Ljusbärare för hopp i världen

Den första ljusbäraren tog plats i Svenska kyrkan för drygt 50 år sedan. I Sverige är ljuständning den kanske vanligaste religiösa ritualen – ett uttryck för folklig och allmänmänsklig andlighet. På kort tid har en stor ljusstake för små andaktsljus blivit så gott som standard i Sveriges kyrkor. Vi ser, inte minst, vid större katastrofer och händelser hur ljusbärarna runt om i landet snabbt fylls med tända ljus.

Symbol för mänskliga rättigheter

Ändå är ljusbäraren i denna form alltså inte särskilt gammal. Det var nämligen 1968 som Martin Luther King skulle ha talat i Uppsala domkyrka vid ett stort möte för representanter från världens alla kyrkor. När han sköts ihjäl en tid dessförinnan tog en av domkyrkans präster initiativ till en stor ljusstake. En så kallad ljusbärare, med titeln Folkförsoningens träd, fick hedra medborgarrättskämpens minne.

Prästen var Martin Lönnebo, som senare skulle bli känd som biskop, författare och skapare av Frälsarkransen.

Ljusbärarna är vanliga i hela Sverige

Ljusbärare där enskilda personer kan tända ljus ansågs tidigare vara en katolsk tradition som inte riktigt passade i Svenska kyrkan. Ljusbäraren blev dock en succé och företeelsen spred sig över landet. 

Bara i landets 13 domkyrkor tänds idag ca 600 000 ljus per år. Och då har Svenska kyrkan ytterligare över 3000 kyrkor över hela landet.