Foto: Gwen Mamanolead/Unsplashed

Ärkebiskop emeritus Anders Wejryd leder samtal om mänsklig sexualitet

Publicerad

En av de många programpunkterna under Kyrkornas världsråds generalförsamling är de så kallade ekumeniska konversationerna. Här samlas delegaterna för mer djupgående samtal kring ett antal ämnen. Ärkebiskop emeritus Anders Wejryd är medarrangör till en på temat mänsklig sexualitet, som bygger på att nylanserat material.

Det är ingen nyhet att sexualitet historiskt sett och än idag är en infekterad och svår fråga i kyrkliga sammanhang. Samtidigt är det ett område som berör oss alla. Av den anledningen är det också naturligt att frågor relaterade till sexualitet kommit upp under tidigare generalförsamlingar.

-          Men det har uppfattats som alltför känsligt, så man har alltid begravt det i någon pappershög mellan generalförsamlingarna, säger Anders Wejryd.

Ärkebiskop emeritus Anders Wejryd Foto: Therése Weisz

Särskild referensgrupp för mänsklig sexualitet tillsatt

Så var fallet fram till den förra generalförsamlingen i Busan, Sydkorea, 2013.  Där blev frågorna och behovet av att kunna samtala om detta som global kyrka särskilt framträdande, bland annat utifrån erfarenheter från arbetet kring HIV. Efter mötet tillsatte därför generalsekretaren en särskild referensgrupp som fick i uppdrag att ta fram ett resursdokument på området.

Gruppen har bestått av 25 personer från olika kyrkofamiljer och länder, samt en del personer från civilsamhällesorganisationer. Anders Wejryd har fungerat som ordförande, utifrån sin roll som Europapresident för Kyrkornas världsråd (fram till denna generalförsamling, red.). En av de som haft en ledande roll i arbetet är den förre Faith and Order-sekreteraren och presbytarianen Alan Falconer från Skottland.

-          Alan är djupt kunnig i ortodox teologi och det har underlättat vårt arbete. Hans sätt att föra oss in i olika kyrkliga traditioner har gjort att vi har fått ett betydligt bättre teologiskt underlag, berättar Anders.

Målsättning att få igång samtalen

Redan 2019 stod den första versionen av materialet klart, men på grund av pandemin fick presentationen för centralkommittén skjutas fram till februari i år. Anders berättar att den övergripande målsättningen med resursdokumentet är att öppna upp för samtal.

-          Det är så många människor som far illa av sexuellt relaterat våld. Barn far illa, prostitution är vanligt, förståelsen för sexuella minoriteter eller människor med oklar könsidentitet är väldigt svag på många håll i världen.

Om du skulle peka på några centrala budskap i dokumentet, vilka är de?

-          Vi säger väldigt entydigt att varje människa är skapad av Gud och har rätt till gudsgemenskap. Församlingen har inte rätt att hindra gudsgemenskapen för att någon har en annan sexuell läggning. Det handlar om integriteten som varje skapad människa har. Vi vill peka på att det är fullt möjligt att öppna för olika syn på sexualitet och kanske till och med för olika syn på äktenskapet.

Ni vill alltså öppna upp för en respektfull dialog, utan att lägga någon värdering i enskilda åsikter?

-          Ja, hade vi haft uppdraget att komma fram med några värderingar hade vi nog fått avsluta arbetet i förtid, för det här är så pass känsligt. Men nu har vi försökt göra ett seriöst arbete som höjer nivån på samtalet och det tror jag alla tjänar på.

Anders förklarar att dokumentet är en översikt, där man kan ta del av hur olika kyrkor resonerat och hanterat frågorna. Sedan följer en del råd kring hur man kan skapa så kallade ”safe spaces” – trygga samtalsrum.

”Inte bara i olika fart utan också i olika riktningar”

Det är inte en helt enkel uppgift ta fram ett resursmaterial som är tänkt att fungera i så många olika kontexter, där synen på sexualitet och sexuella minoriteter varierar.

-          I Sverige finns det nog många som inte tänker på hur sammansatt den här verkligheten är och ”jaha, det var väl inte så märkvärdigt”. Men vi går inte bara i olika fart utan också i olika riktningar. Som i Brasilien och hela den väldiga transgender-tradition som finns där, vi har inte haft det på samma sätt i Sverige, säger Anders.

Nu finns materialet tillgängligt för alla. Vad har du för förhoppningar för det fortsatta arbetet på området inom Kyrkornas världsråd?

-          Om det inte kommer något stort bakslag har vi en ambition att komplettera materialet samt att färdigställa en tillhörande studiehandledning, för att därefter trycka den i stor upplaga. Jag hoppas ju att man får igång samtalen så att man senare kanske också kan börja säga lite tydligare saker, att detta faktiskt är en kyrkas uppgift.

Positiv uppbackning i Karlsruhe 

Den ekumeniska konversationen som hållits här i Karlsruhe är första gången som resursdokumentet används i ett större sammanhang. Anders berättar att det därför också kan ses lite som ett lackmustest – är detta vad vi behöver?

-          Jag var häpen över att det var en sådan positiv uppbackning. Det är klart att det var några som tyckte att det var för lite, samtidigt var det väldigt många som sa ”hade det varit mer så hade vi inte haft det”. Så från olika kyrkotraditioner och världsdelar ett rungande ”ja, det här behövs”.  

Deltagarna har även fört samtal om egna erfarenheter kring hur sexualitet har hanterats i deras sammanhang, eller tystats. Resultatet av samtalet sammanfattas i en rapport som blir en del av den övergripande sammanfattningen från generalförsamlingen.

Graffitimålad port i Karlsruhe Foto: Therése Weisz

Det här blir ditt sista uppdrag inom Kyrkornas världsråd, hur känns det?

-          Det har varit jättekul att leda det här arbetet. Det här är liksom min sista suck. Jag påverkades av Kyrkornas världsråd från början när generalförsamlingen hölls i Uppsala 1968 och var med om min första assembly 1975, och nu är det min sista – nu lägger jag ner.

Anders berättar att världskrigen på 1900-talet förde med sig insikterna att vi måste ha den här typen av organisationer.

-          Idag hade vi knappt kunnat starta det, det skulle vara för splittrat. Men nu finns det och är absolut nödvändigt eftersom alla kyrkor har en automatisk benägenhet att bli inåtblickande, inte minst Svenska kyrkan. Därför måste vi finnas med i de här sammanhangen för att se världen på riktigt, inte bara det som sker i en svensk kontext.

 

/Therése Weisz

Ta del av hela resursdokumentet här: 
Conversations on the Pilgrim Way- Invitation to Journey Together on Matters of Human Sexuality