Thure Daniel Cederberg föddes den 10 mars 1908 i Malmö. Han var son till byggmästaren Anders Cederberg och Anna född Wallén. Mellan 1926 och 1932 studerade han teologi vid Lunds universitet och bodde då hos professor Erling Eidem, som senare blev ärkebiskop. Den 29 maj 1932 vigdes Daniel av biskop Eidem till präst i Svenska kyrkan i Uppsala domkyrka och i september samma år utnämndes han till kaplan för svenska sjömän i Gdynia. Det året gifte han sig också med Stina Tofft och de fick så småningom sex barn tillsammans.
Åren 1935–1936 ledde Daniel Cederberg byggandet av Svenska sjömanshuset i Gdynia, där det från 1937 även hölls gudstjänster i den polska evangelisk-augsburgska församlingen. Daniel talade både polska och tyska och skrev artiklar om Polen för svensk press. För sin verksamhet fick han det gyllene förtjänstkorset av den polska regeringen. Lika uppskattat blev det inte att Daniel stöttade den ukrainske väckelsepredikanten Wasyl Wolosianka från den dåvarande polska provinsen Galizien, som stred för att Galizien skulle tillhöra Ukraina. Han lyckades få Wasyl frikänd från anklagelserna om statsfientlig verksamhet.
1937 utnämndes Daniel till ledare för den svenska avdelningen av Lutherska världsförbundet. Han lämnade Gdynia 1939 och återvände till Sverige, där han först blev tillförordnad kyrkoherde i Uppåkra församling och den 1 maj 1944 tillträdde han som kyrkoherde i Staffanstorp. Vid den tiden var det Brågarps och Nevishögs socknar/församlingar som hörde samman.
Under och efter andra världskriget stod familjen Cederbergs hem vidöppet för flyktingar från Östeuropa. Efter krigets slut besökte Daniel återigen Polen och såg det stora nödlidandet. Han hade inte tålamod att vänta på de etablerade hjälporganisationerna, utan började organisera hjälp på egen hand. Han var en person som inte var rädd att anta utmaningar, hur omöjliga de än verkade. Han fick ofta ta till sin list för att lösa svåra problem och han backade inte för konflikter och motstånd.
1946 tog Daniel Cederberg initiativ till att bilda Kyrkliga Masurienhjälpen. Masurierna är en lutheransk folkgrupp i östra Polen som led av hungersnöd efter kriget. De misstänkliggjordes för att vara tyskorienterade och illojala mot Polen. Masurienhjälpen gav dem mat och kläder, tog hand om föräldralösa barn, restaurerade kyrkor och hjälpte till med alla behov, oavsett konfession. De gav också medicinsk och pastoral vård. Dessa insatser, ledda av Daniel Cederberg, gjorde att Svenska kyrkan 2017 fick ta emot det nyinrättade Princess Anna Wazówna Church Award av den evangelisk-augsburgska kyrkan i Polen.
1947 startades Lutherhjälpen, först som en officiell tidning från den svenska avdelningen av Lutherska världsförbundet. Daniel Cederberg var den mest drivande och skrev artiklar i tidningen på sin fritid i Staffanstorp och kämpade för att samla in pengar till de krigsdrabbade i Europa. Biskop Eidem utsåg honom till redaktör och insamlingsansvarig i Sverige. Eftersom han var Polen-expert fick han också förtroendet att distribuera den amerikanska nödhjälpen där. Lutherhjälpen grundades för att arbeta inom Europa i spåren efter andra världskriget, till skillnad från Svenska kyrkans mission (SKM) som främst arbetade i andra världsdelar, men Lutherhjälpen kom så småningom att verka över hela världen. Daniel ledde Lutherhjälpen från starten till 1956, då styret flyttades från Staffanstorp till Stockholm. Han ledde också en särskild kommitté för att hjälpa åldrade krigsflyktingar, som inte togs emot i Sverige utan försörjningsgaranti.
Under en rättegång som väcktes 1968 av Polens myndigheter i Szczecin mot Kirchendienst Osts medarbetare, väcktes falska anklagelser om spionage och olaglig välgörenhet mot Daniel i hans frånvaro, vilket bidrog till att hans hälsa försämrades och lär ha påskyndat hans död. Daniel Cederberg dog den 3 juli 1969 i Lund, 61 år gammal. Cederbergs väg i Staffanstorp är uppkallad efter honom.
