tillTro nummer 1, 2021

Från påsk till pingst på femtio dagar

Långfredagens död och sorg, blir till glädje på påskdagen. En glädje som varar först i fyrtio dagar fram till Kristi himmelsfärd och som ytterligare tio dagar senare blir ännu större vid pingsten, när den helige ande visar sig.

För många av oss betyder påskhelgen några dagars ledighet, att träffa släkt och vänner och äta god mat i stor mängd. Ägg och sill och varför inte några skivor påskskinka?

Det är inte konstigt att maten har stor betydelse just vid påsken. Påskdagen är den första dagen efter fastan, som enligt traditionen varat i fyrtio dagar, ända sedan askonsdagen som infaller dagen efter fettisdagen. Och fettisdagen är den sista av tre rejäla smörja-kråset-dagar, då man åtminstone förr åt upp sig ordentligt inför fastan.

FASTA? VARFÖR DET?

Att fasta kan låta svårt och kanske rent av omöjligt. I alla fall i så lång tid som fyrtio dagar. Men, numera handlar det inte nödvändigtvis om att avstå mat under dygnets ljusa timmar. Du kan egentligen fasta från precis vad du vill.
Det du brukar göra som till och med känns lite lyxigt – avstå från det. Fasta. Fasta från teven, från datorn, mobilen, godis, alkohol, ja du bestämmer själv.

Att fasta är att avstå från något för att vinna något annat, men också för att det du sparat kan skänkas till någon annan. Fastan gör att du får tid till eftertanke, bön och att växa i din tro.

PÅSKEN ÄGGSTRA VIKTIG

Så kommer påsken och därmed äggen, som är starkt förknippade med just denna högtid. Varför? Jo, det finns flera orsaker till det. När fastan var slut och påsken kom, så hade hönorna börjat värpa och det fanns gott om ägg.

Ägg är också en gammal symbol för liv vilket gör det utmärkt att kombinera med påsken, som vi firar för att Jesus uppstått från döden. Äggets hårda skal symboliserar graven och genom denna bryter Kristi nya liv fram.

VAD HÄNDER I STILLA VECKAN?

Veckan som inleds med palmsöndagen och avslutas med påskafton, kallas för stilla veckan, eller passionsveckan. Denna vecka var den sista dagarna i Jesu liv och ofta är det berättelsen om dessa dagar som man hör på de andakter och gudstjänster som hålls då.

På palmsöndagen rider Jesus in i Jerusalem på en åsna. Han tas emot av folket som viftar med palmblad av glädje och sjunger Hosianna, ett ord som ungefär betyder ”rädda oss”.

Onsdagen i stilla veckan är dymmelonsdag. Förr byttes kyrkklockans metallkläpp ut mot en av trä, en dymmel. Då lät klockklangen dovare.

Skärtorsdagen är den dag då Jesus för sista gången äter med sina lärjungar. Senare på natten när de är samlade i Getsemane trädgård, grips Jesus av romerska soldater.
På långfredagen döms Jesus till döden, får själv bära sitt kors till en kulle utanför staden, där han korsfästs.
Hans brott? Jesus har gjort anspråk på att vara judarnas kung och dessutom serverat ett budskap alltför radikalt för maktens människor, ett kärleksbudskap starkare än någon av dem någonsin hört förut.

Innan han dör ber han till Gud: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”
Han begravs i närheten.

Långfredagen har av tradition varit en sorgsen dag, även om många numera använder dagen – som ofta är ledig – till att göra bra saker.

I engelsktalande länder kallas dagen ”Good Friday”. Låter det märkligt? Jo, det goda handlar om att Jesus dog för alla människors skull.

FRÅN SORG TILL GLÄDJE

Påskdagen är den dag som inleder själva påskfirandet. Då har Jesus
vunnit över döden och uppstått till livet igen. På annandagen visar han sig på olika sätt för lärjungarna.

I fyrtio dagar är han tillsammans med lärjungarna. Då ger han dem också en viktig uppgift: att gå ut i världen och berätta vad de varit med om.

Sen kommer Kristi himmelsfärds dag. Då lämnar Jesus jorden, efter att först ha lovat att alltid vara närvarande hos oss människor.

DEN KRISTNA KYRKAN FÖDS

Tio dagar senare firar vi pingsten, den heliga Andens högtid. Ordet kommer från grekiskans ”pentecosté” som betyder ”den femtionde”, eftersom pingsten firas den femtionde dagen efter påsk.

Anden, då? Gud, anden, jämförs ibland med en vind. Vi ser ju hur träden böjer sig för vinden, men vi kan inte se själva vinden. Precis som med anden. Vi ser inte anden, men märker av anden i våra liv.

Så var det för lärjungarna på pingstdagen. Då gav den helige anden sig till känna för dem. Pingsten brukar också sägas vara den tidpunkt då den kristna kyrkan blev till. 

