Domprost Mats Hermansson om prästen som omnämnts i media

Domkapitlet i Visby stift har fattat beslut om att en man – som för åtta år sedan på egen begäran skiljdes från sin vigningstjänst i Svenska kyrkan (rätten att vara präst) – nu åter är behörig att vara präst.

En hel del tankar och känslor omkring detta beslut har vi kunnat läsa och höra om i media – både gamla och moderna – den senaste tiden. Av en del inlägg framgår det, att det uppenbarligen är svårt att orientera sig i den kyrkliga organisationen. Vem har bestämt vad? Vad är skillnaden mellan församling och stift? Det kan därför vara på sin plats med några klargöranden utifrån Visby domkyrkoförsamlings horisont.  

Svenska kyrkan är indelad i tretton stift med geografiska gränser. Visby stift som omfattar Gotland och Svenska kyrkan i utlandet (populärt kallat SKUT) är ett av dessa 13 stift. Varje stift har i sin organisation en juridisk "tillsynsfunktion", som kallas domkapitel. Gotland är som nämnt en del av Visby stift och är indelat i 39 olika församlingar. Visby domkyrkoförsamling är en av dessa. Tillsammans bildar vi Svenska kyrkan.  

Visby domkyrkoförsamling kontaktas dagligen av oroliga, arga och frågande människor. Några människor vill lämna vår församling och Svenska kyrkan på grund av detta, och tyvärr gör en del av dessa det på felaktiga grunder. Vi hoppas därför kunna ge lite större klarhet i vad som hänt – då för 7 år sedan och nu på förvåren 2015.

• Strax före midsommar 2008 uppdagades det att en av församlingens präster hade sexuella relationer med några unga flickor som deltog i församlingens ungdomsverksamhet. Det framgick att det inte var fråga om några enstaka händelser – i minst två av fallen handlade det dessutom om längre sexuella förhållanden. Det kom också till vår kännedom att det var flera flickor som hade uppvaktats. Den exakta omfattningen av prästens framfart bland unga flickor är vi inte säkra på.
  Som församlingens kyrkoherde besökte jag två hem för att be om ursäkt för det som döttrarna hade utsatts för i församlingens verksamhet. De hade uppvaktats av prästen.
   
• När bubblan sprack och två flickor valde att dela sina berättelser med en av församlingens övriga präster, inkallades samma dag – ja i samma timme, en av stiftets kontaktpersoner som ska stödja de som drabbats av sexuella trakasserier i kyrkans verksamhet. Därefter erbjöds flickorna professionellt samtalsstöd. Stort fokus var då på att stödja flickorna – de drabbade men också de indirekt drabbade.
   
• Prästen som utsatt de unga flickorna för sexuella trakasserier i församlingens verksamhet och i församlingens lokaler blev omedelbart avstängd. Det var jag själv, tillsammans med dåvarande biskopen för Visby stift, Lennart Koskinen, som konfronterade prästen med det vi hade fått oss berättat. Vid detta första samtal meddelade jag som hans chef, att han omedelbart var avstängd från sin tjänst i väntan på utredning. Jag tog då hand om nycklar, mobil och dator som han hade i tjänsten.
   
• Tillsammans med dåvarande kyrkorådets ordförande Inger Harlevi gick vi till polisen. Det var självklart för församlingen att omedelbart kontakta rättsvårdande myndighet för att få undersökt om det som hänt var straffbart. Vi berättade vad vi visste och överlämnade på så vis ärendet till polisen för bedömning omkring eventuella polisingripanden och/eller juridisk påföljd. Efter någon vecka meddelade polisen att man inte skulle gå vidare med en förundersökning. Ärendet lades ner i juridisk mening.
   
• Som arbetsgivare hade församlingen också kontakt med prästen. Även han erbjöds att gå i samtalsterapi på församlingens bekostnad. 
   
