Betraktelse på Palmsöndagen

Idag går vi in i Stilla veckan. Söndagens betraktelse är skriven av Tuulia Sivapragasam.

Palmsöndagen, betraktelse över Matteusevangeliet 21: 1-11

Idag går vi in i Stilla veckan. Vi vandrar med Jesus vägen fram till korset.

Vi tar den kända scenen från palmsöndagen då Jesus kommer inridande på en åsna och hyllas som kung med hosiannarop. Och palmkvistarna de lyfter för att hylla honom har gett denna söndag sitt namn. På våra altare runt om i Sverige idag står det som räknas som nordens palmer - videkvistar. Och palmens symbolik har att göra med seger. Palmen användes vid stora processioner och var en symbol för judarnas frihet. De användes vid flera stora händelse i judarnas historia då de vunnit seger och på palmsöndagen blir Jesus hyllad som en kung, som Messias. Han rider in på åsnan som en ödmjuk konung som möter oss – var och en.

Han rider också mot sin död, mot dem som vill förinta honom, som tycker han är ett hinder, att han är i vägen. Han har blivit en aktör att räkna med och utgör ett hot mot både ordning och maktförhållanden. Men han värjer inte för något. Med vetskapen om den situation som råder och vad som väntar rider han in. Han rider mot korset och döden. Han rider in fylld av kärlek till oss, till dem som är med honom och även till de som är mot honom. Det kan tyckas självklart, men måste ändå benämnas – han gör inte sitt offer för en viss utvald skara, utan för alla. Hur vi väljer att ta emot den gåvan – som är nåden - är en senare sak, men han gör det för alla. Detta är hans primära uppgift i världen.  

Han är med även var och en av oss denna vecka. En vecka som tar oss till påskens stora och makalösa händelse. Vi går inte ensamma på vägen mot korset.
Att gå med Jesus under denna vecka är att gå i gott sällskap och det är ett sällskap vi behöver för vägen vi går är inte lätt. Den har med kontemplation över Kristi kärlekshandling att göra, över att Han på korset dör för dig, för mig och får oss att tänka över våra egna liv. Den har att göra med mitt svar på denna kärlek. En kärlek som är för stor för oss att greppa, men som vi kan i våra liv ta emot och tacka för. Tack Jesus!

Må så Guds frid som är mer värd än allt vi tänker bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. Amen.