Kort byggnadshistoria i årtal
Dalby kyrka har en rik historia beroende på sin stora religionshistoriska och politiska betydelse. Byggnaden är Nordens äldsta stenkyrka. Endast en begränsad del av kyrkans byggnadshistoriska bakgrund tas upp i beskrivningen nedan. Informationen är hämtad ur Dalby kyrka underhållsplan (20090626) upprättad av Wikerstål Arkitekter AB.
1060 Dalby uppförs som biskopskyrka av kung Sven Estridsen. Kyrkan kan ha byggts över en äldre kyrka. Den utformades som en basilika med smalare och troligen rakslutet kor. Arkitekten var troligen från Hildesheim. Taket var antingen ett platt trätak eller en öppen takstol.
1066 Kyrkan förlorade sin biskopsrätt och Dalbys förste biskop Egino blev biskop i Lund. Kyrkan blev klosterkyrka för klostret som etablerade sig där.
1080-86 Dalby kloster beskyddas av Kung Knut den helige.
1130 Västra gaveln revs och förhallen byggdes med en andra våning. Arkitekt tros vara Byzantios, namnet har givits av konsthistorieprofessorn Johnny Roosval under 1900-talet*. Byzantios står även bakom kyrkans dopfunt och byggnadsskulptur. Förhallen flankerades av torn i söder och norr.
1200 En lektoriemur uppförs mellan kor och långhus. Östra delen används som klosterkyrka och västra delen församlingskyrka.
1200-talet Nytt kor uppfördes med absid. Koret revs senare.
Ca. 1250 Kyrkans nuvarande tegelvalv slogs. Valven bemålades under 1200-talets slut. Västra delen av kyrkan byggdes om i form av ett kvadratiskt torn. Det är troligt att vapenhuset fogades till kyrkan under denna period.
1388 Eldsvåda i Dalby och i klostret.
Ca. 1450 Kyrkans skadades av Karl Knutssons härjningar.
1530 Klostret förlänas till Anders Bille till Sjöholm.
1537 Klostret drogs in till staten. Kyrkan utsätts för plundring och skadegörelse.
1645 Dalby bränns i samband med Horns krig. Norra skeppet och två av klosterlängorna jämnas med marken.
1686 Karl XI befallde att kyrkans absid, och troligen även kor skulle rivas. Stenen fördes till Malmö och tyska kyrkan Caroli.
1705 Installerades predikstolen i kyrkan.
1734 Korbyggnaden och den yttre valvbågen rasades in och reparerades. Dalby utvecklingsplan. Efter Anjou 1957. Ur Dalby Underhållsplan Bilaga 2.15 7
1748 En planritning visar att koret och norra sidoskeppet var rivna medan södra sidoskeppet och långhuset i sin fulla längd, dvs en travé till jämfört med idag.
1755 Den östra gaveln i mitt och sidoskeppet rasade. Delar av valvet rasade. Omfattningen något osäkert. Kyrkan blev nu kortare. Man byggde sakristian.
1758 Skadorna i kyrkan var reparerade. En ny gavel hade murats upp. Kyrkan fick sitt nuvarande utseende. Man installerade en ny altaruppsats av Johan Ullberg. Även östra sidan mot sakristian reparerades. Södra sidan av kyrkan och vapenhuset putslagades och vittades. Nytt sparrverk sattes upp för hela kyrkan. Flera stora ankarjärn monterades i murarna. Altarksrank och predikstol och bänkinredning målades.
1762 Kyrkans norra mur behövde stödjas. Den gamla kungsgårdens gavel som tagits ned höll inte längre emot.
1776 Putslagades och vittades interören. Kyrkan förbands med ankarbjälkar och ankarjärn.
1798 Kyrkan var i stort behov av renovering men medlen små. Tegeltaket fick läggas om med nytt tegel. Delar av kyrkan behövde putslagas, två fönster utvidgas. Tegelgolvet läggas om.
1817 Två strävpelare murades vid kyrkans norra sida. Nya och större fönster monterades i kyrkorummet.
1818 En ny orgel gjorde att en orgelläktare inrättades i väst. Kyrkan, vapenhus och sakristia vittades. Altartavlan, altarskrank, predikstol och bänkar målades. I samband med reparationerna tog prosten Hallenborg ned altaruppsatsens krucifix och ersatte det med ett kors.
1826 Predikstolen reparerades och flyttades till intill det nordöstra fönstret. 1830 Vatten hade stigit upp i förhallen och hotade att underminera kyrkan. Man beställde nytt golvtegel för delar av golvet.
1841 Domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius inspekterar kyrkan och finner den bristfällig, mittskeppets norrmur lutade starkt utåt. Äldre strävpelare var undermåliga. En strävpelare som finns kvar än idag uppförs mot norra långhusmuren. En gravkrypta i förhallen rivs ut för att återställa förhallen till ursprungligt utseende.
1865 Nils Månsson Mandelgren besökte kyrkan och dokumenterade den.
1880 Det omtalas att all inredning är struken med perlfärg.
1892 En stor renovering genomförs enligt ett tidigare upprättat förslag. Västligaste delen av långhusets norrmur revs och gjordes om. Nya ankarjärn lades in i mittskeppsvalvet. Golvet belades med cementplattor (victoriaplattor). Kyrkan putsades om invändigt och fönsterna fick sin befintliga form.
1894 En mängd föremål från kyrkan deponerades på Lunds Historiska Museum.
1907-08 Theodor Wåhlin utför utgrävningar vid kyrkan.
