Allhelgona

Vem minns du?

Hon låg i soffan. Det hade gått flera år sen han dog. Men plötsligt kommer en doft – precis så där som han brukade dofta, en blandning av skog och jord. Plötsligt är det som att han är där i rummet – hon minns hans gestalt, hans ögon, skrattet. Allt det där hon saknade så mycket. Och sorgen sköljer genom henne. Men också glädjen över allt han gav när han fanns.

Hon är inte ensam om att plötsligt sköljas över av minnen. När sorgen är ny eller särskilt svår är det många som värjer sig för svallvågorna av dofter och blickar och känslor. Det är nästan lättare att inte alls tänka på vad döden tagit.  Men sorgen har sitt förlopp - smärtan i sorgen kommer en dag att övergå i eftervärme där den vi förlorat kan få finnas kvar i våra liv utan att det bara gör ont. Hemma hos mig har jag en väl tummad bok med Karin Boyes dikter. Jag minns barndomens kvällar vid brasan där mina föräldrar läste dikter. Några kunde min pappa citera också när han glömt mycket annat.

Jag tror att det är viktigt att hålla i tummade böcker som låter minnet väckas. Jag tror att det är viktigt att låta dofterna från en svunnen tid få plats i dag. På det sättet får jag ihop mig själv och mitt liv till den jag är idag.

Vi kan aldrig förlora den som vi en gång älskat – den kärleken finns kvar i oss som eftervärme.

/Lena Fagéus, kyrkoherde i Svenska kyrkan i Umeå