Vill du sjunga i kör eller vara med i kyrkomusikverkstaden?
Musik
ORGELN I TORRLÖSA KYRKA, ”Buxtehudeorgeln”
Orgeln i Torrlösa kyrka har under decennier dragit till sig hela orgelvärldens berättigade intresse. Dess äldsta ursprung är okänt, men så gammalt att redan det antikvariska värdet ensamt skulle motivera detta. Troligen är de äldsta delarna från slutet av 1500-talet. Orgeln flyttades 1850 från Helsingborgs Mariakyrka till Torrlösa kyrka. Det som trots detta höjer just denna orgel över de få andra instrument av samma ålder som finns bevarade, är att den vid mitten av 1600-talet var Dieterich Buxtehudes tjänsteinstrument i Helsingborg, och att den bearbetades under såväl Buxtehudes fars tid, som senare under överinseende av Dieterich Buxtehude själv.
För att helt kort förklara Buxtehudes betydelse, skulle man kunna säga att hans mest berömda elever hette Johann Sebastian Bach och Georg Fredrich Händel. Båda dessa reste till Lübeck, där Buxtehude var organist under andra halvan av sitt liv, för att träffa honom, studera och ta intryck av musikverksamheten där. Man anser numera att Buxtehude föddes i Helsingborg 1637. Om så är fallet, var han född i Danmark, men om han (som tidigare antagits) föddes i Oldesloe i Holstein, var han svensk, minsann! Han anses allmänt vara den främste företrädaren för den nordtyska barocken, före Bach.
När orgeln kom till Torrlösa var den i mycket dåligt skick. Den skånske orgelbyggaren Fogelberg gjorde en användbar orgel av vad som nog mest betraktades som skrot. I Helsingborg hade orgeln två manualer, i Torrlösa fick den bara en. Under 1900-talet ökade intresset för barockens musik och Maria församling i Helsingborg försökte flera gånger köpa tillbaka orgeln, utan att lyckas. På 1960-talet genomfördes en rekonstruktion av orgeln i avsikt att få den att mer likna det instrument som det var på 1600-talet. Man var dock uppenbarligen mer intresserade av att göra den till ett användbart barockinstrument, än av att ta vara på orgelns autentiska material och anpassa instrumentet efter förutsättningarna. Resultatet blev ett trevligt instrument, med en gammal fasad och en del gamla orgelstämmor, men med en helt modern teknik bakom fasaden, moderna material (t.o.m. stålvajrar och plast har kommit till användning) och med i stort sett ett helt modernt spelbord. Det värsta var dock att en hel del historiskt material, både pipor och delar av orgelhuset, gick till spillo.