Kärnbo kyrka uppfördes vid 1100-talets slut. Den är uppförd i två etapper. Äldst är en del av långhuset, det smalare koret och absiden (halvrunt rum).
Omkring är 1500 förlängdes långhuset mot väster och ett vapenhus uppfördes. En del av absiden kan ha fungerat som sakristia. Förmodligen vidgades också triumfbågen mellan kor och långhus vid denna tid. Kyrkan har varit vitputsad (enligt Peringskiöld som besökte platsen 1684).
På långhusets yttersida strax väster om vapenhuset finns en nisch. Kanske har här legat en grav som man ville undvika att rubba och därför byggde över. Nischerna i korets innerväggar är förvaringsutrymmen.
En runsten från 1000-talet är inmurad i vapenhusets vägg. Texten berättar att ”Ragna lät resa denna sten över… Gudbjörns son en… yngling”.
Kyrkogården omgavs av en mur, nu knappt synlig men kan iakttagas väster om kyrkan och kan följas nästan hela vägen runt kyrkan.
Inventarier
Kyrkan hade vid tiden 1500 ett altarskåp från Antwerpen. Det kan ha skänkts till Kärnbo kyrka av ärkebiskop Jacob Ulfsson eller av herren till Gripsholm riksföreståndaren Sten Sture d.ä. Möjligt är också att det kommit från Mariefreds kloster efter dess nedläggning 1525. Det står sedan 1782 i Ytterenhörna kyrka dit det skänktes efter en brand där.
Triumfkrucifixet, som är något skadat, finns numera i Mariefreds kyrka. Prediksstolen skäntes av Gustav II Adolf till grannsocknen Åker 1629.
Förfall
Mariefred blev stad 1605 och man strävade efter en egen kyrka. Bygget genomfördes 1621-24 med frikostiga bidrag av kung Karls änka Kristina d.ä. Man tog järnet från sakristians gallerfönster och smidde spik till nya kyrkan. Sockenborna sökte sig dit och Kärnbo kyrka började långsamt förfalla. Den fick dock en viss renässans då stadskyrkan 1682 drabbades av en storbrand. Kärnbo kyrka rustades då upp med hjälp av donerade medel och fungerade fram tills stadskyrkan var reparerad 1697.
Men sedan vidtog förfallet trots flera beslut om underhåll. På 1790-talet var taket på väg att falla in så man sålde inventarierna till Ytterenhörna.
Under 1800-talet intresserade man sig inte för ruinen. Svin fick beta på markerna runt kyrkan varför den fick namnet ”Svinkyrkan”.
I början av 1900-talet lutade Kärnbo ruin mot sitt snabba fall. Men en konservering på 1920-talet satte den istånd. Det diskuterades senare t o m att lägga på tak och sätta i fönster.
Årligen hålls flera gudstjänster, dop och vigslar i den fina ruinen.