Bronsåldern – en blomstrande period på vår ort

Skärvstenshögar skvallrar om tät bebyggelse under bronsåldern

På området kring Åkersberga golfklubbs anläggning fanns ett flertal gårdar under bronsåldern. Deras långhus har sannolikt varit belägna på de platser som fotografierna ovan visar. I avsikt att underlätta för betraktaren står fotografen konsekvent på de platser där långhusen troligen funnits och riktar kameran mot golfanläggningens centrum.

På marken sydväst om golfhuset och nära nuvarande Högtorpsvägen låg ett, eller kanske två, långhus för ungefär 3 000 år sedan (bild 1). Tämligen nära varandra ligger där nämligen två stycken så kallade skärvstenshögar. Dessa består till stor del av skräp som kastats från hushållet. Mycket avfall har förstås multnat och ”försvunnit”, men stenar och kärl som spruckit i elden och kastats på högen ligger kvar där än i dag.

I utkanten av den åkerholme som är belägen cirka 50 meter öster om golfhuset finns en rejält stor skärvstenshög (bild 2), och länsmuseets fornminnesskylt berättar att ett långhus funnits på platsen under bronsåldern. De familjer som bodde där ägnade sig i huvudsak åt boskapsskötsel, men även jordbruk i mindre skala. Ån som flöt och flyter genom området försörjde invånarna, och i synnerhet boskapen, med sötvatten. Källvatten fanns också att tillgå i nejden.

Även på en plats belägen ett par hundra meter norr om golfhuset (bild 3) har man funnit skärvsten och troligen har även där funnits en gård under bronsåldern. 

Värdefulla bronsföremål

Föremål tillverkade av metallen brons, som består av en blandning av koppar och tenn, var oerhört eftertraktade, framför allt under senare delen av den period som namngivits efter metallen.

Dolkar, yxor, svärd, smycken, spännen, skålar och mycket annat kunde tillverkas av brons. Eftersom föremålen inledningsvis i huvudsak importerades från avlägset belägna platser förutsatte spridningen av föremålen en tämligen omfattande sjöfart och handel.

Bronsföremålen var mycket dyra och förekom främst bland förmögna personer och hövdingar.  

Större långhus

Vi tror oss veta att de människor som var bosatta i området norr om nuvarande Österåkers kyrka för omkring 3 000 år sedan var välbesuttna. Detta tack vare bördig jordbruks- och betesmarken, samt möjligen även lönsam sjöfart och handel. Mot denna bakgrund kan vi förmoda att några av bostadshusen på området under bronsåldern var förhållandevis påkostade vad avser såväl byggnation som storlek.

Bilden ovan visar ett större långhus med väggar av flätat ris som tätats med lera. Det stora vass- eller halmtaket bars upp av flera rader med kraftiga trästolpar. Huset kan ha varit omkring 20 meter långt och närmare 8 meter brett. Skärvstenshögen framtonar till vänster om huset.

Lämningar i form av stolphål och bränd lera visar var sådana hus varit belägna. Den brända leran skvallrar om att husen ifråga brunnit. Eldsvådor var inte ovanliga och man föredrog därför att laga maten utomhus i kokgropar eller på härdar. Denna typ av långhus var tämligen vanligt förekommande under såväl bronsåldern som järnåldern.

Bronsålderns hus

Så här (bilden ovan) kan bebyggelse på de centrala delarna av nuvarande Åkersberga golfbana ha sett ut för 3 000 år sedan, det vill säga under yngre bronsåldern. Det vi möjligen saknar är de skärvstenshögar (se tidigare artikel) som med största sannolikhet fanns i direkt anslutning till husen.

Den forna havsvikens botten utgjorde bördig odlingsmark för böndernas små, inhägnade åkrar och även frodiga ängar för boskapen att beta på. Genom området flöt en bred och djup å som försörjde gårdarna och framför allt boskapen med behövligt sötvatten. Familjerna som bodde här var välbesuttna. De hade förmodligen i sin ägo såväl hästar som skepp. Via ån kunde man med skeppen ta sig ut till havet och vidare till handelsplatser kring Östersjöns kuster.

