Trosa stads kyrkogård ligger till största delen söder om Trosa stads kyrka. I norra delen av kyrkogården finns berghällar där gravkvarter med urngravar samt kyrkogårdens minneslund är anlagd. Södra delen av kyrkogården fylldes ut under 1800-talet och är därmed helt plan idag. Kyrkogården omgärdas av en trädkrans bestående av ask och lönn samt ett trästaket. Nedan kan du läsa mer om kyrkogårdens historia och tillgänglighet.
Tillgänglighet
Det finns två ingångar till Trosa stads kyrkogård: en huvudingång i väst mitt för Trosa stads kyrkas ingång, och en i kyrkogården sydöstra hörn. Parkeringsplats finns vid huvudingången. De båda ingångarna sammanlänkas med en asfalterad gång som löper diagonalt genom hela kyrkogården. Resten av kyrkogården är gräsbevuxen.
Historia
Gravvårdarna på Trosa stads kyrkogård är av varierande karaktär och ålder. Flertalet gravar ligger i gräs men det finns även äldre gravar med grus, omgivna med stenramar, smidesstaket, kedjor eller formklippt buxbom. I kyrkogårdens nordöstra hörn finns sedan 1920-talet ett gravkapell för släkten Meurling.
Klockstapeln
Den som besöker Trosa stads kyrkogård lägger snabbt märke till den gamla klockstapeln som ligger på en höjd precis bakom kyrkan. Klockstapeln, som är från tidigt 1700-tal, är brädinklädd med ett spånklätt lökkupoltak. På taket finns en vindflöjel från 1755. Den specifika svarta färgen på klockstapeln kommer från en svartpigmenterad tjära som använts sedan 1844. Klockstapeln har två klockor som används än idag.
Träd och häckar
Träden på Trosa stads kyrkogård berättar mycket om hur kyrkogården utvecklats under tidens gång. Kyrkogårdens huvudingång kantas av en allé av knuthamlade lindar. Den delar kyrkogården i två rum. Lindallén är från andra hälften av 1900-talet och därmed ett av de yngre inslagen på kyrkogården. Trädkransen runt själva kyrkogården består till stora delar av de träd som ursprungligen planterades i mitten på 1800-talet. På Trosa stads kyrkogård finns även äldre kvarvarande omfattningshäckar och ”kuber” av buxbom. Den här typen av gravutformning blir allt mer sällsyn och därför värdefull att spara som en del av vårt kulturarv.