Oljemålning av Henric Shcartau i kaftan.

Henric Schartau

En omtalad kyrkoherde i vår församling var Henric Schartau (1757–1825) i Bjällerup, som gav upphov till den inomkyrkliga väckelserörelsen Schartauanismen.

Henric Schartau föddes den 27 september 1757 i Malmö, S:t Petri. Han uppkallades efter sin morfar, justitieborgmästaren Henric Falkman. Av honom fick Henric personlig bibelundervisning. Namnet Schartau togs av Henrics farfar, kyrkoherde Jöns Schartau i Sörby, efter hans födelsesocken Skartofta.

Redan vid 14 års ålder började Henric studera vid Lunds universitet och 1775 disputerade han, men på grund av sin ungdom promoverades han först 1778 till magister. Samma år blev han djupt gripen av Bibeln och syndaförlåtelsen i gudstjänsten och bara två år senare, 1780 prästvigdes han i Kalmar.

Efter att ha tjänstgjort som regemenstpastor blev Henric 1785 andre komminister vid domkyrkan i Lund. Han valdes enhälligt eftersom han kunde ”konservera” (gifta sig med) företrädarens änka och försörja deras barn. De fick därtill sju gemensamma barn. 

Statyn har lång kappa och bakåtstruket hår.
Bronsstaty föreställande Henric Schartau utanför Lunds domkyrka. Gjord av Peter Linde 2003. Foto: Wikipedia

Den 13 november 1793 blev Henric förste komminister vid domkyrkan och även kyrkoherde i Bjällerups och Stora Råby församlingar. Kyrkoherdeämbetet hade han till sin död 1825. Henric hann också med att bli ledamot av prästståndet vid riksdagen 1810, brandchef i Lund och kontraktsprost i Torna 1813. Han ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.

Henric Schartau var känd som en god själasörjare och uppmärksammades för sina psykologiskt inträngande predikningar. De var inte känslomässiga och drastiska som hos flera samtida väckelsepredikanter, utan pedagogiska och intellektuella på ett sätt som talade till olika bildning och erfarenhet. Han ville nå hjärtat genom andlig upplysning av förståndet, inte genom rädsla eller tårar. Oftast avslutade han med en praktisk tillämpning och han betonade vikten och kallelsen i alla människors uppdrag i samhället. 

Henric Schartau var karismatisk och hade en allvarlig, men ljus utstrålning. Han samlade åhörare från alla samhällsskikt och påverkade många unga präster. Hans predikostil spred sig som den ”schartauanska väckelsen” i framför allt Skåne och längs västkusten. Han skrev också flera utvecklingar av katekesen, som användes i konfirmandundervisningen. Schartauanismen förändrades längs vägen och blev mer dogmatisk, men Henric Schartaus egna strävan var att vara en sann och god lärare för sina medmänniskor.

Söder om Lunds domkyrka står en staty som föreställer Henric Schartau. Den är skapad av Peter Linde och var en gåva till domkyrkorådet 2003. 

I Bjällerups kyrka finns en relief av Henric Schartau på väggen.

Text: Tina Linde

Ingen enskild person har utövat ett så djupgående inflytande som Henric Schartau på kyrkolivet i södra och västra Sverige under 1800- och 1900-talen. Han gav själv inte ut sina skrifter, men av ingen annan svensk teologisk författare torde så mycket ha publicerats.

Teologiprofessor Anders Jarlert

Källor:

Carlquist, Gunnar (1954). Lunds stifts herdaminne - från reformationen till nyaste tid. Serie II biografier, 5 Bara, Ljunits och Herrestads kontrakt. CWK Gleerups, Lund.

Pfeiffer, Ivan (2007). Kyrkor och präster - en historisk tillbakablick, S:t Staffans församling. Staffanstorps Tryckeri AB.

Wikipedia. Tillgängligt: https://sv.wikipedia.org/wiki/Henric_Schartau