• En kort tid efter att det hela hade uppdagats skrev prästen till församlingen och begärde att få sluta sin tjänst i Visby domkyrkoförsamling. Vilka bevekelsegrunder som låg till grund för detta beslut känner inte församlingen till. I och med hans skrivelse om att få sluta sin anställning i församlingen upphörde all formell relation mellan prästen och församlingen. Hans anställning i Visby domkyrkoförsamling var avslutad. Detta var på sommaren 2008.
   
• En tid efter att han sagt upp sig från sin tjänst så ansökte prästen hos domkapitlet i Visby stift om att bli skild från prästämbetet. Han anhöll om att domkapitlet omgående, d.v.s. vid nästa sammanträde skulle befria honom från att utöva kyrkans vigningstjänst som präst. Detta var på prästens egen begäran. Hans ansökan inlämnades i mitten av juli 2008.
   
• I Svenska kyrkans kyrkoordning står att ”En präst ska förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst om han eller hon:
  1.   har övergett Svenska kyrkans lära.
  2.   genom egen ansökan begär det, eller
  3.   har utträtt ur Svenska kyrkan.”
  Detta fall var en tydlig 2:a. Prästen förklarades obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst av ett enigt domkapitel. Då han på eget initiativ ansökt om att förklaras obehörig genomfördes aldrig någon utredning av domkapitlet innan beslutet.
   
• Efter det som inträffat i församlingen så beslutade kyrkorådet att ge församlingens konfirmand- och ungdomsarbete en möjlighet till en rejäl nystart. En ny ungdomspräst och ny församlingspedagog anställdes och nya lokaler i direkt anslutning till domkyrkan förvärvades för denna nystart. Alla ungdomar erbjöds att vara med och bygga upp ett nytt ungdomsarbete. Idag har Visby domkyrkoförsamling ett fantastiskt arbete bland stadens tonåringar. Ett sätt för församlingen att utvärdera detta arbete är att mäta hur stor andel av ungdomarna som väljer att konfirmera sig. På 5-6 år har vi tacksamt gått från 16% till 42% av årskullen som väljer att konfirmera sig. Och i dagarna kom ca 50 av våra ungdomar hem från årets sportlovsresa till fjällen.
   
• I januari 2015 hade domkapitlet i Visby stift ett extra sammanträde för att ta ställning till en begäran från den präst som för åtta år sedan begärt att skiljas från sin vigningstjänst i Svenska kyrkan (rätten att vara präst). Han ansökte om att få återinträda i vigningstjänsten igen (rätten att vara präst). I Kyrkoordningen står:
  ”En präst som har förklarats obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst får förklaras åter behörig, om förhållandena ändrats på ett sådant sätt att prästen kan anses lämplig att utöva sitt uppdrag. En sådan förklaring får ske endast om biskopen godkänner den.”  

Några tankar

Många har frågor omkring det som hänt.  Det är förståligt. Vi gör självklart så gott vi kan som församling att besvara frågor och lugna oroliga. Längre ner följer några frågeställningar – och skiss till svar som rör det aktuella ärendet. Men det kan också vara på sin plats att säga något generellt omkring församling och kyrka när det gäller sexuellt ofredande och liknande. Utan tanke på det som faktiskt hänt – beskrivet här ovan - vill jag dela några generella tankar. Det mesta är hämtat från olika dokument som finns inom Svenska kyrkan.

Allt församlingsarbete bedrivs i relation till de människor som bor och vistas i församlingen – och det handlar om förtroende. Man kan säga att Svenska kyrkan verkar i en förtroendebransch. Detta gäller i särskilt hög grad de som är vigda till tjänst i Svenska kyrkan (Strängnäs stift skriver följande i sin Codex ethicus: ”Det allmänna förtroende som präster och diakoner har är en förutsättning för att deras tjänst ska kunna fullgöras.”)

