Begränsningarna i Norge har varierat sedan mitten av mars 2020. Först infördes en total lockdown i några månader. Efter det har församlingen i Oslo kunnat kalla till gudstjänster med allt ifrån åtta till femtio personer.
Och för första gången sedan andra världskriget har försvarsmakten hjälpt till att bevaka den svenska gränsen mot Norge. Den som vill ta sig över måste först sitta i karantän i Sverige och därefter i Norge, och visa upp ett negativt testsvar på båda sidor om gränsen.
Mitt i detta håller församlingen igång med digitala gudstjänster varje onsdag och söndag, och middagsbön varje vardag. De har erbjudit förinspelade andakter, reflektioner och streamade konserter, och periodvis hållit kyrkan öppen så att folk kan komma in och tända ljus.
– Det blir paradoxalt att vara kyrka i en samhällskris där det mänskliga mötet inte får äga rum. Det är ju kyrkans grej, att söka upp och välkomna. Men tack och lov finns det telefoner. Och med streamade gudstjänster ökar känslan av interaktivitet och gemenskap.
Som diakon har Kristina märkt att fler tagit kontakt för att lugna sin oro. Hon upplever att de som mår bra i vanliga fall klarar krisen bra genom att hitta rutiner och knep. Men de som har en mer skör livsstil och kämpar med psykisk ohälsa och ensamhet får det tuffare.
– Det gäller till exempel de fängelsedömda och häktade svenskar jag brukar besöka på norska fängelser. För dem, som redan är avskurna från samhället och befinner sig i ett främmande land, blir det ännu svårare. Men jag har skrivit brev till dem jag redan hade etablerad kontakt med.
Bland de största utmaningarna, menar Kristina, är de möten och samtal hon har med personer som har det så tufft att det känns svårt att hitta en ljusning eller väg framåt.
– Det kan till exempel vara en kille i fängelse som ser framtiden som väldigt mörk och kanske har alla skäl till det. Men det kan också vara vem som helst som tappat livsmodet. Då ser jag det som min uppgift att inte släppa taget, utan att fortsätta att vara med och se framåt, även om det känns omöjligt.
Läs hela intervjun med Kristina