Musik utan synlig publik – att ställa om, utan att ställa in

Pandemin tog ingången. Besökarna fick tyvärr ta utgången. Många av våra verksamheter fick göras annorlunda under 2020, däribland gudstjänsterna och lunchkonserterna i kyrkorna.

Vem hade kunnat ana att fjolåret och även 2021 hittills skulle bli så otroligt annorlunda? Arbete på distans, digitala möten och gudstjänster som bara kan besökas via internet, är numera vardag. Det ställer andra krav, annorlunda krav, både på deltagare och utövare.

Våra fyra kyrkomusiker är några av dem som fått vänja sig vid att spela för tomma kyrkbänkar. Eller rättare sagt, de spelar utan att själva kunna se dem som lyssnar och deltar.

FÖRST STÄLLDE VI IN

– Den första tiden gick mest åt att kontakta alla körsångare och musiker för att ställa in allt och det var verkligen ingen rolig arbetsuppgift. Vi förstod snabbt att det skulle bli en svår sits för många frilansande musiker och därför försökte vi boka om de vi kontrakterat, antingen till höstens konserter eller de kommande gudstjänsterna. Körsångarna var i början på våren mycket frustrerade och saknade sin veckodos av sång och gemenskap, säger Karolina Strand.

Hon är en av Ystad Sövestadsbygdens kyrkomusiker, som sedan några månader tillbaka även skulle kunna lägga till titlar som filmskapare, videoklippare och ljudexpert.

SEN STÄLLDE VI OM

När möjligheten att bjuda in till gudstjänster och mässor inte fanns, startade vi dagliga middagsböner i Mariakyrkan istället. Femtio besökare var tillåtna att delta och lyssna på musik, be och njuta av stillheten i kyrkan.

Under sommaren återkom gudstjänsterna, fast i annorlunda form: utomhus. Friluftsgudstjänsterna, med extra musik, var uppskattade och värdefulla.

För att kunna ge våra församlingsbor konserter, hittade vi en lösning där antalet besökare begränsades och där intresserade kunde hämta en biljett en vecka innan konserten. Vi spelade också in hela eller delar av konserterna och lade ut på vår facebooksida.

I slutet av 2020 kom Folkhälsomyndigheten med nya och ännu strängare restriktioner som innebar att högst åtta personer samtidigt fick vistas i samma lokal, som exempelvis Mariakyrkan, för att bevista en gudstjänst eller en konsert.

STRÄNGA RESTRIKTIONER

I Mariakyrkan finns det i vanliga fall plats för ett stort antal besökare. Men, med de nya restriktionerna sjönk antalet till åtta. Åtta!

– Då gjorde vi både gudstjänster och konserter helt digitala, vilket förstås blev en helt ny utmaning för oss. Vi har lagt många timmar på filmning och redigering, vilket ingen av oss har jobbat med tidigare, säger Karolina Strand.

Karolina Strand och hennes kollegor Florence Rooth, Susanne Holmström och Lisa Hesselbom konstaterar att 2020 innebar en total omställning.

Dop, begravningar och vigslar är i princip de enda av deras vanliga arbetsuppgifter som varit relativt normala sen pandemin bröt ut.

– Och egentligen var inte ens de normala, eftersom många ställde in, säger Karolina Strand.

De håller alla med om att det allra roligaste är att spela inför människor som finns på plats. De nya och till viss del ovana arbetsuppgifterna har varit utvecklande och spännande. Och med filmerna får fler människor tillgång till gudstjänsterna och konserterna.

– Men, vi har verkligen saknat att möta alla våra körsångare och kyrkobesökare och att få utöva vårt yrke till fullo, säger Karolina Strand.

OMSTÄLLNING GAV NY INSIKT

Även församlingens präster har fått känna på hur det är att stå framför filmkameran. Predika utan synliga åhörare, läsa bibeltexter, be.

En av dem är Inger Appelgren, som tjänstgjort som präst i Ystad i ungefär tio år.

Hon kan se både för- och nackdelar med den omställning som blev nödvändig på grund av pandemin.

– Det blir ju lätt så att man fortsätter med det som finns och det man har, av ren vana. Men, nu tvingades vi tänka om och när man gör det så kommer det nya saker och tankar, säger Inger Appelgren.

När hon summerar 2020, så är det just insikten om möjligheterna i förändring, som hon först av allt tänker på.

UNDRAN ÖVER FRAMTIDEN

– Utöver all smärta, allt lidande och all sjukdom, så finns det ju goda delar i det. När något totalt oförutsett händer så ruskar det om oss! Vi ser att det går att förändra och göra på andra sätt. Sedan är det klart att man undrar hur det ser ut framåt. När släpper restriktionerna? Kommer människor att ha kvar sin längtan att komma tillbaka, får vi nya församlingsmedlemmar, har vi tappat kontakten med en del?

