Ny Flentroporgel till Skåne

- den första sedan 1961

av Anders Johnsson

Svalövsbygdens pastorat är ett storpastorat i västra Mellanskåne, med tio kyrkor och orglar av väldigt varierad kvalité, de flesta är lågambitiösa orglar från orgelrörelsen. Mest känd är Buxtehudeorgeln i Torrlösa med fasad och pipverk från 1600-talet. Pastoratet organist Outi Ben Ammar har en stor orgelpedagogisk verksamhet med barnundervisning och behöver en bra karaktärsfull orgel att undervisa på. Efter att ha rådfrågat mig om insatser i orgelbeståndet bestämdes att en av de sämre orglarna i en av de mest använda kyrkorna skulle förnyas.

Felestads kyrka ligger i utkanten av tätorten Svalöv och är en typisk medeltida skånsk landsortskyrka i romansk stil. Kyrkan är relativt liten och orgelläktaren under tornet är nästan helt dold bakom ett lågt valv mot långskeppet. Den är en populär vigsel- och musikkyrka. Kyrkan fick sin första orgel 1961, byggd av Frede Aagaard med ryggpositiv, bröstverk och ett tvåstämmigt pedalverk. 1973 renoverades och ombyggdes den av J Künkels Orgelverkstad AB. Orgeln var vid min besiktning i mycket dåligt skick med en stor reva i flottörbälgen och stickluft i luftlådorna. Den var egentligen helt hopsatt av prefabricerade delar ur Laukhuffs lågbudgetsortiment. Pedalens Sordun 16’ var oåtkomlig för stämning bakom orgeln, inklämd mellan bröstverkets orgelhus och kyrkans bakvägg. Frede Aagaard (1910-1985) var utbildad hos Frobenius, där han arbetade från 1930-1951. 1953 startade han eget orgelbyggeri i Månsarp. Hans orglar har haft ett dåligt rykte och de flesta har ersatts eller byggts om endast något decennium efter tillkomsten. Det enda som hade någon relevant värde i Felestadsorgeln var ryggpositivets fasad i renässansstil.

DISPOSITION 1973

Orgelläktaren i Felestad är problematisk ur många aspekter, som ofta är fallet i de små romanska landsortskyrkorna med låga valv. Orgelläktaren är trång och organisten var avskärmad från kyrkan av ryggpositivet som fyller valvet ut mot långskeppet. Dessutom fick man allt ljud från bröstverket rakt i ansiktet. Olika lösningar diskuterades, bland annat möjligheten att riva läktaren och sätta orgeln på golvet, vilket tidigare gjorts i liknande situationer. Denna gång valdes detta alternativ bort eftersom komplicerade tillståndsprocesser och fördyringar i så fall kunde väntas. Ryggpositivets fasad från 1961 var dessutom vacker och värd att bevara. Istället valdes lösningen gavelspelbord i norr med en vägg framför organisten som skyddar mot det relativt starka direktljud som krävs för att orgeln ska nå ut i kyrkorummet. Församlingens musiker önskade sig en klassisk orgel för framför allt Bachs musik. Med tanke på att kyrkan inte är stor valdes en kammarmusikalisk Sydtysk stil med trånga mensurer och karaktärsfulla stämmor. Församlingen kontrakterade orgelbyggeriet Flentrop i nederländska Zaandam. De har inte byggt någon orgel i Sverige sedan 1961, men renoverade orglarna i Landskrona, Eslöv och Malmö S:t Andreas kring 2005.

Mellan 1952 och 1961 byggdes sju Flentroporglar i Skåne, huvudsakligen på initiativ av Bedrich Janacek och Bengt Andreas. De anses numera vara några av de viktigaste, mest klangsköna och välbyggda orglarna från perioden över huvud taget. De skånska Flentroporglarna har alla en mycket speciell personlighet som tar utgångspunkter i olika stilepoker under den kontinentala barocken, Bosarp (1952) i Holländsk senrenässans, Eslöv (1952) i den nordtyska Hamburgtraditionen, Landskrona (1959) som ett av de tidigaste försöken till kompromiss mellan ren orgelrörelse och försiktig romantik, och till sist Malmö S:t Andreas (1961) med färgrik modernism med rötter i holländskt 1700-tal.

Dirk Andries Flentrop (1910-2003) var en av de viktigaste föregångsmännen inom orgelrörelsen och var en av de första som byggde helmekaniska orglar av hög kvalité. Efter sina läroår hos Frobenius restaurerade han Schnitgerorgeln i Zwolle, vilket fick ett stort inflytande på honom, både vad gällde restaureringspraxis och historiserande ideal i nybyggda orglar. Eftersom den inflytelserika nederländska orgelexperten Lambert Erné föredrog Marcussens klangideal, var det komplicerat för Flentrop att arbeta i Nederländerna under 1950- och 60-talen, istället byggdes flera orglar för export, framför allt till USA, promotade av den inflytelserika konsertorganisten E. Power Biggs. Många prestigefulla restaureringsprojekt har anförtrotts firman, alltifrån Walckerorglarna i ’Riga och Doesburg, till den totala rekonstruktionen av orgeln i S:t Katharinen i Hamburg. För närvarande arbetar man med en engelsk tremanualig 1700-talsorgel och restaurering av den fyrmanualiga Cavaillé-Collorgeln i Manchesters Town Hall. Müllerorgeln i Haarlem och Schnitgerorgeln i Zwolle är också under återställning av Flentrop.

Flentroporgeln till Felestad är relativt stor med 16 stämmor fördelade på två manualer. Pedalen är helt transmitterad från huvudmanualen, som har dubbla kanceller i pedalomfånget. Pipverket är byggt i historiserande stil med handhyvlad plåt som gjorts tunnare mot mynningen. Plåten är gjuten på sandbädd och mycket blyhaltig, legeringen innehåller endast 12% tenn. Hela orgeln inklusive de välgjorda rörverken är tillverkade på de två verkstäderna i Zaandam. Snickerierna är på kontinentalt vis övervägande av ek.

Flentrops erfarna intonatörer Dick Koomans och Klaas Koelewijn har intonerat orgeln under sommaren 2023 och man kan konstatera att den är synnerligen karaktärsfull och perfekt avpassad till rummet. Orgeln har en parallellbälg bakerst och spelbordet är historiserande med korta, känsliga tangenter. Ryggpositivets ekdetaljer från 1961 har renoverats och försetts med nya fasadpipor. Det har också förstorats med skärmar för att dölja pipverket bakom. Skånes orgellandskap har berikats med ytterligare en högkvalitativ stilorgel.

Disposition Flentroporgeln 2023