Den gamla Domkyrkan
Den 1 oktober 1719 utbröt en storbrand i Karlstad. I den ödelades i princip hela staden, däribland Domkyrkan, rådhuset, superinten-dentens bostad (nuvarande biskopsgården), gymnasiet och över 150st gårdar.
Många byggnader återuppfördes på samma plats som tidigare. Domkyrkan däremot flyttades till den gamla tings- och kungsgårdsplatsen på Lagberget. En önskan om flytt hade funnits en längre tid, eftersom marken kring den gamla Domkyrkan och kyrkogården ofta drabbades av översvämningar.
Nu hade det snart gått 300 år sedan den stora stadsbranden. Den nya Domkyrkan, som byggdes med Kungsholms kyrka som förebild, stod färdig på Lagberget den 2 juli 1730.
Spåren efter den gamla Domkyrkan finns ännu kvar. Två av kyrkans mässingskronor bär årtalen 1642 och 1703. Även två snidade träänglar i tornet lyckades undkomma eldens lågor, liksom en del silver, dokument och textilier.
I häftet ”Om Karlstads stads kyrkor tiden 1584-1737” av C.E Nygren berättas; ”Högmässan i Karlstads gamla kyrka söndagen den 28 september 1719 präglades av en ovanlig högtidlighet. Stadens innevånare hade två dagar förut genom kungl. brev underrättats, att den efter Karl XII:s död anbefallda kungssorgen skulle upphöra, och genom påskyndat arbete hade kyrkan redan denna söndag efter många och långa månader hunnit återtaga sin gamla skepnad.”
Han fortsätter; ”Men hur skulle icke glädjen hava bytts i de mest allvarliga känslor, om de församlade hade anat, att klockorna uppe i det så gott som nyuppförda tornet ringt över nejden för sista gången, att tonerna från orgelläktaren aldrig hädanefter skulle vägleda psalmsången, eller slutligen att deras avhållne herde, kaplanen Hasselström, icke mera skulle från denna deras vackra, gamla predikstol till dem tala Herrans ord.”
I samma häfte finns en beskrivning av den gamla kyrkans inre; ”Predikstolen är belägen till väster och är märklig; den prydes förutom av andra prydnader såväl av evangelisternas och apostlarnas som Frälsarens förgyllda bilder. Templet prydes också av en utmärkt orgel och ganska många epitafier efter utmärkte män”.