.jpg?DoProcessing=&w=1680)
Lars Jonsson växte upp i en flygelbyggnad till nuvarande Stiftsgården i Skellefteå.
– Min pappa Emil var präst, så det var en prästbostad.
Han gick i pappas fotspår och blev prästvigd 1961.
– Samma år började jag jobba i Landsförsamlingen. Jag gick över till Sankt Olovs församling 1963 och återkom till Lands 1971.
Vid årsskiftet 2001 gick han i pension och i dag har han titeln prost med hedersutnämningen honoris causa.
– Det har väl att göra med att jag var kyrkoboksinspektör i Väster- och Norrbotten under många år.
Naturskönt läge
Hans stora intresse för kyrko- och kulturhistoria blev väckt efter en gåva – 10 000 handskrivna sidor – av kyrkoherde Kristian August Fellström.
– Han, som bodde i huvudbyggnaden på Stiftsgården, ville att jag skulle ta hand om och vårda materialet samt se till att det sen skickades till Landsarkivet.
Lars Jonsson berättar att den första kyrkan i Skelleftebygden byggdes på Prästbordet.
– Valet av plats hade mycket med det natursköna läget att göra.
Syftet med kyrkbygget var att sätta igång kolonisationen av de ödsliga delarna i norra Sverige på allvar.
– Man satte Skellefteälven som gräns i söder och Ule älv, som rinner genom Uleåborg, som gräns i norr.
Storbrand i Bonnstan
Den andra kyrkan på samma plats stod klar 1386 och den invigdes av ärkebiskop Henrik Karlsson.
– Ärkebiskop Jakob Ulvsson invigde den tredje kyrkan på samma plats 1507.
Den fjärde kyrkan, nuvarande Landskyrkan, invigdes 1800.
– Sakristian från 1507 är bevarad och visst material från 1507 är också kvar i väggarna.
Bonnstan, som kom till på grund av de långa avstånden till kyrkan, har sina rötter i någon enstaka stuga på 1400-talet.
– Den första gången den återfinns på en karta är under 1600-talets första del.
En stor fiende till kyrkstan under årens lopp är "röda hanen”.
– Den har brunnit gång på gång. 1835 brann det mesta av Bonnstan ned.
Församlingsbyggare
Kyrkoherde Nils Nordlander, som främst var samhällsbyggare, var också med om att bygga upp Bonnstan efter storbranden.
Hans efterträdare, kyrkoherde Simon Brandell, kom i första hand att framstå som församlingsbyggare.
– Regeringen utnämnde honom till kyrkoherde, men församlingen ville ha Olof Norrman. Läget var känsligt och det sägs att kyrkvärdarna hade tänkt strejka.
Hans inträdespredikan 1875 fick däremot vindarna att vända.
– Han blev ju högt älskad som den som kunde predika från hjärtat till hjärtat. Han var också en mycket lärd person och satt som ordförande i Landstinget.
Församlingspredikanter
Under Brandells tid bröt väckelsen ut i bygden och det skapades en predikande lekmannakår på kyrklig grund.
– Han insåg att prästerna inte skulle räcka till och bildade därför Skellefteå Missionsförening. Till föreningen kallade han enkla människor, som hade kvar sina yrken, att bli församlingspredikanter som trädde till vid samlingar ute i bygderna.
Kristian August Fellström, som var gift med Brandells dotter Kerstin, blev kyrkoherde i Skellefteå landsförsamling 1923.
– Vi kan väl säga att han förde vidare arvet efter sin svärfar tills han avgick i en ålder av 75 år, berättar Lars Jonsson.