Mer om bronsåldern

För omkring 3 000 år sedan, under bronsåldern, fanns sannolikt ett antal gårdar och boplatser på vårt område norr om kyrkan. Ett långhus var beläget endast cirka 50 meter sydost om det nuvarande golfhuset. Där finns fortfarande de boendes skräphög (skärvstenshög) bevarad.

Bönderna ägnade sig i huvudsak åt boskapsskötsel, men jordbruk i mindre skala förekom också. Man hägnade in de odlade små åkrarna för att skydda dem från boskapen. Senare gjorde man som bekant tvärtom; man hägnade in boskapen och odlade på stora öppna åkrar.

Marken, som bestod av den forna bottnen av den tidigare havsviken, var mycket bördig och familjerna som bodde här var välmående och förmodligen förhållandevis rika. Sannolikt hade de tillgång till såväl häst som vagn. Kanske ägde de även några bronsföremål, möjligen en dolk eller en yxa.

Det var just metallen brons som fick fart på utvecklingen under den här tiden. Skeppen blev bättre, sjöfarten expanderade och nya handelsplatser tillkom. Med visst fog kan man säga att vikingatiden inleddes under bronsåldern.

Bilden ovan tecknades under senare delen av 1800-talet och visar en delvis romantiserad bild av livet i vårt land för 3 000 år sedan. Men den visar ändå mångfalden av bronsföremål som var i omlopp och som stimulerade utvecklingen av samhället, handeln och sjöfarten. Skeppen på teckningen är försedda med segel, vilket nog inte speglar verkligheten. De dåtida skeppen hade inga segel och förmodligen heller inga åror; de paddlades fram på sjöar, hav och farleder. Kanske var det så att Långhundraleden hade sin egentliga storhetstid under bronsåldern, det vill säga 2 000 år före vikingatiden.

Hamn och marknadsplats för 3 000 år sedan

Fynd som gjorts vid utgrävning på den nedre av de två i landskapet utskjutande terrasserna, belägna något hundratal meter sydost om Klockarhagen, dateras till år 600 e.Kr. Det finns omständigheter som talar för att terrasserna kan vara betydligt äldre.

Här kan ha funnits en delvis anlagd hamn redan under bronsåldern. Vi vet att skeppen vid den tiden var välkonstruerade och mycket sjödugliga. De kunde paddlas långväga utmed kusterna. Det förekom att människor från vårt område besökte handelsplatser långt nere i Europa för att förvärva bronsföremål. Efterfrågan var enorm. Särskilt eftertraktade var yxor, dolkar, svärd och smycken.

Den näraliggande hällristningen vid Angarnssjöängen, som utfördes under bronsåldern, berättar att såväl avancerad sjöfart som rikedom i form av hästar och vagnar med fyra hjul förekom i vårt område för 3 000 år sedan.

Den nedre terrassen, möjligen även den övre, kan ha anlagts omkring år 1000 f.Kr. Här kan ha funnits såväl en väl skyddad hamn som en marknadsplats.

Bilderna ovan visar den förmodade hamnens läge längst ut i söder vid den nedre terrassen. Precis där låg också strandlinjen under bronsåldern.

Marinarkeologen Simon Nazerian som ägnat sig särskilt åt hamnanläggningar från bronsåldern skriver så här i en vetenskaplig artikel: ”Konstruktioner som kan kopplas till hamnar från bronsåldern är sällsynta, något som har flera orsaker. Landhöjningen är en orsak och eftersom vattennivån har förändrats över tid måste vi också söka uppåt land. Spåren av bronsålderns hamnar kan vara svåra att hitta och vi vet inte så mycket om hur dessa hamnlägen kan ha sett ut och vilka konstruktioner som kan ha funnits vid dem. Stor risk föreligger att eventuella konstruktioner vid hamnanläggningar försvunnit, särskilt de delar som numera ligger uppe på land, även om spår kan finnas gömda i jorden i form av till exempel stolphål.”

En cirka 3 000 år gammal skärvstenshög

Ett femtiotal meter sydost om Åkersberga golfklubbs huvudbyggnad ligger en åkerholme, som rymmer ett mycket påtagligt minne från bronsåldern. Fornminnet består av en tämligen stor så kallad skärvstenshög, som vittnar om att ett långhus varit beläget på eller invid åkerholmen. Skärvstenshögen består av ”skräp” som kastats från hushållet. Stora delar av skräpet har förstås multnat, men stenar och lergods som spruckit i elden finns kvar på platsen och utgör alltså den omkring 3 000 år gamla hög som vi idag kan beskåda på platsen.

