, både i Sudan och här i Sverige. Tron ger mig hopp, glädje och styrka, säger hon.
För starten var förstås tuff, med nytt språk och ny kultur. Hon fick tidigt kontakt med Råslätts kyrka, en kontakt som bland annat gav henne nya vänner och hjälp med språket. Samtidigt konstaterar hon att kontrasterna är stora mellan den protestantiska kyrkan i Khartoum och Svenska kyrkan Jönköping.
– Mycket mer människor i Sudan, gudstjänster som kunde ta hela dagen och mycket sång, musik och dans, säger hon.
”Är en del av en större familj”
För Lars Birging, 60 år, har tron och den kyrkliga gemenskapen haft stor betydelse sedan unga år. Som civilingenjör har han jobbat i många länder och besökt kyrkor.
– Det är rätt häftigt att kunna gå in i en kyrka vart man än är i världen. Man är en del av en större familj och det blir som en trygg famn, säger han.
Under ett helt yrkesliv, ibland hektiskt, har tron varit en del i vardagen för Lars Birging. I vissa avseenden har tron också förändrats genom åren.
– Ju äldre man blir, desto mer ödmjuk blir man för livets komplexitet, allt blir mindre svart och vitt. Jag har nog aldrig varit riktigt rigid. Vissa människor behöver en tydlig förklaringsmodell till allt, men jag kan vara trygg i att en fråga finns men att det inte alltid finns ett svar. Jag tycker också att Svenska kyrkan har en ödmjukhet inför att vi inte fullt ut kan veta vad Gud är, säger Lars Birging.
– Dessa tre röster är så fina exempel på att tron på Jesus Kristus är global och betydelsefull i vardagen oavsett generation eller kulturell bakgrund. Samtidigt välkomnar vi som kyrka alla oavsett hur stark tron är, säger Ann Aldén, kyrkoherde i Svenska kyrkan Jönköping.
Reportage: Mikael Bergström