Organisten, körledaren och musikledaren för Stockholms katolska stift, Ulf Samuelsson, ger en orgelkonsert i Sankt Olovs kyrka torsdag 25 juli kl. 19.00
Ulf Samuelsson är kyrkomusiker och verksam som orgelsolist i Sverige och utomlands. Han har vid flera tillfällen gett konsertserier med Bachs samtliga orgelverk. Rubriken för denna kväll är ”klassiska orgelpärlor i sommartid” och vi får bland annat höra Bach's Fantasie och fuga i g-moll (BWV 542) och ett urval ur Otto Olssons ”Gregorianska melodier”.
TORSDAG 25 JULI KL. 19.00
SANKT OLOVS KYRKA
Fri entré
Dagens konsert inleds med Mendelssohns Preludium och Fuga d-moll. Stycket inleds improvisatoriskt med recitativiska arabesker innan den egentliga satsen tar vid. Här är det fråga om en ritornellsats i Bachs efterföljd med tydligt markerade mellanspel av konsertkaraktär med virtuosa löpningar först i trioler och sedan i sextondelar. Fugan är en omarbetning av en fuga daterad 29 mars 1833. I den tidiga versionen omfattar fugatemat sex takter och i slutversionen fyra. Ändå har mycket av den äldre versionen kunnat bibehållas. Fugan har lite ansatser till stilo antico, alltså den klassiska polyfona stilen, och ska registreras Volles Werk (med fullt verk).
Triosonat C-dur BWV 529, den femte av de sex triosonaterna, är den mest omfångsrika av sonaterna. Första satsen har klar A B A-form med nya motiv i B-delen, och med en fullständig repris av den första delen som avslutning. Det undersköna largot förekommer också i en handskrift (inte av Bach) tillsammans med Preludium och fuga C-dur BWV 545, dock inte mellan preludiet och fugan utan efter hela verket. Det är osäkert om stycket är tänkt att spelas som interludium i detta sammanhang. Det avslutande allegrot är en stadig och bastant fuga med ett karaktäristiskt andra motiv.
Otto Olsson, intimt förknippad med svensk kyrkomusik, var organist i Gustav Vasa kyrka under nära 50 år, 1907-1956. Hans kompositioner kännetecknas av en välutvecklad kontrapunkt med intrikata stämmor i senromantisk stil. Han intresserade sig liksom sina franska kollegor för de gamla gregorianska melodierna, vilket vi nu får två smakprov på. Först den välkända pingsthymnen Veni Creator spiritus och sedan en Mariahymn, Salve Regina, som sjungs i de allra flesta katolska kyrkor runt om i världen.
Denna konsert avslutas Fantasi och fuga g-moll BWV 542. Att verket var välkänt redan på Bachs tid vittnar de många handskrifterna om, handskrifter som i många fall har fugan ensam, och i flera fall i f-moll. Man har gärna trott att Bach hade med sig detta stycke när han provspelade till tjänsten i S:t Jacobi i Hamburg 1720, inte minst därför att Johann Mattheson i sin General-Bass-Schule från 1731 relaterar till en provspelning till organisttjänsten i Hamburgs Domkyrka 1725 då temat för improvisationen visar stora likheter med Bachs fugatema, detta med kommentarern ”jag vet mycket väl var detta tema hör hemma, och vem som så konstnärligt har satt det på pränt”. Men temat har också stora likheter med en holländsk folkvisa. Det troliga är dock, att den mästerliga fugan är tillkommen betydligt tidigare i Weimar, och att sedan den harmoniskt ofantligt djärva fantasin komponerats i Leipzig på 1720-talet. Allt detta är dock utan betydelse när det rör sig om ett av de absolut främsta verk som någonsin skrivits för orgel, ett verk så fyllt av dramatik, spänning och liv att det varje gång framstår lika fräscht, nytt och fullständigt upplyftande!