Karlstads stifts historia

Karlstads stift sträcker sig från Kilsbergen till Kölen, från Vänern till Trysil. Det rymmer stora slätter i söder, Dalboslätten som är Sveriges största sammanhängande slättland. Det rymmer Sveriges sydligaste fjällvärld. Det rymmer skärgård- och bergslagsbyggd. Här finns urgammal bygd och vildmark.

Karlstads stift är ett av Sveriges 13 stift. Geografiskt omfattar det Värmland och Dalsland (med undantag av Södra Råda församling numera Amnehärad), vilket betyder att hela Värmlands län, norra delen av Västra Götalands län och den västligaste delen av Örebro län finns inom stiftets gränser.

Värmland och Dalsland hörde under medeltiden till Skara stift. 1693 fick Karlstads stift sina nuvarande gränser. En av Skara-kanikerna (prästerlig ledamot av domkapitlet) fungerade som prost i Värmland och bodde i Tingvalla.

• 1581 blev Värmland samt Vadsbo och Valle härader i Västergötland avskilda från Skara stift med en superintendent.
• 1647 blev Karlstad säte för superintendenten.
• 1658 införlivades Dalsland och ett kontrakt i norra Bohuslän med Karlstads stift, samtidigt som Vadsbo och Valle härader återfördes till Skara stift.
• 1693 fick stiftet sin nuvarande omfattning.
• 1772 fick superintendenten titeln biskop.