1919 Med anledning av församlingens olika förslag till omändring av interiören kom Sigurd Curman att besöka kyrkan för att undersöka kyrkans ursprungliga utseende så att ett restaureringsprogram kunde upprättas. Vid undersökningarna kunde bland annat konstateras att långhuset var äldst, förhallen yngre och vapenhuset yngst. Kyrkans ursprungliga utsträckning och rakslutna kor bekräftades. Man fann att det hade funnits skrank mellan sidoskeppen och mittskeppet. Resterna av lektioriemuren grävdes fram. Man påträffade de två torn som flankerat förhallen. Efter undersökningar lagades de putsskador som uppstått.
1922 Upprättade Sigurd Curman och Otto Rydbeck ett omfattande program för att återställa kyrkan som hade strukturella problem orsakade av fukt men även av senare förstärkningar i cement som förvärrade skadorna. Särskilt förhallen hade genom åren förstärkts med cementbaserat bruk. Man förordade nytt värmesystem som var elektriskt. Det rekommenderades att altaruppsatsen återfick sitt krucifix och att de ursprungliga färgerna togs fram.
1927 I en inventeringsbeskrivning nämns att inventarier och bänkar är vitmålade där predikstol och altaruppsats har förgyllda detaljer.
1932 Tre minnestavlor konserveras av konservator Hans Erlandsson. Minnestavlan med anledning av Gustav III:s död uppfodrades på nytt papper, rengjordes, bättrades något och mattlackerades. Minnestavlan över Petrus Prawitz rengjordes, bättrades och mattlackerades. Minnestavlan över Arild Dahlqvist undgick samma behandling. Därtill påsattes tavlans lösa listverk.
1936 En arkeologisk undersökning gjordes. Interiören restaurerades. Långhusets valvmålning från 1200-talets mitt togs fram, konserverades och kompletterades av konservator Hans Erlandsson, Lund. Konservator Hans Erlandsson konserverade kyrkans altaruppsats, som med överstycke och krucifix återställdes i ursprunglig färgskala. Vissa delar av träsnideriet kompletterades och baksidan konserverades mot röta och trämask. Sakristiedörrens ursprungliga färgbehandling återställdes samtidigt och klockarebänken rengjordes för att övermålas. Även predikstolen med baldakin och räcke fick den ursprungliga färgskalan återställd. De snidade ornamenten kompletterades.
1940-41 Förhallen restaurerades under ledning av professor Otto Rydbeck, antikvarie och arkitekt Erik Lundberg samt stenhuggare Eric Johansson. Cementfogarna knackades ner och samtliga valv renknackades från yngre cement- och kalkputs. Valven erhöll en tunn grågul slamning som knappt dolde valvens tuffstenar. Cementgolvet ersattes med ett golv av sandstensplattor av varierande format. Ett altare av sandsten återuppfördes vid hallens östra vägg. Minnestavlan för de tre kungarna tillverkades i Höörsandsten.
1947 Flera allvarliga hål upptäcktes i kyrkans tak. Dessa hade orsakat fuktskador i södra sidoskeppets valv och mittskeppets valv. Skador fanns även i vapenhusets tak. Epitafiet över Petrus Prawitz var i behov av konservering, eftersom färgen hade börjat flagna.
1949 Eiler Graebe utarbetade förslag till hur taket skulle läggas om så pietetsfullt som möjligt.
1957 Omfattande angrepp av strimmig trägnagare konstaterades i kyrkan i bänkar, orgel, Gustav III:s minnestavla, dörren till sakristian, skrudskåp och stolar. Spridda angrepp förekom därtill i predikstol och nummertavlor samt angrepp under utveckling i altaruppsatsen. Svampangrepp förekom i golvet.
1959 Tillstånd erhölls för rengöring av väggar och valv samt översyn av kalkmålningarna. Tillståndsbevis lämnades till konservator Hans Erlandsson att utföra arbetet.
1960 Arbetet med rengöring av väggar och valv utfördes av konservator Hans Erlandsson. Samtliga ytor var mörknade av sot från stearinljus samt från radiatorernas luftströmmar. Några springor i valven lagades samtidigt och i västra valvets södra sköldbåge lagades en kvadermålning med bruk och påmålning. Valven rengjordes med bröd och vissa väggytor med vatten.
1963 Anticimex utförde saneringsarbeten av trägnagande insekter genom besprutning av en rad inventarier. Altartavlan, sakristians dörr och korstolarna behandlades genom injicering. Minnestavlan över Gustav III undantogs behandlingen eftersom den var så svårt angripen att den behövde åtgärdas av konservator. Ramen var i behov av förstärkningsåtgärder och även själva texttavlan målad på tjockt papper, var angripen.
1965-70 Någon gång under denna period har kalk knackats bort från kolonnetterna vid södra, östra och västra tornluckan.
1977 Exteriör putsrenovering utfördes. En murverksdokumentation av västverkets och tornets norra och västra fasader utfördes i samband härmed.
1984 En murverksdokumentation utfördes i samband med en putsrenovering exteriört av antikvarier från Skånes Hembygdsförbund.
1987 Hela kyrkan putsrenoverades interiört varvid en murverksdokumentation företogs i vapenhuset. Denna ledde till att man kunde göra en ungefärlig tillkomst punkt för vapenhuset. De interiöra renoveringsarbetena omfattade putsrenovering med nedknackning av dålig puts, lagning samt kalkvittning. Arbetena utfördes av Restaureringsgruppen Syd, Landskrona. Valvmålningarna konserverades av konservator Magnus Wihlborg. Även kyrkorummets träytor målningsbehandlades. Altaruppsatsen, predikstolen, två knäböjande figurer och tre minnestavlor rengjordes och konserverades. Löst sittande delar på predikstolens baldakin fästes.
1995 Utvändig renovering utfördes i enlighet med handlingar upprättade av byggnadsingenjör Kjell-Åke Ewers. Takstolarna daterades ungefärligt med dendrokronologi till ca 1500-tal.