I den förtroendebransch som kyrkan är satt att verka är det svårt, för att inte säga omöjligt, att ha en präst eller diakon som har erkänt eller dömts för sexuellt ofredande. Det är särskilt graverande när människor i olika församlingsverksamheter utnyttjas och utsätts.  Människor som finns i en beroendeställning måste värnas med kraft.   Varje församling måste ha nolltolerans i dessa frågor. Någon annan hållning är omöjlig. (I Codex ethicus för Strängsnäs stift står det: ”En diakon eller präst ska aldrig använda sina kontakter med människor för att uppnå egna fördelar eller skapa felaktiga beroendeförhållanden av ekonomisk, sexuell eller annan art.”).

Visby domkyrkoförsamling tar parti för och värnar den utsatta människan. Varje verksamhet i församlingen ska vara en trygg miljö för alla. Inget barn, ungdom eller deras föräldrar ska behöva känna tveksamhet eller oro för att utsättas för någon typ av övergrepp i kyrkans verksamhet.   Att hantera sexuella trakasserier på ett bra sätt handlar såväl om klokhet och gott omdöme som om människosyn och god teologi. Att förebygga sexuella övergrepp är en prioriterad fråga för Svenska kyrkan i sin helhet och också för Visby domkyrkoförsamling. Sexuella övergrepp är aldrig acceptabla, oavsett var och när de sker. Vid minsta misstanke om att en person i Svenska kyrkans uppdrag har medverkat till en sådan handling behöver man ha beredskap att professionellt möta en sådan situation.

Mars 2015
För Visby domkyrkoförsamling
Mats Hermansson
Domprost    

För dig som söker mer information om det som hänt i detta ärende så hänvisar vi till Visby stifts hemsida. Där kan man läsa stiftets officiella text samt biskopens slutreplik i ärendet.

Svar på några vanliga frågor kring det inträffade

I några insändare och i många mail och samtal ställs frågor omkring Visby domkyrkoförsamlings agerande. Några av de vanligaste frågorna känns angeläget att upprepa – och försöka besvara. Kanske är det möjligt att fleras frågetecken uträtas på detta sätt.  

Fråga:
Sopade Visby domkyrkoförsamling frågan under mattan för 7 år sedan?
Svar:
Nej. Varken då eller idag. Vi stängde omedelbart av prästen och gjorde en polisanmälan. Vi var måna om att erbjuda stöd både till de utsatta flickorna och till de familjer vi fick kontakt med. Vi erbjöd även prästen stöd. Däremot var vi inte angelägna om att berätta om det som hänt i media av hänsyn till flickorna. Det kan knappast kallas att ”sopa frågan under mattan”.  

Fråga:
Kommer prästen nu att kunna söka en prästtjänst igen.
Svar:
Ja. Om, var eller när han kommer att verka som präst känner vi inte till. Men det är fullt möjligt för honom att söka en prästtjänst var som helst inom Svenska kyrkan. Det vi med säkerhet kan säga är att han inte är aktuell som präst i Visby domkyrkoförsamling.  

Fråga:
Kan människor som vänder sig till församlingen eller deltar i församlingens verksamhet känna sig säker och trygg?
Svar:
Ja, det menar vi bestämt. Vi har nu, tyvärr av erfarenhet, övat upp en kompetens att se och reagera på signaler om det är så att något som inte står rätt till. Vi vet omedelbart vad vi ska göra. Redogörelsen ovan berättar att vi har stor handlingskraft och agerar utan dröjsmål när det gäller sådana här situationer.  

Fråga:
Har Svenska kyrkan erbjudit de drabbade flickorna professionellt stöd?
Svar:
Ja, de fick direkt stöd genom stiftets kontaktperson för de som drabbats av sexuella trakasserier, samt att de erbjöds professionell hjälp för att bearbeta händelsen. Läs mer i texten ovan.

Denna text revideras kontinuerligt utifrån synpunkter som kommer in.
Det kan vara allt från stavfel till förändringar som föreslås.  Allt beaktas.
Du är mattias.wahlgren@svenskakyrkan.sesom gör detta dokument levande och relevant.