När Karlstads domkyrka brann ned i den stora stadsbranden 1719 bestämde man sig för att flytta kyrkan till Lagberget. Den gamla domkyrkan hade haft två kyrkklockor och man samlade ihop resterna av dem.
1720 inköptes bland annat åtta kanoner av regementet och snart startade gjutningen av nya klockor uppe på Lagberget. Fyra kyrkklockor var färdiga 1722. Två år innan den nya Domkyrkan började att byggas.
Varför var det så viktigt att göra kyrkklockorna först?
När kyrkan brann ner kom Herrgårdshuset, som stod ungefär på Annexets plats, att tjänstgöra som gudstjänstlokal. Kyrkklockorna var viktiga för att kalla människorna till samling. De behövdes i gudstjänsten och vid förrättningarna. Klockorna ingav trygghet mot nya bränder, gav dagen rytm och var en viktig inkomstkälla. Kyrkan fick betalt för klockringning vid begravningar. Klockorna kommunicerade med människorna i staden, visade Guds närvaro och har setts som en symbol för apostlarna som kallar folket. I många sägner berättas om hur kyrkklockorna gav skydd från onda varelser som till exempel jättar.
1737 var kyrktornet färdigt och klockorna hängdes upp. 1865 var det åter dags för en stor stadsbrand.
En öronbedövande smäll hördes när den stora klockan föll och slog ett hål i taket till vapenhuset. Domkyrkotornet fylldes av smältande klockmassa och virke. Tornets nedre del gick att rädda, men från klockorna och uppåt byggdes en ny torndel 1866. Theodor Högström var byggmästare och Albert Törnqvist ritade den nya tornspiran.
Nu hade man inte råd att göra fyra kyrkklockor utan nöjde sig med tre.
Den stora klockan fick inskriptioner av Biskop Sundberg, vice pastor Höjer och lektor Östling.
Mellanklockan göts att ihopsamlad klockmetall och var den första som blev färdig den 21 januari 1866. Den fick texter valda av vice pastor Höjer. ”Efter Carlstads brand den 2 juli 1865 gaf jag det första tecknet från helgedomen. Omgjuten vid Carlstads Meck Verkstad af P Pettersson”.
Den lilla klockan fick texter av Höjer och Östling.
Dispositionen mellan klockorna blev inte helt bra, då den stora klockan upplevdes för stor och den lilla klockan för liten. När kyrkan renoverades 1913-1916 gjorde man därför om den stora klockan och mellanklockan. Den gamla mellanklockan blev den nuvarande lilla klockan.
Idag är den lilla klockan den äldsta som finns i Domkyrkan. Den blev färdig den 21 januari 1866 och göts då av hopsamlad klockmalm efter branden. Den klockmetallen bestod i sin tur av kanoner och hopsamlad klockmalm från den gamla Domkyrkan vid älven.
Den nya storklockan har behållit sina gamla fyra texter och fått en femte text: " Sedan jag en kort tid varit stum, gav mig året 1913 stämman åter" KG Bergholtz. Den nya mellanklockan har fått två texter valda av biskop Eklund.
Klockorna har också försetts med ornament som änglar, stjärnor, det allseende ögat, lyror och lagerblad. Inskriptioner och ornament blev vanligt på kyrkklockor från 1300-talet.
Kyrkklockor är oftast tillverkade av så kallad klockmetall som består av 80 % koppar och 20 % tenn. Även mässing och järn kan ingå i större klockor.
Inför söndagens gudstjänst i Domkyrkan klingar en klocka i taget. Klockan 10 hörs den stora klockan klinga tonen bess, klockan 10.30 ljuder mellanklockans dess över staden och 10.45 klingar ett F. Ett bess-mollackord ringer samman gudstjänsten kl. 11.