Text: Marie Lundström Bild: Øyvind Lund
– Vi har ju ett väldigt individualiserat samhälle i dag med fokus på mig och mitt. Och allt ska gå snabbt. Men jag tror att om vi lägger ner våra mobiler ibland och intresserar oss lite mer i ett intresse en vän eller en familjemedlem har, då kan nya världar öppnas och vi stannar mer här och nu.
Emma Engdahl är professor i sociologi vid Göteborgs universitet. Dessförinnan var arbetsplatsen Karlstads universitet och sedan dess har hon och partnern valt att behålla sina bopålar i Karlstad, närmare bestämt intill Klarälvens strand på Tormestad.
En utgångspunkt i hela hennes forskarliv har varit och är att vi människor är beroende av andra människor och vår omgivning för att utvecklas och förverkliga oss själva.
Finns risk med personlighetstester
– Människan har oändligt många förmågor och dimensioner men beroende på vem vi är tillsammans med och vilka miljöer vi befinner oss i så kommer olika sidor av oss fram.
Emma konstaterar att det är inne just nu, inte minst inom psykologin, att göra personlighetstester – men att en risk med dem är att vi låser fast oss vid en bild. Hon berättar om en forskningsundersökning där deltagarna tog samma personlighetstest två gånger med tre månaders mellanrum. Vid det andra tillfället visade sig 50 procent ha en annan personlighetstyp än vid det första.
– Det visar, menar jag, att människor vi möter och sammanhangen vi är i spelar stor roll för hur vi utvecklas. Det är bra för oss att kunna ingå i olika typer av gemenskaper för att bli mer hela och fulländade som människor.
Skadades i allvarlig olycka
Själv var hon tidigt i livet med om en livsomvälvande och svår händelse som i slutändan ökade tilltron till att modet att ingå i nya sammanhang och välja nya vägar kan berika livet.
– Jag var dansare, utbildad i klassisk balett, och dansen och teatern var hela min värld fram tills jag var 22 år. Då råkade jag ut för allvarlig trafikolycka så att underbensleden slets av från överbenet.
Efter flera operationer och enormt mycket träning, svett och tårar stod det klart att hon skulle kunna gå och fungera igen men aldrig som dansare.
– Det var en svår tid. Just då låg också mina föräldrar i skilsmässa och en relation tog slut. Så jag var väldigt, väldigt ensam och väldigt utsatt. Men mitt i den utsattheten hittade jag också en styrka och en känsla av att jag skulle kunna göra något annat viktigt av mitt liv. Jag ser det som en andlig styrka, en beröring från något större, som jag har haft med mig sedan dess.
Hon gav sig in på den akademiska banan och studerade först teologi några år innan hon valde sociologin. Och nya världar öppnade sig.
Forskar om nätdejting
– Jag har alltså själv verkligen gjort en riktig resocialisering från dansare till forskare. Det var en läskig men hisnande resa som både har gett mig en inre styrka och ett aldrig sinande intresse för sociologin.
Känslornas betydelse, kärlek och kärleksrelationer är ämnen som Emma har forskat mycket kring.
– Kärlek är ett av våra grundläggande behov, vi utvecklas faktiskt till självständiga individer på grund av andra människors omsorg om oss. Ensamhet och avsaknad av kärlek är dessutom en av de vanligaste orsakerna till psykisk ohälsa och ett kortare liv än nödvändigt.
Men hur hittar vi en partner och hur går det sedan? Det är frågor hon utforskar och som lett henne in på ämnet nätdejting.
– De allra flesta vill träffa någon att dela sitt liv med. Att vi nätdejtar är en revolutionerande förändring i vårt beteendemönster. På kort tid har nätet helt slagit ut krogdejting.
Mitt i utsattheten hittade jag en styrka...
”Kärleksprofessorn” i media
Detta heta ämne har gjort att hon har fått ställa upp i många intervjuer i media som en vetenskaplig expert kring nätdejting där hon ger råd och nya infallsvinklar. Hon blir till och med ofta titulerad ”kärleksprofessorn” i media och var förra året en av experterna i SVT:s reality-serie Bästa dejten.
I sitt utforskande av begreppet kärlek fick hon för ett par år sedan upp ett annat spår som fick henne att skriva boken Depressiv kärlek.
Med utgångspunkt i kärlekssamtal av olika slag – i mail, sms, brev och skönlitteratur – och relevant forskning på området fann hon att berättelserna ofta knöts an till något slags depressivitet. Ja till och med så att depressiva erfarenheter har kommit att uppfattas som en grund för kärlek.
– Problemet är att de depressiva dragen i dag tycks ta sig in i så många vanliga kärleksrelationer och idealiseras i samtidskulturen. Det kan vara att förtvivlat älska någon man inte kan få eller att hela tiden tro att det finns någon bättre än den man för tillfället har en relation med.
Emma konstaterar att många av oss skulle vinna på att både visa oss mer sårbara och lyssna in den andres behov och önskningar. I den depressiva kärlekens anda känner vi oss missförstådda och negligerade istället för att kommunicera vad vi verkligen känner.
”Vi har för låga tankar om oss själva”
Hon betonar ofta vikten av att stanna upp och känna in vilken väg som känns rätt utifrån en själv – inte minst för att vara en god kärlekspartner, vän och medmänniska. Något som kan vara lättare sagt än gjort i en tid med oändligt många val och en samhällsanda där det att vara ”lyckad” i andras ögon värderas högt.
– Vi har liksom en grundidé om oss själva, om vad vi kan och vilka vi är. Men den stämmer inte för någon av oss till hundra procent. Och de allra flesta av oss har för låga tankar om oss själva, vilket inte sällan kan leda till psykisk ohälsa. Därför behöver vi utmaningar i livet där vi provar nya vägar utifrån det vi vill med vårt liv innerst inne.
