Den kristna fastetiden är förberedelsetiden inför påsken. Under fastetiden följer vi vägen Jesus går, genom lidandet och döden, mot uppståndelse och nytt liv. I gudstjänsten märks det att det är en stillsammare tid. Våra högmässor är mer avskalade, vi sjunger inte den stora tacksägelsen, Gloria och Laudamus eller halleluja. Ofta ersätts den vanliga förbönen av en s.k. litania, som är en tonsatt bön om nåd och förbarmande.
Fasta i 40 dagar
Fastetiden varar i fyrtio dagar, från askonsdagen fram till påskafton. När Sverige var katolskt, fram till 1500-talet, var fastan obligatorisk och seden är fortfarande stark inom katolska kyrkan. Inom Svenska kyrkan har fastan fortsatt som en tid med möjlighet till eftertanke och förberedelse inför påsken.
Under fastan är textilierna i kyrkorummet blå eller lila. Det står för förberedelse, bot och fasta.
Fastlagssöndagen
Fastlagssöndagen är den av söndagarna som i kyrkans liv inleder fastan. Då är temat "kärlekens väg". Fastlagssöndagen och fettisdagen två dagar senare kallas med ett gemensamt namn för fastlagen. Det är festdagar innan fastan inleds.
Läs mer om Fastlagssöndagen.
Fettisdagen
Tisdagen före askonsdagen då fastan börjar. Fettisdagen är dagen då vi enligt traditionen ska äta fettisdagsbullar/semlor. Läs mer om fettisdagen.
Askonsdagen
Dagen då fastan börjar. I många kyrkor firas en särskild askonsdagsmässa. Vid den får man ibland ett kors av aska tecknat i pannan, som ett uttryck för fastans innehåll om Jesu vandring mot korset, och korsets betydelse av rörelsen genom död till nytt liv. Läs mer om askonsdagen.