Inger Appelgren är övertygad om att många har saknat gemenskapen i sång och bön. Att förlora just känslan av att göra någonting tillsammans, är svår. Den levande musiken och den levande bönen är en stark upplevelse.

– Vad händer med människors mående i ensamhet? Det är något som verkligen blivit tydligt sedan pandemin kom. Frågeställningar som till exempel vad som är viktigt, vad vi gör, i relationen till Gud, mycket ställs på sin spets. Det är viktigt att reflektera kring, säger Inger Appelgren. 

Välbehövlig renovering snart klar

På utsidan märks det inget. Men, på insidan är det mesta nytt. Krematoriet i Ystad har fått en välbehövlig renovering.

Redan för ett par år sedan började diskussionen om att renovera krematoriet i Ystad. Ett underlag där behoven fastställdes, togs fram och en upphandling gjordes. I november 2020 var det dags att riva ut i stort sett all teknik som fanns på insidan.

Företaget Höganäs Borgestad har haft fullt upp under några månader med att byta rökgaskyl, filteranläggning, brännare, askberedare, svalskåp, rörsystem för tilluft och uppdatera styrprogram.

Och när man ändå har varit igång, så har lokalerna målats om av våra egna kunniga medarbetare.

FLERA ÅR SEDAN SIST

Uppståndelsens kapell ritades av arkitekterna Gustaf Birch-Lindgren och Rudolf Holmgren från Stockholm. Det invigdes påskdagen år 1956. I bygget ingick krematoriet, som är det enda i kontraktet.

– Krematoriet renoverades i början av 2000-talet och det har nått sin tekniska livslängd nu. Vi startade med att riva ut de delar som ska bytas ut och räknar med att vara färdiga i slutet av mars. Det ska göras miljömätningar och efter det besiktas, säger Anders Andersson, kyrkogårds- och fastighetschef.

I väntan på att renoveringen ska bli färdig, får avlidna som ska kremeras köras till andra krematorier runt om i Skåne istället. Varje år kremeras cirka 1000–1100 avlidna i anläggningen i Ystad. Man har tillstånd att kremera 1200 per år.

– Vi skulle vilja förändra detta, för att kunna veta att det finns marginaler. Vi har ansökt om att ändra vårt miljötillstånd på länsstyrelsen, som bland annat innebär att få kremera 4500 på en treårsperiod, men detta har länsstyrelsen nekat. Vi har överklagat till mark- och miljödomstolen och fick där delvis förlikning med länsstyrelsen i några sakfrågor, säger Anders Andersson.

Däremot valde Ystad Sövestadsbygden att överklaga andra frågor, som exempelvis handlar om utsläpp av partiklar och hur länge tillståndet ska gälla. Mark- och miljööverdomstolen har beviljat prövningstillstånd och nu väntar ärendet på behandling där.

FLER KREMATIONER

Antalet kremationer har blivit högre med åren.

– Det har egentligen alltid varit ett storstadsfenomen, eftersom man på landsbygden fortfarande har en hel del som väljer jordbegravning. Men, antalet så kallade direktkremationer ökar, säger Anders Andersson.

När någon avlider ska en begravningsceremoni hållas inom fyra veckor. Däremot om en avliden direktkremeras behöver en akt över urna hållas inom ett år. Ibland behövs denna tid, exempelvis ifall anhöriga inte har möjlighet att komma till en ceremoni inom en månad eller som nu när en pandemi härjar, med allt vad det innebär.

FULLT UPP SOM FÖRESTÅNDARE

Albin Olander har arbetat i pastoratet sedan 2013 och blev krematorieföreståndare 2019. Han trivs bra – både med jobbet i sig och sina härliga arbetskamrater.

Men, vad gör egentligen en krematorieföreståndare?

– Jag har hand om hela kedjan, som börjar med administration av anmälningar om kremationer och slutar med att de avlidna är färdigkremerade och ligger i urnan. Sedan har jag koll på vilka begravningar vi har och finns det tid till det, så är jag vaktmästare på de begravningar som hålls här ute i kapellet. Jag har gravsättningar och bokar gravsättningar.

VÄNJER SIG ALDRIG

För att kunna arbeta som krematorieföreståndare har Albin Olander gått en trestegsutbildning i krematorieteknik. Det är SKKF, Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, som anordnar utbildningen.

Han är sedan tidigare van vid att hålla igång, som han uttrycker det, eftersom han bland annat arbetat på lantbruk och dessutom själv driver ett mindre lantbruk på fritiden.

Arbetet på krematoriet är stundtals mentalt påfrestande.

– Ja, det kan kännas tungt när barnkistor kommer. Det kommer jag aldrig att kunna vänja mig vid, det är den allra tyngsta biten. Då är det som om jag går in i min egen lilla bubbla, för att klara det.