Jag träffar Aino* mitt i centrala Stockholm en dag i maj. Solen är stark och intensiv och det märks att människorna jag möter på stan har väntat på värmen.
Sedan nio år tillbaka arbetar Aino ideellt inom Svenska kyrkan. Hon hjälper människor som just nu behöver stöd på olika sätt.
Men tidigare i hennes liv var hon själv i behov av att kontakta en utomstående för att orka med vardagen. När hon var gravid med sitt andra barn dog hennes man. Han var bara i 40-årsåldern.
– Det är fortfarande jobbigt, säger hon och får tårar i ögonen. Jag tror att den sorgen åt upp mig inifrån.
”Att ringa jouren hjälpte mig”
Aino bestämde sig för att söka hjälp via kyrkans telefonjour i Finland. Det tog veckor efter att hon hade sett annonsen i en tidning tills hon tog steget och själv ringde. Beslutet behövde mogna.
– Ensamheten var jobbigast. På helger när alla andra gjorde saker. Jag hade barnen och vänner, men jag kunde ändå känna ensamheten. Att ringa hjälpte mig i stunden, jag kunde lätta mitt hjärta. Det går heller inte att berätta allt för sina vänner. Till främmande människor kan man säga allt, säger Aino.
Flera år senare ville hennes äldsta dotter att hon skulle flytta från Finland till Sverige, där dottern redan bodde. Sagt och gjort, Aino och hennes yngsta dotter flyttade.
I Sverige träffade hon en ny man. De levde tillsammans i sju år, men det skulle visa sig bli mycket kämpigt.
– Han var missbrukare och jag brukar säga att de sista två åren var rena helvetet.
Det var då Aino hittade till församlingen inom Svenska kyrkan. Och även tillbaka till hjälpen från telefonjouren.
– Jag ringde några gånger till jouren här i Sverige, när jag hade som mest ångest. Det är viktigt att prata om hur man mår. När jag växte upp skulle vi inte prata om någonting, allt skulle sopas under mattan. Jag har blivit tvärtom.
Efter några år, när livet hade lugnat ner sig lite, ville Aino ge tillbaka och själv engagera sig.
– Jag har själv fått hjälp av kyrkan, och jag kan inte ge pengar. Så jag ger min ideella arbetskraft.
”Hjälp för människor att ta sig igenom natten”
Det säger Andreas Sneckenberg om Svenska kyrkans samtalsjourer.
Andreas är stiftsamordnare för Jourhavande präst i Linköpings stift.
Det är fin junidag när jag kommer till stiftskansliet i Linköping. Trädgården utanför är minst sagt imponerande och precis intill ligger en vacker gångtunnel av rosor.
– De här rosorna doftar till och med gott, säger Anderas och skrattar tillsammans med sin kollega Päivi Pykäläinen som är stiftsamordnare för Sverigefinska telefonjouren Papu. Det märks att de trivs att jobba till-sammans.
– Vi är tillgängliga när en stor del av samhället inte är det. Nöden och ensamheten är stor. Släktingar och vänner har gått och lagt sig och du kanske känner att du inte kan prata med dem mer. Du behöver hjälp att ta dig igenom natten. Jesus har ju lovat att vara med oss varje dag till tidens ände, säger Andreas.
Päivi som jobbar med Papu ser också mervärdet i just Sverigefinska telefonjouren.
– Det är viktigt eftersom man kan prata på finska, sitt hjärtats språk. Det inlärda språket kan ibland vara lite fyrkantigt. När jag använder mitt språk, så hittar jag orden och nyanserna och delandet blir rikare.
Kyrkan kan göra mer
Svenska kyrkans samtalsjourer är en del av och ett komplement till församlingens själavårdsarbete, det är båda noga med att poängtera. Själavård brukar beskrivas som kyrkans omsorg om människans hela hälsa med fokus på den existentiella, andliga och psykiska hälsan. Men vad betyder det rent konkret? Både Päivi och Andreas ser att kyrkan kan göra mer här.
– Tänk om det vore så enkelt att man kunde gå in i en kyrka för själavårdssamtal, livssamtal. Bara sådär, veta att det finns någon som lyssnar och ber för en. Det pratade ofta Martin Modéus om när han var biskop här, säger Päivi.
Precis det här nämner Aino också. Att kyrkan behöver finnas på platser där människor redan är.
– Kyrkorna måste öppna dörrarna. Gå ut på torget. Vara synlig, säger Aino.
Andreas håller med.
– Ofta är det ju så med det själavårdande samtalet, det bara uppstår. Det är inte alltid det sker på den avtalade tiden. Då gäller det att vi är tillgängliga och fångar upp, avslutar Andreas.
* Aino heter egentligen något annat.
Text av: Elin Aronsson