Kalkmålningar i Röddinge kyrka

Majoriteten av nuvarande målningar i valven tillkom ca 1500 och har tillskrivits Everlövsmästaren och hans målarverkstad. De flesta av målarverkstäderna arbetade påtagligt lokalt, men Everlövsmästaren är representerad även i Danmark som där kallas Brarupsverkstaden efter en kyrka på Falster. I Skåne räknas ett tjugotal kyrkor till verkstaden, bl.a. målningarna i Benestad, Hästveda, Särslövs, Farstorp och Stoby.

Everlövsmästarens målningar karakteriseras av ett enkelt och folkligt måleri. Figurerna är enkelt och schablonartat framställda och ornamentiken är förenklade varianter av äldre måleri. De brister i konstnärlig kvalitet som målningarna möjligen uppvisar kompenseras av bildframställningarnas frodighet och innehållsmässiga berättarglädje. Målningarna täckte tidigare även långhusets väggar.
Kalkmålningarna i Röddinge kyrka omnämns för första gången år 1885, då de undersöktes och dokumenterades av intendent G. Karlin. Målningarna, som ansågs omöjliga att restaurera, överkalkades men frilades efter branden 1928, då de restaurerades av Axel A Kulle. Kalkmålningarna rengjordes år 1956, återigen av Axel A. Kulle.

Nedan följer en kortfattad beskrivning av valvens målningar. Beskrivningar och planskiss är hämtade ur ”A Catalogue of Wallpaintings in the Churches of Medieval Denmark 1100-1600, Scania Halland Blekinge”.

Långhusets östra valv är numrerat 1-10 och det västra 12-16.

De äldre sengotiska målningarna

1. Inskription. Denna syns tillsammans med ett fleur-de-lis (fransk lilja) eller ankarliknande ornament i skapelsen av Adam (nr 6). Inskription: nhus (eller rihus).
2. Ett manshuvud. Täckt av den senaste målningen (bakom kunskapens träd nr 8).
3. Ett manshuvud. Täckt av den senaste målningen (bakom hummern nr 5).

De yngre målningarna från ca år 1500 av Everlövsmästaren 

4. Skapelsen av himlavalvet, sol, måne och stjärnor. Endast en liten del av himlavalvet är bevarat. Nedanför detta några stjärnor. Skaparen sitter på sin tron med månen i sin vänstra hand, framför honom finns solen. 

5. Skapelsen av fiskarna. I centrum av kappan finns en havsgud och en sjöjungfru. Ett stort hjulliknande ornament, som nästan vanpryder scenen, tillhör de äldre målningarna. Skaparen på tronen i öster är otydlig. Han omges av ett par skaldjur och en ål. Se också nr 3.
6. Skapelsen av Adam. Adam knäböjer med utsträckta armar framför Skaparen, vars högra hand är framsträckt. Hans vänstra hand är nästan utplånad, men den kan ha varit höjd som för att välsigna, liksom i två scener i Hästveda. Se också nr 1.
7. Skapelsen av Eva. Det mesta av den sovande Adam är borta.

8. Syndafallet. Från ett träd räcker en bekrönt orm med kvinnokropp ett äpple till Eva, möjligen plockar den ett äpple till med andra handen. Adam står med ett äpple i den ena handen. Båda han och Eva döljer sin nakenhet med lövruskor. Ormens drakhuvudliknande stjärt med ”piltunga” vänds mot Eva. Se också nr 2.

9. Adam och Eva gömmer sig för Gud. I trädet med tre kronor (mitt i kappan) kan man skymta en mycket otydlig orm, vars spjutformade stjärt hänger ner över Eva. Scenen överensstämmer helt med motivet, i vilket Adam och Eva sörjer, men utspelas i Edens lustgård (jfr Benestad). Kappans nedre del är i mitten fylld med fransklilje- eller ankarliknande ornament från de äldre målningarna.

10. En man skor en katt. Konturerna av kattens tass är otydliga, och det är nu omöjligt att se, om den har blivit skodd.
11. Korsfästelsen? Endast den övre delen av en man med gloria är fragmentariskt bevarad. Han står med huvudet böjt över vänster axel. En lyft hand kan skymtas. Kanske Johannes vid korset.
12. Yttersta domen. Vid sidan om Domaren syns den bekrönta jungfrun och Johannes Döparen, liksom två döda, som stiger upp ur sina gravar. I södra svickeln finns en något otydlig framställning av den förtappade, som drages mot Leviatans käftar av en djävul. Den norra svickeln är tom. Se nr 13.

13. Sankt Mikael väger själarna. Mikael står vänd mot den östra kappan. Han har ett kors i höger hand och en våg i vänster. En själ syns i den understa vågskålen. Innehållet i den andra vågskålen är utplånat.

14. Den rike mannens och den fattige mannens böner. Den fattige är något fragmentarisk.

 15. De sju dödssynderna. Delvis utplånad. Ovanför mannen med de sju dödssynderna finns ett tomt textband, som kanske en gång bar inskriptionen (salegia) (jfr N.Vram). Vid dödssynderna i den östra delen av valvkappan finns ovanifrån och neråt texterna. Ira///invidia///lu (xuria) ///acsidia. I västra kappan finns bara ett tomt textband. Jfr Kågeröd.
16. Mannen som söker befrielse/avlösning. Endast den övre delen av mannen är bevarad. Jfr Hästveda och Kågeröd.