Bronsåldern gör sig påmind – igen

Strax norr om Klockarhagen, på en förhöjning i terrängen, finns tre gravrösen bevarade. Deras förekomst rapporterades till Riksantikvarieämbetet år 1990, men rösena har alltsedan dess legat fördolda i tät skog, bland sly och buskar. Nu är dessa rösen återfunna och lämningarna kan komplettera berättelsen om forntiden på vår ort.

Tillsammans utgör de tre rösena en gravgrupp. Två rösen ligger intill varandra nära förhöjningens krön (bild 1), medan det tredje är beläget ett tjugotal meter därifrån, i sydostlig riktning. Rösena är ungefär lika stora: 7–8 meter i diameter och cirka 0,8 meter höga. Mycket tyder på att de nu återfunna rösena kan härröra från yngre bronsålder och i så fall är omkring 3 000 år gamla. Bäst bevarat är det röse som ligger lite mer enskilt (bild 2, röd markering).

Under yngre bronsålder låg havsvikens strand i nivå med nuvarande Österåkers kyrka och invid de två anlagda terrasserna, öster om kyrkan. En nyligen genomförd markradarundersökning visar att bebyggelse funnits på området mellan kyrkan och terrasserna, och att det möjligen har funnits en kaj vid stranden. Här kan alltså redan under bronsåldern ha funnits både hus, hamn och kaj, samt kanske även en handelsplats.

Nya fynd: Bronsåldern var möjligen vår orts storhetstid

Kyrkan har med georadar låtit skanna marken mellan kyrkogården och de i landskapet utskjutande, anlagda terrasserna, belägna något hundratal meter öster om kyrkan. Det skannade området är ungefär 7 000 kvadratmeter stort. Skannern mäter cirka 1,2 meter brett och 3 meter djupt. Genom att systematiskt köra skannern över hela området skapas en samlad bild av de fornlämningar som finns i marken. Den bild som framträder via skannern visar att det i forna tider funnits bebyggelse, sannolikt långhus, på platsen. Det största huset hade troligen en area som översteg 200 kvm.

De nya fynden ger ytterligare belägg för att bronsåldern kan ha varit den period då vår ort blomstrade som allra mest. Här fanns flera välbärgade gårdar i norr och en bred och djup å i vilken skepp kunde paddlas. Strax öster om åns mynning i den dåvarande havsviken ligger de nyfunna lämningarna. Här, nära stranden, kan under bronsåldern ha funnits såväl flera långhus, som kaj, hamn och marknadsplats. 

Örstaristningen

Bronsåldern framstår som en underskattad period i berättelsen om svensk forntid. I flera avseenden förefaller vikingatiden vara en direkt fortsättning på bronsåldern, trots att drygt tusen år förflutit mellan de två perioderna.

Mycket tyder på att bronsåldern var en framgångsrik och blomstrande tid för de människor som då levde i våra trakter, norr om nuvarande Österåkers kyrka. Här fanns gott om bördig jordbruksmark och även frodigt bete för boskapen.

Bilderna ovan visar den omtalade Örstaristningen vid Angarnssjöängen. Ristningen återfinns på en sluttande granithäll några kilometer norr om vårt område. Under bronsåldern flöt Långhundraleden strax invid platsen.

Örstaristningen är Stockholmsområdets största hällristning och tillhör vårt lands mest intressanta fornminnen från bronsåldern. Ristningens imponerande skepp vittnar om att såväl sjöfart som handel förekommit i betydande omfattning i vårt område under perioden. De eleganta hästarna och den fyrhjuliga vagnen tyder på rikedom.

Den övre bilden visar hela ristningen med skeppen i förgrunden, och den nedre bilden fokuserar på ristningens övre del där de två hästarna och den fyrhjuliga vagnen förekommer.

Mer om jordbruk, handel och sjöfart under bronsåldern i vårt område finns att läsa i tidigare artiklar i denna avdelning.

Texter: Rolf Ekelund