Svansteins kyrka

Svansteins församling 1926—2005

Norra delen av Övertorneå församling blev eget kyrkobokföringsdistrikt 1926.

Den gamla bruksgården i Svanstein inköptes 1924 till prästgård. Första prästen i Svanstein, Gustav Forsström, tillträdde tjänsten som komminister 1926.

Eget pastorat blev Svanstein 1962 och dåvarande komministern Olof Bernhoff blev dess förste kyrkoherde.

Svansteins församling uppgick åter i Övertorneå församling 2006.

Församlingsnamnet

Namnet Svanstein var, som framgår av ovanstående, ursprungligen namn på bruket, bildat av brukspatrons namn, Steinholz och svärfaderns namn, Svanberg. Bruket gav namn åt byn, som egentligen hette Turtola och då byn blev kyrkby blev Svanstein också församlingens namn.

Kyrkobyggnaden

Tillkomst

Beträffande tillkomsten av kyrkan i Svanstein citeras Bygden, Härnösands stifts herdaminne del IV sidan 303: ”I afsikt att förebygga, att befolkningen på svenska sidan skulle söka sig öfver till den på finskt område liggande kyrkan vid Turtola, utanordnade K. Maj:t 20 mars 1858 af riksdagen anslagna 5.000 kronor till uppförande av ett kapell i den svenska Turtolabyn i närheten av Svanstein, där ett mindre hammarverk år 1754 inrättades som afläggare till Kengis Järnbruk. Det oansenliga lilla kapellet, som fullbordades 1865 undergår för närvarande en behöflig restauration.” (Bokens tryckår 1926)

Kyrkan, egentligen ett bönhus, bestod av det som nu utgör själva kyrkorummet och sakristan, och var timrad. En mindre kyrkklocka fanns upphängd i en särskild ställning på sakristians tak. Byggmästare har varit Matti Havela bosatt i finska Pello och mormorsfar till landshövding Ragnar Lassinantti.

Restaureringar

År 1927 skedde en genomgripande restaurering. Då byggdes klockstapeln och läktaren. Då tillkom även målningarna i taket och över fönstren. I samband med restaureringen fick kyrkan som gåva en altartavla föreställande Jesus på korset.

Kyrkan återinvigdes midsommaren 1928 av biskop Bergkvist. Färgsättning och dekorering utfördes av artisten J. Winberg Wikingstad, Östergötland.

År 1974 var det så dags för nästa stora restaurering. Ritningarna upprättades, av arkitekt Bertil Franklin, Luleå och för det konstnärliga svarade konservator Gösta Lindström, Stockholm. Målaren Paul Aili, Risudden, bidrog också med sitt kunnande. De ändringar som då gjordes var att läktaren kortades av, korpartiet sänktes till samma nivå som kyrkans golv i övrigt. Väggarna tvättades och målningarna bättrades på. Ny färgsättning blev det på läktarbarriären, altarringen, predikstolen och dopfunten, liksom på de nya bänkar som anskaffades.

Altartavlan, som med sin tidigare mörka inramning dominerat koret, byttes ut mot ett enkelt träkors.

Den gamla altartavlan, nu med en enklare ram, hänger i sakristan och tages fram till fastlagssöndagen och hänger framme hela fastetiden. På påskdagen tar vi åter fram korset; det tomma korset är uppståndelsens symbol.

Kyrkan återinvigdes 3 november 1974 av biskop Stig Hellsten. Värt att nämna är att kyrkan vid återinvigningen fick mottaga gåvor av enskilda, föreningar och av kommunen till ett sammanlagt värde av cirka 30.000 kr. Därtill kommer värdefulla handarbeten, altarduksspetsar varav en i näversöm.

Kyrkan fick även mottaga en gåva från grannbyn Turtola, på andra sidan älven. Turtolabor ville med sin gåva tacka för all kärleksfull hjälp under de svåra åren, särskilt evakueringstiden 1944. För deras gåva tillsammans med en del andra gåvor inköptes de vackra fönsterstakarna, som vid vissa tillfällen lyser upp vintermörkret och syns ända till Turtola.

Orgeln

Den nuvarande orgeln, som kom till kyrkan i maj 1964, är en enmanualig Grönlundsorgel med pedal. Den har dispositionen:

Manual

Gedakt 8'                          
Principal 4'                        
Rörflöjt 4'
Waldflöjt 2'
Cymbel 2 chor 

Manualens register är delade, C—h och c'—g'''.

Pedal

Subbas 16' 
Pedalkoppel

Tidigare instrument

Den gamla orgeln som utgjordes av ett orgelharmonium från 1928 med två manualer och pedal var länge placerad i bönhuset mitt emot kyrkan, men har sedermera avyttrats. Orgelharmoniet var disponerad med tretton register fördelade på sju genomgående stämmor, fyra och en halv oktavs klaviaturomfång C—f'''.