Välkommen in i Kungslena sockenmagasin!
I det gamla sockenmagasinet som du hittar precis vid muren till Kungslena kyrka, finns ett antal gamla gravstenar från kyrkogården samlade. I dag går det inte längre att säga var de från början har stått, men under taket i magasinet kan de bättre bevaras för framtiden.
Sockenmagasinet murades troligen upp i början av 1700-talet. Här magasinerades en del av överskottet från goda årsskördar, en garanti för att ingen skulle behöva svälta under dåliga år. Sockenmagasinet kunde också låna ut säd mot ränta, det var med andra ord en tidig bank.
Kyrkogården i Kungslena är minst lika gammal som dagens kyrka, som kunnat dateras till 1110-talet. Troligt är att kyrkogården är äldre än så och att det en gång stod en stavkyrka i trä här. Det var redan under medeltiden viktigt att den vigda jorden hölls väl hägnad, inte minst för att hindra de i byn kringströvande kreaturen från att komma in. Redan i Västgötalagen står att hägnaden, den så kallade ”kyrkobalken”, skulle delas upp och skötas av socknens gårdar. Från 1683 finns en delningslängd bevarad som berättar att varje hemman skulle sörja för tio alnar. Dagens mur och de tre ingångarna med sina stigluckor bekostades dock av översteparet Witting 1715–1717.
Ända fram till 1866 så var kyrkogården delad efter socknens gårdar. I rät vinkel från kyrkan var marken uppdelad i smala remsor, ungefär som hemmanens åkrar. I dessa ”ättekullar” begravde gårdarna sina döda. Gränsen mellan varje remsa markerades av huggna kalkstensvårdar, så kallade ”skillnadsgravstenar”. Men folkökningen gjorde att utrymmet började ta slut. Istället gick man som i andra socknar över till att begrava folk i ”linje”, det vill säga att folk begravdes i ensamgravar den ena efter den andra varefter de dog. Det var gratis. Men den som ville kunde fortsatt köpa sig en bestämd plats för sin familj. Med tiden kom de fina platserna i söder och kring kyrkan upptas helt av familjegravar, ofta med grusad yta och hägnade med häckar eller staket. Särskilt påkostad är överste Wästfelts grav vid västra stigluckan. De som inte hade råd att köpa sig en gravplats – flertalet i socknen – kom att begravas i allmänna linjen norr om kyrkan. Den är idag i det närmaste försvunnen.
På bilder från 1800-talet och fotografier från tidigt 1900-tal ser vi att kyrkogården är mer eller mindre en ängsmark. I Kungslena och många andra socknar var det klockaren som hade rätt att bärga höet. Ett sockenstämmoprotokoll från 1862 berättar:
”Klockare Nilsson hade anmält, att Barn och ungdom nedtrampa det vexande gräset å Kyrkogården, der de ofta komma tillsammans för att roa sig. Mot sådant oskick skall skolläraren varna de barn som bevista skolan och utom de personer, som vilja besöka sina anhörigas grafvar, må ingen för ro skull gå andra stigar än förut begagnade. Frågan om galler under södra porten till kyrkogården, som för några år sedan förevar och hvars anläggande beslöts, förekom äfven nu, och Socknemännen påmindes om beslutets verkställande, för att hindra svinkreatur inkomma och upprota aflidnes grafkullar på kyrkogården.”
Före 1900-talet var antalet gravstenar relativt få. I stället markerades gravarna med små jordkullar med vintergröna, så kallade gravkullar. Före industrialismen slog igenom i slutet av 1800-talet så var all huggning av gravstenar ett tidskrävande och därmed dyrt hantverk. Länge var gravvårdar i sten något som var förbehållet adel och präster. På kyrkogården finns tre murade gravar med stora hällar (så kallade ”tumbor”), två av dem är från 1600-talet och rymmer familjerna till befallningsmän på adelsgodset Lena. Porträttgravhällen över en dotter till friherre Stenbock står idag i vapenhuset.
Eftersom bygden har gott om lättbruten kalksten så kunde även välbärgade bönder kosta på sig att beställa gravvårdar, fast i mindre format. Dessa var ofta skillnadsgravstenar med de dödas initialer inhuggna. Två står ännu kvar på sina gamla platser i kvarteret sydväst om kyrkan. Ännu på 1870-talet fanns en mängd skillnadsgravstenar och tumbor på kyrkogården söder och öster om kyrkan.
Mer om Kungslena och kyrkan
I kartan längst ner kan du läsa om Kungslena kyrka, titta på en kort film där Rosa berättar om ätterna som sägs ha bott på Lena borg och om slaget vid Lena.
Lyssna