Dagarna före korsfästelsen hade Jesus tillbringat tillsammans med sina vänner. På torsdagen – som vi numera kallar för skärtorsdagen – hade de ätit en sista måltid tillsammans. De hade talat om att Jesus skulle lida och dö. Och på fredagen – numera långfredagen – dömdes Jesus till döden och avrättades genom att han brutalt spikades upp på ett kors. Och där dog han.
Graven var tom
På den tredje dagen efter korsfästelsen gick några kvinnor till graven, där Jesus döda kropp hade placerats, och upptäckte att den var tom. De trodde att kroppen var bortrövad, men en ängel fanns vid graven och berättade för dem att Jesus hade uppstått.
Den dagen kallas för påskdagen och då firas uppståndelsen.
Dagen därpå – som vi kallar annandag påsk – visar sig Jesus för lärjungarna och de reagerar på olika sätt – med tilltro, tvivel och glädje.
Jesus besegrade döden
Snart fick kvinnorna och alla hans andra vänner och efterföljare reda på att Jesus hade vunnit över döden.
Men när Jesus vinner över döden den här första påskdagen, besegrar han också döden för alla människor. Alla får tro på en uppståndelse och en framtid tillsammans med Gud.
Men varför då? Jo, Gud älskade människorna och vill komma närmare oss. Därför lät han sig själv födas till en av oss. Jesus var på en och samma gång sann gud och sann människa. När Gud själv lät sig dödas, dog han för alla, men uppstod också för alla.
Därför var påsken för närmare 2000 år sedan tiden då livet och kärleken vann över döden och ondskan. Och det påminns vi om varje påsk sedan dess.
