Av 1300-talsfynd under den nuvarande kyrkans golv att döma torde kyrkplatsen med säkerhet ha varit densamma även för den äldsta kyrkobyggnaden som uppfördes 250 till 300 år före stenkyrkans tillkomst. På södra dörren finns en nyckelskylt från tiden omkring 1300 som antyder att en föregångare funnits.
Långhus och sakristia kan dateras till 1400-talets första fjärdedel. Valven slogs antagligen under 1430-talet. Själva kyrkobyggnaden är uppförd av gråsten och tegel med den gotiska byggnadsstilens djärva resning i högtsträvande gavlar, samtidigt ett vittnesbörd om trygghet och säkerhet under det mäktiga skyddande spåntaket. Yttermåttet är 19,8 x 9,9 meter.
Långhuset har en rektangulär plan med tre travéer där koret utgör en. I norr finns en vidbygd sakristia och i söder ett vapenhus. Vapenhuset tillkom senare, dock senast 1534 enligt daterad kalmålning. Fönstren förstorades på 1750-talet. Västportalen upptogs 1843-1844.
Efter en omfattande restaurering åren 1935-1936 erhöll kyrkan sin nuvarande gestaltning. Under ledning av arkitekt Ärland Norén framtogs kalkmålningar som överkalkats på 1750-talet.Tyvärr blev det av tekniska svårigheter vid detta tillfälle icke möjligt att framlocka den rika bildskrud som finns överkalkad i valven. Dessa målningar har enligt en gammal beskrivning tillkommit år 1534. Liksom många andra sockenkyrkor har den blivit prydd till Jesu och hans moder Marias ära.
En renovering genomfördes 1973 vars främsta mål var att snygga upp interiören.
Vapenhuset vittnar alltjämt om den realistiskt åskådliga förkunnelse som denna valvens bilddräkt kunde förmedla till en menighet som i mycket ringa mån själv direkt av bibelns ord kunde ta del av dess innehåll. Där fick bilden träda till som kunskapsmedlare.
På södra väggen, på båda sidor om kyrkporten ser man ett ganska vanligt motiv, som även förekommer i ett antal andra uppländska kyrkor. Det föreställer den lede som räcker ett par skor, fästade på en lång stång, åt en kvinna. Bilden åskådliggör en episod ur en gammal folksägen,
"Hon som är värre än den Onde".
Hökhuvuds kyrka innehåller många utomordentligt förnämliga medeltida konstskatter, bland vilka det vackra flandriska altarskåpet, snidat i Antwerpen omkring år 1510, är det förnämsta. En annan av kyrkans klenoder är skåpet med Madonna och barnet, snidat i Lübeck under senare delen av 1300-talet. Från senmedeltiden härstammar triumfkrucifixet. En mässhake av blå venetiansk sammet är från senmedeltiden och har delvis bevarade broderier.
Kyrkan har förmånen att äga två orglar, dels den ursprungliga från år 1783, vars verk och fasad är bevarade, dels den nya orgeln byggd år 1936. Den förra kom till stånd genom prosten Olof Stafhells intresserade och nitiska förarbete och byggdes av orgelbyggare O. Schwahn och Svahlberg i Stockholm och omfattar 8 stämmor. Den betingade ett pris av 6.400 daler. Den nya orgeln omfattar 19 stämmor och är utförd av Olof Hammarberg.
För mera information :
Sven Lannergård: Hökhuvud - Bygd och människor